aldrig. -
Festön friherre dOhsson omfattade de ab-M
gtrakta vetenskaperna, var han likväl så litet
främmande för den verklighet, som lefde om-d
kring honom, och den verksamhet staten gif-rö
:vit honom, att han säkert var en bland de ut-
märktaste diplomater icke blott Sverige, utan :?!
Europa egde. Diplomatiens nestor i Berlin,M
åtnjöt han ett sådant anseende, att sändebud
äfven från--de största och mest betydande!n
makter i vigtigare frågor sökte hans visa råd, h
och .mer än en gång Hafa betydande politiska
angelägenheter blifvit ordnade efter den plån,je!
som-den svenske diplomaten med sin nästan 3
bviskande stämma utstakade, Det är en egen-
het för sådane män att akta verkligheten myc-
ket och skenet för intet. Medan friherre dOhs-
son uppehöll det svenska namnets heder och P
glans: afböjde han med ett småleende de ut- 2
märkelsetecken, hvarmed man från flera hålld
ville öfverhopa honom. Han bar den Nord-
stjemeordens kraschan konung Carl Johan gif-
vit honom, men alla försök att pryda honom; 2!
med utländska ordnar misslyckades, ända tillj
dess han för två år sedan nödgades emottaga
utmärkelser från konungarne i Preussen ochl!
Danmark. . s)
Hans depescher hafva det anseende, att flerajb
blifvit inryckta i Martens diplomatiska vade-
mecum, och likväl finnas .der :depescher, som
gå - under annat namn, men innehålla hanslk,
tankar. ; ni
Under sitt vistande i Holland hade friherrea!
dOhsson geriom den der rådande fuktiga luft 4
ådragit sig ett rheumatiskt lidande, som blefj3
kroniskt och förorsakade honom outsägligar
smärtor. Han bar dessa plågor med ett lugn, få
-som påminner om antikens stoiska filosofer. jti
Ofta kunde man höra honom : skämta medan j
hans nervsystem rycktes af lidanden, som skulle )
frampressat ångestrop från de flesta menniskor,
och när han stundom med sin bjertliga och ler
fryntliga min gick till bords med några lands-1f
män eller andra vänner, kunde ingen se —Joec
hvad en eller två visste — att han en halftimma
förut legat tillintetgjord af plågor, dem ingen
penna mäktar skildra. Men han var sådan!
att han gaf glädjen åt sina medmenniskor ochsk
behöll smärtan åt sig sjelf. ka
Man kunde vänta att bortgången af en så-st
dan man skulle betraktas såsom en ovanligt
stor förlust. Så har äfven skett, Allt hvad!z
Berlin eger utmärkt inom statens. och. veten-l.
skapens sfer har skyndat att för frih; io klngna de
i sorg efterlemnade maka frambära sin klaganso
öfver den ädles bortgång. På det att hansjl
fosterland icke må förblifva stumt vid--dennavs
allmänna sorg i ett främmande land öfver en
svensk man, hafva vi trott :oss böra egnale
denna gärd af aktning åt den hädangångne,loc
och efter denna korta. öfverblick på friherrep:
dOhssons värde som embetsman, menniskajn:
ceh vetenskapsman, gå vi att meddela några
uppgifter om - hans lefnadsöden: D
Friherre dOhsson som var född den 26 Nov. 1779, sl
härstammade från en armenisk slägt. Hans faderisi
Tgnativs Muradgea var först Drogman vid:syenska be- fc
skickningen i Constantinopel och blef är , 1798 mini k
ster. plenipotentiaire, i hvilken sednare egenskap hanli
gjorde Sverge stora tjenster. Modren hette Eva Coulely. Ik
I Paris fick den uppge dOhsson sin första undervis-ti
ning isen: pensionsaustalt, der han grarstannade till uj
1795, dä hans fader för de tilltagande : oroligheterna fr
lemnade denna hufvudstad och reste till Wien, derlir
han ett halft år stannade i Teresianska kädetiakade-b
mien. År 1793 ätervätde han fill Constantisopel och så
är 1798 anträdde ban resan till Sverge. Sedan han pl
tillbragt en termin i-Upsalå och der undergätt kans-iä
liexamen, som enligt särskild tillätelse fick ske pålti
franska språket, blef han den 1 Mars 1799 anställd
såsom e. o. kanslist vid utrikes expeditionen. tr
Med sin fader, som någon tid uppehållit sig i Stock-d
holm, reste den unge dOhsson 1801 till Paris. Däjd
han i Coönståntinopel lärt sig orientaliska språken, an ti
vändehan sina lediga ständer i Paris till att i na-ra
tionalbibliothekets fika -manuskriptsamling söka ma- sk
terialier. till en historia om: Mongolernas eröfringarut
och herravälde från Tehioguiz-Khans uppkomst ända
till Timur. År 1803 ätervände han: till Stockholmor
och blef 1805 utnämnd till legationssekreterare i Ma-få
drid. Följande äret äterkallades beskickningen, se-L..
dan spanska regeringen på Napoleons begäran till-lvi
slutit sina hamnar för svenska fartyg. Ar 1807 blef
han utsedd att såsom legationssekreterare ätfölja ep-
-vöygen v. Brinckman tillPreussen: Beskickningen
reste till Memel, .der preussiska hofvet efter slaget
vid Friedland uppeböll sig till. dess det. i början af
följande äret flyttade till Königsberg, men det dröjdel -
ej länge förr än svenskå legationen på franska rege- til
ringens begäran, mäste lemma detta residens. Den
återkom i Maj till Carlskrona. ;
I slutet af är 1808 ätföljde dOhsson envojen Ad- ti
lerberg, som Gustaf IV Adolf ackrediterat säsom mi-
nister hos insurrektionella regeringen i Spanien; men fe
efter svenska regementsförändringen återkallades en
voygn Adlerberg och beskickningen ätervände till Sve-
rigg. ;
ef 1810 utnåmndes dOhsson till legationssekrete- dj
rare i Paris, der han befann sig då fursten af Ponte
Corvo utkorades till Kronprins. Ar 1811 blef han
charg6 daffaires, i hvilken egenskap han qvarstanna-
de i Paris till början af 1813, då han i följd af bryt-
ningen med-Frankrike fick befallning att begära sina
pass. Återkommen till Stockholm skickades. han i
Maj s. ä. till Mecklenburg, der han den 13 Juni med
Sehwerinska regeringen äfslöt en konvention om sven-
ska truppernas underhäll. När kronprinsen framryckte
i Tyskland, reste han till Berlin och begaf sig- om
vären till högqvarteret i Lättich samt blet prinsen följ-
aktig till Paris kort efter de-allierades intåg.
Då kronprinsen anträdde hemresan till Sverige, för-
ordnades dOhsson att säsom kabinettssekreterare ät-
följa H. EK. Högbet. Samma funktion förrättade han
under norska kampagnen. Från högqvarteret i Fre-
drikstad beledsagade ham general Sköldebrand tilllo
Moss och skickades af kronprinsen till konungen i Ud-x
devalla med de afslutade konventionerna, då han atlk
konungen utnämndes och dubbades till riddare af
Nordstjerneorden:., Vid slutet af 1814 ätervände havjts
till Stockholm. År 1816 den 6 Oktober utnämndesej
han till envoyå extr. och plenipotentiaire vid Neder-ti
ländska hofvet. ;
Under sitt vistande i Stockholm hade dOhsson an-I:i
vändt- sina lediga stunder till studerande af kemilb
och mineralogi under professor Berzelii ledning, ilsa
hvars laboratorium -han analyserade flere stenarter.u
Beskrifningen om dessa försök lemnades till kong!.n
vetenskapsakademien, hvaruti han är 1817 inträdde.
Innan han begaf sig till sin nya post i Haag, up-:ä
pehöll han sig någon tid i Paris, der han gjorde an-nc
stalter för fortsättningen af hans faders berömda ar- a!
bete: Tableau gångral de Fempire othomån, hvaraf ox
tredje bandet, som kompletterade verket, utkom 1820.
Efter EK. Carl XIII:s frånfälle, erhöll han uppdrag at! if
hos franska hofset anmäla Carl Johans. anträde tilÅsö
regeringen. År 1822 beledsagade dOhsson nuvarand: re
konungen på hans resa i Nederländerna och före-Åai
trädde hans besök i Minchen, År 1823 kommendö-et
af Nordstjerneorden. SS ä hemreste Ad Ohsson pi di