Regeringen och biskoparnes prebenden, Häromdagen omnämndes i denna tidning att Kongl. Maj:t förordnat, att det hittills med biskopsstolen i Calmar förenade Kläckeberga och Dörby församlingars pastorat skulle befrias från sin prebendenatur samt den i stället öfverflyttas på Ljungby och Hossmo församlingar inom Calmar stift: och denna regerihgsåtgärd är i mer än ett hänseende så märkelig och betecknande i afseende på nu rådande. system, att vi anse oss böra närmare redogöra för samma åtgärd. Mäåängen torde tycka, att frågan om ett prebendepastorat är en obetydlighet, hurusom helst :den än afgöres ; men om resultatet visar, att man, för att skaffa högre inkomster åt en biskopskandidat, vidtager godtyckliga förändringar, som innefatta ingrepp i bestående kyrkliga förhållanden och församlingsboernes rätt, synes frågan vara ganska vigtig. Af beslutet i nämnde fråga inhemtas också ganska tydligt, att regeringen anser sig ega att efter godtfinnande bestämma, huruvida den ena eller andra församlingen skall förlora rättigheten att hafva egen prest eller förvandlas till sinecure eller inkomstkälla åt någon gynnad prelat, och man frågar härvid lika litet efter folkets rätt, som presterskapets eljest omhuldade privilegier. Beslutet är således icke konservatift uti egentlig mening, utan snarare raka motsatsen; och det är karakteristiskt nog att vi, som icke äro vänner af ståndsprivilegier, här finna oss föranlåtne att göra anmärkningar emot en regeringsåtgärd, som förnärmar presterskapets privilegier. Men så länge man ej kan få en fullt rättsenlig författning i stället för privilegieväsendet, och så länge detta är bekräftadt genom grundlagen, vilja vi, för vår del, ej utbyta grundlagsbudet emot det rena godtycket. Säledes försvara vi i dag nämnde privilegier; på samma gång som vi försvara församlingsboernes rättighet att vara något annat än tiendefår åt prelaterne: på samma gång som vi bestrida, att det tillkommer regeringen att förfara godtyckligt i kyrkliga angelägenheter. Att) anse dem höra till den ekonomiska lagstiftningen samt af sådan orsak vara underkastade : styrelsens godtycke, finna vi icke antagligt, och vi kunna ej heller medgifva att den konungamakten inrymda öfverstyrelsen för vår evangeliskt lutherska kyrka skall medföra så stora rättigheter öfver församlingarne, att man kan förfara med dem ungefär lika godtyckligt som med värfvade regementer. Men till saken. Frän längre tid tillbaka ha Dörby och Kläckeberga församlingar i egenskap af prseebender varit underlagde biskopsstolen i Calmar; men då statssekreterären af Kullberg erhöll detta biskopsembete, utnämndes han tillika till ky:koherd; i det mera inkomst gifvande Ljungby och Hossmo församlingars regala pastorat, för att sålunda undfå en förhöjning i: förra biskopslönen, som ansägs för liten. Denna anordning var personel för biskop af Kullberg; och ehuruväl ett ingrepp emot sistnämnde församlingars rätt att utgöra ett fritt pastorat med sin egen pastor derigenom skett, var det dock icke någon ny organisation som helt och-hället upphäfde berörde rätt eller hvad presterskapets privilegier stadga i afseende på prebenden. Dä biskopsstolen i Calmar genom den sista innehafvarens död blef ledig, anhöllo församlingsboerna i Dörby och Kläckeberga, att om Kongl. Maj:t icke skulle -finna godt ät hans blifvande efterträdare förunna lika stora löneförmäner som biskop af Kullberg ätnjutit, Dörby och Kläckeberga socknar, hvilka af stiftets landsförsamlingar längst varit i saknad af egen pastor, mätte befrias från prebendenaturen och få egen kyrkoherde. , Ljungby och Hossmo församlingar begärde äfven, att de; som hade en folkmängd af 4000 personer, mätte nu erhålla och framgent få ega egen särskild kyrkoherde. ; Uti. infordradt yttrande öfver Kläckeberga och Dörby. församlingsboers ansökning har consistorium i i Calmar ansett sig icke våga tillstyrka bifall till ansökningen, .emedan löneinkomsten för biskopen i Kalmar ej uppskattades till mera än 6630 rdr 42 sk., deri inberäknadt 1564 rdr för nyssnämnde prebende, hvilken inkomst, sedan -derifrån afgätt minst 1333 rår 16 sk. allt bko till fyra vikarierande -prestmäns aflöning ieke syntes vara för hög för ett embete som icke kunde innehafvas utan dryg kostnad, ej mindre för, ..dagliga :lefnaden i stad: och representation vid möängahanda tillfällen, än äfven för resor i stiftet och tnderhäll -vid riksdagarne, hvadan :löneförmänerna för biskopen skulle blifva tillräckliga, om ansökningen bifölles, helst när Ljungby och Hossmo församlingars biskop af Kullberg personligen förlänade pastorat, : taxeradt till. en -årligbehällen inkomst af 2333 rdr 16:sk. bko fränginge! biskopsstolen. Dessutom anfördes, dels såsom skäl för afslag, att biskopsembetets vederbörliga förvaltning, hvilken enligt. consistori uppfattning naturligtvis berodde af de rikligare inkomsterna, mäste vara af största vigt så väl för Dörby -som alla andra församlingar i stiftet, och dels, såsom skäl för bifall, att det i allmänhet vorela önskvärdt, att hvarje pastorat hade egen ordinarielK kyrkoherde samt att i afseende på Pörby pastorat särskildt förekomme ätskillige omständigheter, såsom dess. närbelägenhet till Calmar stad och derigenom föranledda tätare beröring med en mera sedelös befolkning, den Högt uppdrifna bränvinsbränningsindustrien, som i sina följder hotade förstöra både sedlighet och kristendom, den medelst större odlingsföretag dittlockade lösa befolkningen jemte den i sednare tider ökade svårigheten för husbönder och förärdrar att rätteligen utöfva dem äliggande tillsyn öfver sitt husfolk och sina barn, hvilka omständigheter gjorde det för Dörby pastorat, kanske.mer än för något annat, maktpäliggande att erhälla den bästa möjliga själavärd. Ar den i ämnet aflåtna nädiga expeditionen synes icke att consistorium afgifvit nägot yttrande öfver den af Ljungby och Hossmo församlingar ingifna ansökningen. EN För öfrigt omförmäles i expeditionen dels. att biskop Stagnelius år 1820 begärt att Ljungby oeh Hossmo pastorat mätte i stället för det svagare Dörby och Kläckeberga anslås till prebende vidbiskopsstoJen och dels att en dylik begäran, då biskopsembe-!fö tet efter Stagnelii död var ledigt, framställdes utafly, den ene af de ä förslaget uppförde säsom ett vilkorlför hans befordran, som dock ej inträffade, samt att gonsistorium i Calmar vid båda tillfällena tillstyrkt )X bifall till dessa begäranden; men den nådiga expekq ditionen omnämner icke hvarföre Kongl. Maj:t dälD icke funnit skäl att lemna samtycke till framställningarne. Motiveringen för sjelfva beslutet är den vanliga korta: ,efter öfvervägande af hvad härvid förekommit och upplyst blifvit, hafve VI etc. En särskild omständighet i denna angelägenhet är, siten dan bickan. af Kullhare afiilit lof Tinnohv öÖCh ra —-— tr Mm et m (äile med