matjord och klappersten under åtagen förbindelse lemna de på åsen förekommande fornlemningar orörda på platsen, har antiqvitets-akademien anmodat hist. leetor Wetter att besigtiga nämnde äs. Af berättelsen härom upplyses hufvudsakligen, att densamma löper genom flera byars egor, längs efter sjön ens norra strand; att såväl på äsens kam som dess sluttningar finnas i stor mängd uppresta s. k. bautastenar och runda stensättningar samt upphöjningar, som ännu bära namn af kungshögen eller kung Haralds graf, Sköldmöbacken o. s. v.; att ä den del af äsen, som Andersn önskar bortgräfva, finnas 6 bautastenar, af hvilka 4 äro kullfallna, samt en håla och 2:ne i sednare tider gjorda genomgräfningar, och hade lector W., på den grund att detta stycke af äsen redan är till nägon del förstördt, samt att äsen hindrar vattnets aflopp från ett äkerfält, förmenat, att ansöknivgen må kunna bifallas med det vilkor, att, sedan äsen blifvit bortgräfd, alla minnesstenarne på planen efter densamma uppresas. Deremot hade K:s befallningshafvande för egen del bland annat anfört, att de märkliga och vidt bekanta fornlemningarne å Sjöby och angränsande byars egor voro nära förbundna med talrika, ej blott för det gamla Wärend, utan jemväl för fäderneslandets-historia i allmänhet vigtiga sägner, hvarföre ock ätskilliga forskare velat söka lokalen för Brävalla slag i dessa trakter; att då den historiska grunden för dessa sägner ännu icke pä ett tillfredsställande sätt blifvit utredd, det vore af så mycket större vigt, att fornlemningarne i ett oförändradt skick bevaras ät efterkommandes forskningar; att stenarnes uppresande på bottnen af den bortgräfda äsen skulle för detta ändamäl vara utan gagn, och slutligen att de ekonomiska skäl Andersen för sin ansökning andragit, icke syntes förtjena synnerligt afseende, enär, om dessa kunde anses giltiga, sannolikt icke mera någon fornlemning skulle kunna frid!ysas, i följd af hvilket allt K:s befallningshafvande, pi srund af ofvan äberopade förordning, hemställt, om .j X. M:t skulle finna skäl förordna, att ifrågavaraude fornlemningar, såsom i antiqvariskt och historiskt afseende märkvärdiga, böra oförändrade bibehällas. Och har, enligt Sv. T., vid föredragning häraf, K. M. icke funnit skäl att till ofvanberörde ansökning lemna bifall. — Theol. fakulteten i Lund har i utlåtande öfver de sökande till. dogmatiska protessionen föreslagit: -1:o adjunkten Sundberg, 2:0 adjunkten Flensburg, 3:0 docenten Olbers. — er