— Till. den notis vi i går lemmade om framl. protokollssekreteraren Regner, äro vi nu i tillfälle att tillägga följande: Från sin tidigaste ungdom egnade han sig åt publicistkallet, först såsom biträde åt sin far, expeditionssekreteraren Gustaf Regner, hvilken från 1784 till sin död 1819 var utgifvare af Postoch Inrikes Tidningar. Samtidigt härmed utgaf-han på egen hand successivt flera egna tidningar, några under den strängaste anonymitet, i hvilkens bevarande Regner hade uppnått ett verkligt mästerskap. För dessa tidningar begagnade han med framgång, utan att låta röja sig, sin fars källor och relationer, utan att ens denne under en längre tid anade något sådant. En för en tidningsutgifvare väsendtlig egenskap saknade dock Regnår, nemligen punktlighet; och på denna strandade slutligen både hans tidningar och utgifvarens anonymitet, ty så snart en tidning med okänd ledare började utgifvas mindre regelbundet, vände sig gissningarne mot Regnår. Så vidt vi känna har han utgifvit: Allmänna Opinionens Organ 1810, i en häftig och uppviglande anda, synnerligen vid den tiden då Fersiska mordet förefölly hvarföre ock denna tidning aktionerades, såsom vi vilja minnas, den första efter 1809; — Allmän Politisk Journals 1811; — Tiden, 1815; — Tidens Anda, 1816; — Sofrosyne, 1815, 1816; — ,Lykurgus, 1822; — Argus IV, 1823—1830 samt Folkbladet 1840, 1841, de tvenne sistnämnda i devuerad och ultrakonservativ anda. Ett rykte, som äfven upptogs i några landsortstidningar sistlidet år, antydde att han skulle varit medarbetare i den här i fjol utkommande tidningen Rätt och Sanning på alfvara. — AN —