målningar af menniskor. Det österländska
kejsardömet med sin konstfärdighet och sitt
stillestånd kontrasterar med de vesterländska
folken, såsom ett kristall-slott till ett lefvan-
de, vexande träd, såsom chrysaliden till fjä-
riln.
En annan jemnförelse, som kom af sig sjelf
till betraktaren af slöjdexpositionen, var: för-
hållandet emellan det första materialet, rå-
ämnet gifvet af naturen, och dess förvandling
genom menniskohand, eller genom menniskans
vetenskap och konst.
Hvilket afstånd t. ex. och hvilken utveck-
ling emellan den första bildning af glas, som
en tillfällig smältning af sandjord och aska
lät några fenisiska köpmän upptäcka för år-
tusen sedan vid stranden af floden Belus,
— hvilket afstånd ifrån denna glasbit, sam-
manrunnen under en kokande gryta i ök-
nens sand, och — glaspalatset i Flyde-park,
och kristall-fontänen i dess midt, blandande
och brytande ljusets och vattnets floder i tu-
gen harmoniska skimrande strålar.
Och åter: Se dessa klumpar af grön ma-
lichit, sådana de upptagas i Australiens Burra-
gufvor, eler i Rysslands jord, och dessa
glänsande portar och urnor och bord, värdiga
prydnader för kejsaresalar.
Och åter: Der är det svenska jernet, så-
dant det ännu brytes ur Dannemora grufvor
— det bästa jern i verlden, säga enhälligt de
kritiska granskarne af expositionen — och
der, nära dessa otympliga, formlösa stycken
— den Ericsonska jernmachinen, som skall
sätta hela verlden i snabbare rörelse än hit-
tills.
v Och vidare: Här är linet, en liten planta,
står i norden vid furuträdens fötter, nickande
i vinden med sin späda, liffirgade blemma.
Utmed det bälte af starka furuskogar, som
omgjordar jorden vid polcirkelns gräns, står,