ANGLI ITIPIVER; JTPCRULURUSVELL RID YVERHIREIN MRI
les brefven och påsarne under buskar och stenar i
skogen ett stycke från ladan, Af de med posten hit-
sände blanketter till 1000 rdr b:kosedlar togös endast
gra stycken, för att begagnas som omslag ; men
största delen undangömdes bland buskarne, Härefter
dogjorde Nätt för färden från ladan, hvaraf in-
mtades, att de färdats om nätterna och dolt sig i
skogarne under dagarne. Från ladan ankommo de efter
I å 2 timmars marsch till landsvägen vid Rängedahla
kyrka, hvaraf kan slutas, att ifrågavarande Tada 18
er vara belägen uti Rängedahla socken af Ähs hä-
rad. Jon skiljdes på vägen åt Borås frän Nätt och
Löf, hvilka fortsatte vägen till sina hemvist i Kin-
narumma socker, der de inträftade på torpet Häfver
Jen 18 på morgonen. Få detta torp, som bebos af
orparen Hans Andersson, en för stöld flera gånger
straftad person, sammanträffade Nätt och Löf med
sine föräldrar, dervid Nätt gaf fadren 25 rdr, modrer
200 rdr och en sin syster Lisa, gift med arbetskar-
en Per Johansson, 25 rdr, och Löf förärade sin mo-
ler 110 rår, allt. rgs-sedlar, samt d:ssutom skänkte
Nätts fadar ett silfverfickur, som Löf nu sade sig
hafva stulit ur fickan på en dräng ä Ulricehamns
marknad. Frän Häfven, der de hvilade öfver en dag,
begåfvo de sig på vägen genom Marks härad hit till
staden, derunder de: varit inne på flera ställen och
sist på hemmanet Bråta i Landvetters socken, hvar-
est de uppehällit sig två dagar. Naätt tillhandlade
sig. dervid af ägaren till Bräta en häst och kärra för
125 rdr och ett silfverfickur för 13 rdr, allt rgs.
Sälunda utrustade anlände Nätt och Löf till Göthe
borg kl. 7 f. m. den 22 d:s oeh körde in på handl.
Hallins vid Torggatan belägna gärd, hvarefter de till-
sammans begitvit sig ut i staden att handla ätskil-
liga varor, och derunder de blifvit anhällne och grip-
ne. Nätt förklarade, att hans och Löfs afsigt varit
att, sedan de verkställt sina uppköp här i staden, de
ofördröjligen skulle ha rest till Norge för att der bo-
sätta sig.
2:o Löf: att han är född 1828 på Orreleken i Kin-
narumma socken af Marks härad; att fadren varit sol-
dat och att Löf som barn arbetat på Rydboholms fa-
brik, derifrän han 1845 eller 46 blifvit skild, sedap
har misstänkts och tilltalats för en ä fabriken besån-
gen stöld; från hvilket ätal han dock blifvit frikänd;
att han 1847 blifvit straftad för stöld af en häst med
28 dagars vatten och bröd samt uppenbar kyrkoplikt,
hvarefter han såsom försvarslös dömts till 2 års all-
mänt arbete ä Karlsborg; att han derifrån utkommen för
undra gängen blifvit dömd till 3 ärs allmänt arbete ä
Karlsborg, hvarifrån han sistl. Okt. rymt och derefter up-
pehällit sig inom Skaraborgs län, hvarest han bevi-
stat åtskilliga marknader samt derä begätt stölder,
Löf sade sig väl hafva sammanträffat med Nätt och
Jon å Ulricehamns marknad den 5 Dec., men förne-
kade hårdnackadt att nägonsin med dem hafva afta-
lat om poströfveriet eller i detsamma varit delaktig.
Uppmanad att dag från dag redogöra huru han pas-
erat tiden från det han skiljde sig vid kamraterne i
Ulricehamns marknad, hvilken han påstod sig lemnat
edan marknadsdagen om qvällen, intill dess han äter
ammanträffat med Nätt, uppdukade han en läng hi-
taria af ungelär denna lydelse, neml. att han frän
Jlricehamn ifvit sig till marknaden i Skara den
0 Dec., I han dels i en handelsbod knep er
länbok, innehällande 50 rdr bko och dels på Stora
satan åt Boräsvägen tillgrep en annan plänbok med
nneliggande nägot öfver 50 rdr rgds och att bäda
lessa stölder skedde ur fickor på för honom okände
versoner; att han tvenne dygn uppehållitsig på Skara
narknad, derifrån han begifvit sig på väg till Bo-
ås, hvarest han inträffade den 15 Dec. 1 Boräs up-
oehöll han sig blott nägra timmar och fortsatte der-
fter marschen till hemorten Kinnarumma; vistades
ler på torpet Fogeräs hos en skomakare vid namb
Lars ett par dagar, och sedan han derifrån ätervändt
på vägen till Borås, sammanträffade han med Nätt i
srannskapet. af staden, hvarefter bäda följts ät till
orpet Häfven. Härefter öfverensstämmer Löfs be-
rättelse med hvad Nätt om deras gemensamma hit-
resa och de derunder timade händelser omtalat.
Rörande häktningen afgaf poliskonst. Qvist föl-
jande berättelse: den 22 Dec. kl. 10 f. m. fick han
if en annan poliskonstapel höra att tvenne som
bönder klädde manspersoner varit inne uti handl.
Magnusons salubod och der gjort ätskilliga varuupp-
köp, samt vid liqviden dels visat sig innehafva större
penningesummor värdslöst instuckna i fickorna å de-
ras rockar och dels på golfvet tappat en sedel ä 50
rdr bko, som en af dem vid upptagandet samman-
vecklat och stoppat ned i byxfickan. - Allt detta hade hos
säväl Magnusson som lackfabrikör Öberg, hvilken jemte
nägra andra personer varit inne i boden, väckt miss-
tankar -Å dem, att icke ärligt ätkommit penningarne,
i följd hvaraf Öberg anmmält förhållandet för polis-
kommisar. Wiekstrand. Qvist beslöt på grund af
dessa uppgifter att spana efter ifrågavarande per-
soner, och begaf sig i sådan afsigt från sin station
till poliskammaren, hvarunder han, kommen på Tyska
bryggan mötte 2:ne bönder, hvilkas klädedrägt och
utseende inträffade med den beskrifning han derom
fått ä de personer; som varit inne i Magnussons bod.
Sedan han, låtit dem passera förbi, vände han äter
och följde dem på något afständ, men då de sägo sig
förföljde hade de påskyndat sin gång. Konine midt
för jernhandlanden Thulins bod, gjorde en af dem min
af att gå dit in, men :afstod derifrån. och fortsatte
sin gäng tills de kommit till hörnet af Apotheks- och
Kyrkogatorne, der de veko af och togo vägen uppåt
sistnämnde gata. Undertiden Hade Qvist träffat po-
lisk. Svenson och tillsagt honom att åtfölja sig, hvar-
efter de springande förföljt dem. Framkomne till
lilla Kyrkogatan syntes icke bönderne vidare till, hvar-
för Qvist gick in i portgången till assessor Brags hus,
hvarest han på gården mötte en qvinsperson, af hvil-
ken han på. fråga fick besked att 2:ne karlar gätt
upp för trapporna i andra våningen. Qvist följde ge-
nast anvisningen och träffade en af dem i andra
våningens förstuga, stående vid en vattentunna, på
hvars lock läg en blypiska och ett knyte, hvilka sa-
ker Qvist vid första anträftandet sett en af dem in-
nehafva. Upprmanad af Qvist att göra reda för hvart
kamraten tagit vägen, upplyste han, att denne gätt
uppför trappan till vinden. Sedan Qvist.tillkallat
konstapeln Svensson sprang han uppför vindstrappan,
der han fick sigte på den andre kanaljen, stående
med ansigtet vändt mot en jerndörr i afsigt att dölja
sig ; men Qvist lät icke lura sig, utan befallte honom
genast komma fram, hvilket han likväl icke efterkom
hvarför Qvist fattade tag uti och drog honom ned till
2:dra väningens förstuga, der bofven satte sig till
motvärn, men afväpnades genast med ett väl riktadt
slag af batongen. Derefter fördes sällskapet till Ppo-
lisfinkan sedan de likväl utanför assessor Brags hus
blifvit undersökte och fräntagne hvar sin knif, som
de haft på sig. Emellertid hade kommisar. Wick-
strand tillkommit och begifvit sig upp i Brags hus.
hvarest han päträffat dels ett knyte med diverse köp-
mansvaror och dels en hop penningar, hvarmed han
kommit efter till poliskammaren. Sedan Qvist aflem-
nat fängarne begaf han sig på Wickstrands befall-
ning tilllbaka till Brags hus att ytferligare anställa
undersökning, och påträffade dervid en större summa
penningar inknutne uti ett kläde och löst liggande
bakom den vattentuina der en afbofvarne stätt, hvil-
ken nu upplystes ha varit Löf; utom dessa pennin-
gar låg en 100 rdr b:kosedel lös straxt innanför
erndörren till vinden, der Nätt sökte dölja sig.
Kommisar. Wickstrands berättelse, i afseende äbof-
varnes för honom aflagda bekännelse om delaktigheten
poströfveriet, lydde sälunda, att han i närvaro af
öfverkonstapel Otterman och konstaplarne Berg och
Jönsson, förhört hvar för sig af dem och att de der:
vid afgifvit en med hvarandra fullt öfyerensstämmän-
de berättelse om förloppet vid poströfveriet, samt att
dessa berättelser utan nägon skiljaktighet vore lika
med den Nätt inför polis kammaren nu afgifvit.
Öfverkonstapel- Ottermans och konstapel Beras be-
rättelser härom, lika med Wickstrands utsago.
Tammisar. Flvgare förekallades härefter och afta-