Regeringen och biskoparnes
prebenden,
Häromdagen omnämndes i denna tidning
att Kongl. Maj:t förordnat, att det hittills med
biskopsstolen i Calmar förenade Kläckeberga
och Dörby församlingars pastorat skulle be-
frias från sin prebendenatur samt den i stäl-
let öfverflyttas på Ljungby och Hossmo för-
samlingar inom Calmar stift: och denna rege-
rihgsåtgärd är i mer än ett hänseende så mär-
kelig och betecknande i afseende på nu rå-
dande. system, att vi anse oss böra närmare
redogöra för samma åtgärd.
Mäåängen torde tycka, att frågan om ett pre-
bendepastorat är en obetydlighet, hurusom
helst :den än afgöres ; men om resultatet visar,
att man, för att skaffa högre inkomster åt en
biskopskandidat, vidtager godtyckliga förän-
dringar, som innefatta ingrepp i bestående
kyrkliga förhållanden och församlingsboernes
rätt, synes frågan vara ganska vigtig.
Af beslutet i nämnde fråga inhemtas också
ganska tydligt, att regeringen anser sig ega
att efter godtfinnande bestämma, huruvida den
ena eller andra församlingen skall förlora rät-
tigheten att hafva egen prest eller förvandlas
till sinecure eller inkomstkälla åt någon gyn-
nad prelat, och man frågar härvid lika litet
efter folkets rätt, som presterskapets eljest
omhuldade privilegier.
Beslutet är således icke konservatift uti egent-
lig mening, utan snarare raka motsatsen; och
det är karakteristiskt nog att vi, som icke äro
vänner af ståndsprivilegier, här finna oss för-
anlåtne att göra anmärkningar emot en rege-
ringsåtgärd, som förnärmar presterskapets pri-
vilegier. Men så länge man ej kan få en
fullt rättsenlig författning i stället för privile-
gieväsendet, och så länge detta är bekräftadt
genom grundlagen, vilja vi, för vår del, ej
utbyta grundlagsbudet emot det rena godtyc-
ket. - Säledes försvara vi i dag nämnde pri-
vilegier; på samma gång som vi försvara för-
samlingsboernes rättighet att vara något annat
än tiendefår åt prelaterne: på samma gång som
vi bestrida, att det tillkommer regeringen att för-
fara godtyckligt i kyrkliga angelägenheter. Att)
anse dem höra till den ekonomiska lagstift-
ningen samt af sådan orsak vara underkastade :
styrelsens godtycke, finna vi icke antagligt,
och vi kunna ej heller medgifva att den ko-
nungamakten inrymda öfverstyrelsen för vår
evangeliskt lutherska kyrka skall medföra så
stora rättigheter öfver församlingarne, att man
kan förfara med dem ungefär lika godtyckligt
som med värfvade regementer.
Men till saken.
Frän längre tid tillbaka ha Dörby och Kläckeberga
församlingar i egenskap af prseebender varit under-
lagde biskopsstolen i Calmar; men då statssekrete-
rären af Kullberg erhöll detta biskopsembete, utnämn-
des han tillika till ky:koherd; i det mera inkomst
gifvande Ljungby och Hossmo församlingars regala
pastorat, för att sålunda undfå en förhöjning i: förra
biskopslönen, som ansägs för liten. Denna anordning
var personel för biskop af Kullberg; och ehuruväl ett
ingrepp emot sistnämnde församlingars rätt att ut-
göra ett fritt pastorat med sin egen pastor derigenom
skett, var det dock icke någon ny organisation som helt
och-hället upphäfde berörde rätt eller hvad prester-
skapets privilegier stadga i afseende på prebenden.
Dä biskopsstolen i Calmar genom den sista inne-
hafvarens död blef ledig, anhöllo församlingsboerna
i Dörby och Kläckeberga, att om Kongl. Maj:t icke
skulle -finna godt ät hans blifvande efterträdare för-
unna lika stora löneförmäner som biskop af Kullberg
ätnjutit, Dörby och Kläckeberga socknar, hvilka af
stiftets landsförsamlingar längst varit i saknad af
egen pastor, mätte befrias från prebendenaturen och
få egen kyrkoherde. ,
Ljungby och Hossmo församlingar begärde äfven,
att de; som hade en folkmängd af 4000 personer,
mätte nu erhålla och framgent få ega egen särskild
kyrkoherde. ;
Uti. infordradt yttrande öfver Kläckeberga och Dör-
by. församlingsboers ansökning har consistorium i
i Calmar ansett sig icke våga tillstyrka bifall till
ansökningen, .emedan löneinkomsten för biskopen i
Kalmar ej uppskattades till mera än 6630 rdr 42 sk.,
deri inberäknadt 1564 rdr för nyssnämnde prebende,
hvilken inkomst, sedan -derifrån afgätt minst 1333
rår 16 sk. allt bko till fyra vikarierande -prestmäns
aflöning ieke syntes vara för hög för ett embete som
icke kunde innehafvas utan dryg kostnad, ej mindre
för, ..dagliga :lefnaden i stad: och representation vid
möängahanda tillfällen, än äfven för resor i stiftet och
tnderhäll -vid riksdagarne, hvadan :löneförmänerna
för biskopen skulle blifva tillräckliga, om ansöknin-
gen bifölles, helst när Ljungby och Hossmo försam-
lingars biskop af Kullberg personligen förlänade pa-
storat, : taxeradt till. en -årlig- behällen inkomst af
2333 rdr 16:sk. bko fränginge! biskopsstolen. Dess-
utom anfördes, dels såsom skäl för afslag, att biskops-
embetets vederbörliga förvaltning, hvilken enligt. con-
sistori uppfattning naturligtvis berodde af de rikliga-
re inkomsterna, mäste vara af största vigt så väl för
Dörby -som alla andra församlingar i stiftet, och
dels, såsom skäl för bifall, att det i allmänhet vorela
önskvärdt, att hvarje pastorat hade egen ordinarielK
kyrkoherde samt att i afseende på Pörby pastorat
särskildt förekomme ätskillige omständigheter, såsom
dess. närbelägenhet till Calmar stad och derigenom
föranledda tätare beröring med en mera sedelös be-
folkning, den Högt uppdrifna bränvinsbränningsindu-
strien, som i sina följder hotade förstöra både sed-
lighet och kristendom, den medelst större odlingsfö-
retag dittlockade lösa befolkningen jemte den i sed-
nare tider ökade svårigheten för husbönder och för-
ärdrar att rätteligen utöfva dem äliggande tillsyn öf-
ver sitt husfolk och sina barn, hvilka omständigheter
gjorde det för Dörby pastorat, kanske.mer än för
något annat, maktpäliggande att erhälla den bästa
möjliga själavärd.
Ar den i ämnet aflåtna nädiga expeditionen synes
icke att consistorium afgifvit nägot yttrande öfver den
af Ljungby och Hossmo församlingar ingifna ansök-
ningen. EN
För öfrigt omförmäles i expeditionen dels. att bi-
skop Stagnelius år 1820 begärt att Ljungby oeh Hoss-
mo pastorat mätte i stället för det svagare Dörby
och Kläckeberga anslås till prebende vid- biskopssto-
Jen och dels att en dylik begäran, då biskopsembe-!fö
tet efter Stagnelii död var ledigt, framställdes utafly,
den ene af de ä förslaget uppförde säsom ett vilkorl-
för hans befordran, som dock ej inträffade, samt att
gonsistorium i Calmar vid båda tillfällena tillstyrkt )X
bifall till dessa begäranden; men den nådiga expe- kq
ditionen omnämner icke hvarföre Kongl. Maj:t dälD
icke funnit skäl att lemna samtycke till framställnin-
garne.
Motiveringen för sjelfva beslutet är den vanliga
korta: ,efter öfvervägande af hvad härvid förekom-
mit och upplyst blifvit, hafve VI etc.
En särskild omständighet i denna angelägenhet är,
siten dan bickan. af Kullhare afiilit lof Tinnohv öÖCh ra
- —-— -
tr Mm et m
(äile med