— Till. den notis vi i går lemmade om
framl. protokollssekreteraren Regner, äro vi
nu i tillfälle att tillägga följande: Från sin
tidigaste ungdom egnade han sig åt publicist-
kallet, först såsom biträde åt sin far, expedi-
tionssekreteraren Gustaf Regner, hvilken från
1784 till sin död 1819 var utgifvare af Post-
och Inrikes Tidningar. Samtidigt härmed ut-
gaf-han på egen hand successivt flera egna
tidningar, några under den strängaste anony-
mitet, i hvilkens bevarande Regner hade upp-
nått ett verkligt mästerskap. För dessa tid-
ningar begagnade han med framgång, utan att
låta röja sig, sin fars källor och relationer,
utan att ens denne under en längre tid anade
något sådant. En för en tidningsutgifvare
väsendtlig egenskap saknade dock Regnår,
nemligen punktlighet; och på denna strandade
slutligen både hans tidningar och utgifvarens
anonymitet, ty så snart en tidning med okänd
ledare började utgifvas mindre regelbundet,
vände sig gissningarne mot Regnår. Så vidt
vi känna har han utgifvit: Allmänna Opinio-
nens Organ 1810, i en häftig och uppvig-
lande anda, synnerligen vid den tiden då
Fersiska mordet förefölly hvarföre ock denna
tidning aktionerades, såsom vi vilja minnas,
den första efter 1809; — Allmän Politisk
Journals 1811; — Tiden, 1815; — Tidens
Anda, 1816; — Sofrosyne, 1815, 1816; —
,Lykurgus, 1822; — Argus IV, 1823—1830
samt Folkbladet 1840, 1841, de tvenne sist-
nämnda i devuerad och ultrakonservativ anda.
Ett rykte, som äfven upptogs i några lands-
ortstidningar sistlidet år, antydde att han skulle
varit medarbetare i den här i fjol utkommande
tidningen Rätt och Sanning på alfvara.
— AN —