kurs, och korpral Bomans begrafning.. Båda dessa liksom de förut utkomna, Eldsvådan i Urvädersgränd och Barnsölsbjudningen, äro ganska lyckade och hållna i en sannt Bellmanniansk anda, med iakttagande af det Jlagom, som alltid måste blifva en regel för alla konstprestationer, som på ett eller annat sätt låna namn och id från den store svenske sångaren. Misslyckad förefaller oss deremot den prosaiska parafrasering af Bellmanssången som åtföljer plancherna; såsom text skulle de gärskilda epistlarne varit fullkomligt tillräckliga och talande nog utan prosaiska kommentarier. ——— —