lekkamrat, till dess lejonet i ett ögonblick af då-
ligt lynne slog till honom med sin ram, ett
svagt slag säkert från lejonets sida, men till-
räckligt för hunden, ty han — dog; i denna
dialog inlade dock hr H. ett sådant verkligt
allvar, och utsade sina ord med den känsla,
att det syntes att han alls ej saknar förmåga
af en djupare uppfattning. De öfriga rollerna
voro af mera underordnad beskaffenhet; dock
skulle man måhända hos Gustaf Adolfs öfver-
star och generaler i allmänhet önskat. se en
ädlare och säkrare hållning, än den som fö-
reträdesvis synes läggas 1 hufvudets starka
illbakaböjande.
iDen fransyska komedien Min hustrus an-
dre man är ett särdeles lifligt och ganska
pikant stycke, med en omotiverad, ja befängd,
men sig raskt utvecklande handling, full af
komiska situationer och scener, samt med en
qvick dialog. Frågan rör egentligen hr Lesca-
lope, kontorist utan lön vid en tobaksfabrik,
som älskar Corine, dotter till sergeanten vid
nationalgardet, brädhandlaren Blzimard. Men
för att få denna älskade fordras 40,000 francg,
ty hennes far hår bestämt att hon skall ha 60,000
fr. i hemgift; sjelf kan han blott ge 20,000.
alltså måste den blifvande mannen äga resten,
I en hast får den stackars kontoristen ett ar!
å 20.000 fr.; hans vän målaren Chalamel
ar också 20,000 och älskar äfven Corine.
Den gordiska knuten löses dermed att de båda
ungherrarne komma öfverens att slå ihop sina
kapitaler och spela krona och klave om både
dem och Corine, på så sätt, att den som vin-
ner skall först gifta sig med Corine och äga
henne ett år; sedan skall han afträda och
lemna fältet åt sin kamrat. Spelet försiggår
— Lescalope vinner — påstår åtminstone så —
tager emot de 40,000 fr. och erhåller Corines
hand. Nu är ett är förbi — den olyckliga
bröllopsdagen inträder. Lescalope vill för
intet pris lemna sin hustru, som han tillber;
döm då om hans förtviflan! — om hans glädje
då han får höra att Chalamel är död, om hans
upprepade förtviflan då detta var ett falskt
rykte och Chalamel lifslefvande återinträden!
— Saken får dock en god; utgång, tack vare
hrr dramäturgers goda hjerta och deltagande
för alla lidande älskare.
Man finner lätt att med ett sådant motiv
många galenskåper blifva möjliga. Önskligt
hade dock varit om den der händelsen mel
klättringen öfver muren blifvit lättare vidrörd.
Pjesen gick förträffligt, med god ensemble.
frisk dialog och liffigt utförande af de sär
skilda partierna, Särdeles skördade hr Hedih
såsom Lescalope ett förtjent bifall för det lif,
som gick nära till lössläppthet, hvarmed han
utförde sin roll. Med beröm måste man äfven
nämna hrr Wennböm och Sundberg, samt fru
Bergmansson, hvilka voro de enda, utom hj
Hedin, som hade roller af någon betydenhet.