fi rikets grundlag skulle uppgä i en så modifierad :ge-
Istält;att mån skulle hö svärt att igenkänna den:
En optimist skulle känske icke tro, att den nuva-
rande ministeren skulle gifva sitt bifall till något dy-
likt; för vär del tro vi, att den icke blott skall gå
Jin på en sädan lösning, utan sjelf taga iniativet der-
tills; Ty ministeren kan dock icke längre blifva sväf-
I vande- öfver partierna, den mäste stödja sig på ett
eller annat parti, och till följe :af hela dess karakter
är det naturligast, att det Kastar sig i armarne på
reaktionen.
Men riksdagen — frågar man —-skall den då gif-
Iva sitt samtycke till en dylik lösning, som har til
I följe sjelfva riksdagens död? — Riksdagen — svara
Ivi — är nästan tvungen att följa regeringen på en
väg, hvarpä de föregående ministererna antingen med
eller mot sin vilja slagit in. Det ena misstaget och
I felsteget efter det andra hafva blifvit begängna a
:) ministererna. och folkrepresentationen, som nutiden
Toch framtiden skola få mycket svärt att godtgöra, så
framt det icke är en komplett omöjlighet.
Riksdagens majoritet har omvexlande varit dels
allt för patriotisk, i det den icke velat lägga rege-
ringen nägra svärigheter i vägen i afseende på de
Tyttre förhållandena, dels icke nog patriotisk, då den
icke sjelf velat mottaga tyglarne; medan tid ännu
Ivar. Aldrig har den danska godmodigheten uppen-
I barat sig mera storartadt, än. uti.det sätt, hvarpäre-
I presentationen låtit locka och blända sig at ministe.
rerna. 5
Vi helsa derföre ingalunda revolutionsäret 1852
I med stora förhoppniggar; för det första emedan vi
läre längt ifrån öfvertygade att äret verkligen skall
bära i sitt sköte nägra stora förändringar, såsom så
Imänga hafva-profeterat, och dernäst emedan dechan-
cer, en allmän revolutionär rörelse kan hafva för öss,
Vicke äro synnerligen stora. Emellertid, huru ringa
sannolikhet :härutinnan än finnes, blir dock till slu:
en allmän europeisk revolution vär enda frälsning, ty
ju mera denveuopeiska reaktionen Tycker fram och
Jju fastare den konsolideras, desto mindre utsigt hafva
vi att rädda så väl Slesvig, som vär fria författning.
I Riksdagen började d. 5 äter sin genom julferiernö
afbrutna verksamhet och har redan förehaft ätskilliga
I lagförslag, som väl icke varit af utomordentlig vigt,
men hvilkas behandlingi Folkethinget dock är be-
I tecknande:
I Schack-hade föreslagit upphäfvandet af en förord-
ning, som förbjuder officerare af de lägre graderna
att gifta sig, om de icke kunna uppvisa en inkomst
af 600 rbdr utom sin lön och sitt gage såsom mili-
tärer. Ett förslag att upphäfva en sä inhuman be
stämmelse tyckes väl utan vidare omständigheter bordt
gå igenom i Folkethinget, utan att en röst höjts der-
emot. Men tvertom blef saken ansedd så vigtig, att
I bäda krigsministrarne inlade en energisk protest mot
I förslaget, emedan officerarne icke kunde lefva ständs-
mässigt endast af deras gage; ja, marinministern ta
I lade till och med för det tvungna coelibatet af enl
I högst rolig, om än nägot napoleonisk anledning, denl
Inemligen, att gifta offierare vore mindre habila och:
l rörliga än ogifta, öch derföre mindre disponibla till
krigstjensten, hvarigenom han synes antydg, att offi-
cerare, söm hafva uppnätt de grader i hvilka gifter-
mäl är tillåtligt — di v. s. från kaptensgrad uppät!
— äro opassande till rörlig och äåktiv tjenst. Hr
Schacks förslag hänvisades emellertid till andra be-
handlingen; men ansägs så vigtigt, att en kommitte
deröfver skulte ingifva sitt betänkande.
Bland andra förslag märkes ett af krigsministern
om reservofficerarnes tillkommande ställning, som visst
icke vittnar om den förkärlek för ständet, som åda-
galades vid behandlingen af Schacks förslag, men deil
förstås: efter. de stockmilitäriska begreppen hörä re-
serv-officerarne väl snarare till packet än till stån-
det; och det frivilliga inträdandet bland fosterlan-
dets försvarare i farans stund och uppoffrandet för
fosterlandskärlekens skull af andra lifsställningar stål:
visst mycket lägt inregistrerade i den mililäriska ka-
techesen. Man kan här emellertid vänta, att Folke-j
thinget skall helt och hållet omreglera ministerens.
försläg och icke med öfverdrifven nidskhet se päl:
skillingen, dä fråga är om att betrygga dessa tappral1
eg framtid, till hvilka fosterlandet stär i storli
Vi vända oss nu från politikens gebit till konstens,
men finnä gudnäs icke heller der nägra synnerligen !
hugnande företeelser. j
. Vär Kongl. teater har på sednäste tiden företettl!
tvenne nyheter. Den ena är en ny opera Stella;e
med -en-text af. Scribe, bvartill konsertmästaren Rungc
komponerat musiken. fHr Rung har förr varit myc-l!
kåt olycklig i valet af sina texter och detta har varitli
orsaken, hvarföre hans förra kompositioner varit myc-?
ket kortlifvade på teatern. Han hade derföre icke
nämnt sig som kompositör vid styckets första uppfö-
rande, men man igenkände straxt mästaren med hansf
förtjenster och hans fel. Hr Rung är nemligen först 1
och främst en detaljkompositör, om viså få säga;lr
han har lempat en masså. af vackra detäljsaker, ilj
synnerhet i romansen, der han egentligen är hemma; t
hans utarbetging är fin och omsorgsfull, hans kompo-l!q
sitioner melodiösa och gripande, men han saknar den ir
omfattande blick, som samlar alla detaljerna till ettle
helt och som isynnerhet vid opera-kompositioner är sälb
nödvändig, för att det rätta totalintrycket skall kunnals
frambringas. :
I Stella- har han emellertid varit lyckligare änh
vanligt. Texten har också, oaktadt dess fransyskalf
man äf saknar den harmoniska enhet, som bildar ettfi
sännt Konstverk; kän man dock icke annat än kännals
en liflig fpvgen af den mängd af vackra sa-
ker, som i detta stycke förekomma. Utförandet varls
äfven förträffligt och mams, Leocadie Bergnehr harfi
skördat mycket bifall i titelrollen.
Den andra nyheten är en af dessa Scribes stycken,
som sedan de gjort lycka i Paris passera kring denle
civiliserade verlden. Vi mena: La bataille deslri
dames, som nu gifves å Kongl. theatern under namnd
af ;Kvindens Vaaben. Dä stycket, efter hvad jagla
tror, redan blifvit gifvet i Stockholm; vill jag. deromk
ingenting säga, men endast nämna-att herr-Höedtlu
här gjorde, sin tredje--debut och öfverträffade; säsomte
Grignon, all förväntan. ds
En annan debutant har på den sednaste tiden väcktir
interesse, neml. jfru Larcher, en dotter af skådespe-lm
lerskan.. Utan att vara. vacker, gjorde denna ungalh
dame (hon är blott. 16 år). ett särdeles behagligt in-:
tryck; hon eger en utomordentligt: välklingande ochsc
utbildad organ; och har en märkvärdig lätthet attlst
röra sig säkert och otvunget pä scenen. Efter allaltr
käninares mening kan man hysa de: största förhopp-sr
ningar om denna unga skådespelerska, hvilket är sälri
mycket lyckligare som den qvinliga teaterpersonalere!
redan för ögonblicket är temligen svagt besatt och lfö
hotar att snart blifva det ännu mera. E
Den gynnsamma stjerna, som alltid sväfvat öfver
vår nationalteater, synes sälunda i ett kritiskt ögon-oc
olick på en gäng hafva gifvit oss två debutanter, sommni
redan äro fullfärdiga skädespelare; under det vi hafvalar
ullt upp med skädespelare och skädespelerskor, somst
udrig kunna komma sä längt att eus blifva drägligalFi
lebutanter. ste
De: sotksostudentkomedierna hä nu på ett parsärlsk
egat alldeles nere: I vinter lär man emedlertidho
ter kunna vänta en dylik egendomlig förlustelse: Tlså
inledning af det pris, som städentföreningen utsättoc
ör den bästa komedi af detta slag, lärer Hera dylika lra
Nlifvit inlemnade, bland hvilka en-skall vara synner- mi
igen utmärkt. I allmänhet synes här åter vakna li-
et mera lif hos studentefna, i hvilkas anda och för-
jällanden säsom korporation krigsäten i mänga afse-licl
nden hämmande ingrepo; men mera derom en an-sa
an gång. G. Ige
tic
; . fö
Tal af-Kossuth i Tanmanny-Hall. är
mi
På den adress, som till Kossuth öfverlem- fr:
ades af den demokratiskt republikanska cen-lre