svarar honom presidenten leende; det är jag
som gifvit honom lof att gå dit, men han
g ara.på tryckeriet kli dd oc
En stund före kl. -11 tillkallades hr de Be-
ville, presidentens ordonnansofficer, hvarvid
presidenten lemnade honom dekreterna och
proklamationerna med dessa ord: Det här
måste tryckas. Gå till tryckeriet, sätt arbe-
tarne i verksamhet, ställ bredvid hvar och en
af dem en väpnad karl och låt dem veta, se-
dan arbetet är slutadt, att ni har ordres att
låta skjuta hvar och en, som lemnar trycke-
riet, innan det är slut på opera comiquen.
Befallningen blef utförd. :
Enligt en annan version, skulle hr de S:t
Georges varit på förband invigd i förtroendet.
Likaså Vieyra, nationalgardets kommendant.
Presidenten skulle hafva sagt till honom:
Det är i morgon, eller rättare i afton, som
jag griper verket an. Jag räknar på, att na-
tionalgardet icke visar sig. Hvad behöfver ni
för detta ändamål?, 7— Vieyra skulle derpå
hafva svarat: Ett regemente kuirassiererse.
Detta regemente ställdes till hans disposition.
Alla äro ense derom, att Morny ådagalagt
en förvånande grad af lugn och Köld, i syn-
nerhet i det kritiska ögonblicket.
Jag inskränker mig till dessa detaljer, ty
mitt bref skulle eljest öfverskrida det veder-
tagna måttet; i AH
(Utärag ur ett bref från en lahdsman.)
Paris den 19 Dec.
2 Jag har varit midt i enåstatskupp
och öfvervarit barrikadkriget. Paris kunde ej
gifva sig utan batalj: det var naturligt. Men
icke hade Napoleon segrat, om nationalför-
samlingen, som han upplöste, : varit mindre
hatad, och om allmänna rösträtten, som han
återgifvit, icke afväpnat de flesta. Det var
blott de hemliga sällskaperna, som stridde denna
gång, utan ringaste understöd af den stora po-
pulationen, som dels: för närvarande är trött
vid revolutionerna och dels nöjd med nyss-
nämde gåfva. Också såg man mest välklädde
personer på barrikaderna; och när jag sönda-
gen derpå befann mig på Montmartres begraf-
ningsplats och räknade de döda kroppar, som
lågo utsträckta bredvid hvarandra, för att sö-
kas af sina anförvandter, fann jag de flesta
tillhöra — att döma af klädedrägten och
ansigtsdragen — den bättre och mera välmå-
ende samhällsklassen. Mången vacker, ehuru
förbleknad yngling såg jag der med louido-
rer i fickån och guldkedja kring halsen, men
med det mördande blyet i panna eller barm.
Starkast har motståndet varit i departemen-
terna, der man lika litet som i Paris tror på
presidentens ärlighet. Men de, som stridde
möt honom, hade ingen fana att förena sig
under. Han hade ju upplöst en hatad natio-
nalförsamling, ätergifvit allmänna rösträtten
och försäkrat republikens vidmakthållande —
ord och gerningar, som starkare än hans ba-
jonetter understödde statskuppen. s
Nästa måndag kommer genom sluten om-
röstning (presidentens medgifvande dagen ef-
ter striden i Paris) Frankrike att säga sitt ja
eller nej till hvad Napoleon- gjort. Jag tror
att ja blir öfvervägande, icke derföre att man
allmänt gillar statskuppen, utan för det att
man befarar nya: revolutioner. Handeln och
industrien, som icke kunna lefva af dylika,
skola troligtvis, ehuru. med rynkade pannor,
lägga ja i urnan. Återstår sedan att se hur
Napoleon reder sig vid ordnandet af de 2:ne
kamrar, på hvilka konstitutionen skall hvila,
och hvar han skall finna elementer för den
andra kammaren i ett land, der inga. sådana
finnas, ty att enkom göra pärer för detta än-
damål vore en nästan otänkbar galenskap.
I hvad fall som helst och. huru formerna
för den styrande och lagstiftande makten än
bli, så står dock republiken qvar, och det på
ganska bred basis, och otroligt är visst ej att
Napoleon gör sig en ära af att, blott han får
sitta qvar, punktligt hålla. sina löften dennz
gången. Dock: det blir ej blott hans ära (ta-
gen i den mening Aan föreställer sig), utan
en ren nödvändighet för honom sjelf, att bi-
behålla republiken, ty tager han ännu ett steg,
sträcker han handen mot kejsarkronan, då är
han förlorad. Hufvudsumman är, som sagdt,
att republiken står, om också någon tid blott
till namnet. I namnet ligger, åtminstone för
den skarpsynte, mera än man i allmänhet tror.
Låt det blott några årtionden klinga genom
Europa, och det skall genljuda öfverallt —
och ett faktum finnes, som alla kunna se,
nemligen att republiken, styrd med handskar
af jern eller silke, likväl ändock alltid är det
ärftliga väldets graf. 2
(Ur the Times frän dess korrespondenter.)
Paris d. 20 Dec. Det tillstånd, hvari vi
blifvit försatta, är verkligen det mest bekla-
gansvärda och af en ådan natur, att jag icke