Feron, vCOnstitutionnels ryktbare utgifvare, jar om oafbrutet vart Louis Napoleons trogna Eng apendragare, har i dessa dagar sctt sina lig enster belönade med hedersiegionens offigen erskors. lemt Girardin, grundläggaren af sla Presse, den mer dning som på sin tid varit det mest spridda fjet :anska blead, har, såsom vi redan nämnt, då mnat ledmingen af dess redaktion. Genom här et understtöd han på den sista tiden lemnaså ) je Louis Napoleon kom han i en sket ställ-bju ing till sittt parti. Det heter nu att han vill kan mna Framkrike och utvandra till Amerika, brit san vet icke om af fruktan eller förtviflan. hän Ian lärer redan hafva försålt sitt hotel, sina 2 västar, sitt silfver och sina möbler. kas Victor Hugo säges begifva sig till Brissel. lag: General Cavaignac blef, såsom vi redan för vämnt, den 16 dennes försatt i frihet, men lan rakten lemmnade honom dock ej ett ögonblick. äfv Jan afrestee icke, såsom förut orätt uppgifvits, af ill Holland för att der fira sitt bröllop, utan der försiggick vigseln i Paris, under militärisk behar vakning. Det tilläts honom derefter ej att het längre qvarstanna, utan måste han genast af-nin resa till Holland, der m:lle Odier eger några hv: slägtingar samt stora gods, på hvilka den förver viste ämnar uppehålla sig. — En korrespondent till Berliner -National-Zeitung säger, att generalen varit i högsta grad nedslagen, samt! skall hafva yttrat, att det är ganska möjhgt att jag i Juni 1848 för mycket räddat sam-mMAa hället, emedan eljest icke sådana räddningskarrikaturer skulle varit möjliga, som dem man nu får skåda. Rörande armåen berättas! Cavaignac hafva fällt följande anmärkningsrät värda yttrande: lös Arm6en har genom sin sednaste hällning erhållit ka visshet att den vid en ny seger af revolutionen ofeltrö bart skulle blifva helt och hället upplöst och att det nu är för dess eget intresse och för dess egen sjelfuppehällelse som den mäste vara verksam för saker-!af nas nya ordning. I sjelfva verket kan icke nog vigt tilläggas denna förändring uti armeens ställning, efter dat den förut genom sin omröstoingsrätt var de15 Jad i tvenne klasser och bearbetades af alla partier.!De Enheten inom franska armåen, hvars desorganisation man å de konservatives sida fruktade, är genom de sednaste händelserna äterställd; sedan den 2 Decem-lde ber gifves i Frankrike en armå. Denna förändring bs hos den beväpnade styrkan, på hvilken reaktionen 1: icke mer trodde sig kunna räkna, emedan dess mad: joritet röstat för de socialistiska kandidaterna, samt5 redan låtit tvänne monarkier falla, är bufvudgrun-pc den till de konservativa kretsarnes lugnande. — Man fröjdar sig der hufvudsakligen deröfver, att ar-Ib möåen, förledd af känslan för militsrisk krigsära,!k, komprometterat sig hos republiken. Soldaterna äro nemligen ganska skickligt identifierade med denl . bestående sociala inrättningens försvar, och deras,iri under intryeket af dagens händelser, afgifna votum d aflägsnar dem mer och mer frän det republikanska!D framäåtskridandets parti, med hvilket de hittills gätt!; band i kand. Armåens förändrade ställning är visserligen tillvägabragt genom öfverrumpling, men den har icke desto mindre djupt förändrat situationen, b ech mellan armö6en och folket är numera ett verkligt svalg befästadt. Under det hittills hvarje till Parisld ankommande regemente mottogs med ropet Vive lalg ligae!s, har man nu hos folket väckt ett verkligt hat mot armeen, som för första gängen segrat vid en folkresning, nägot, som synes folket så myeket förhatligare, som denna seger vunnits för en orättfärdig S sak och utan nationalgardets medverkan., r Hvad man på förhand kunde förmoda, attin regeringsbladen i Frankrike med flit gjort i hög grad öfverdrifna och osanna berättelser om karakteren af uppresningen i departemen-e terna, hvilken varit framställd såsom helt ochlZ hållet anarkisk och syftande till plundring ochle mord å privatpersoner, börjar såsom vi redan!r nämnt, nu småningom komma i dagen, i den mån som sanningen kan tränga fram genoml: de bommar, inom hvilka våldet söker instängal den. Sålunda upplyses, angående de förut! omförmälda skräckscenerna i Clamecy, genoml! en tidning Lecho de VAllier., att en mängd! personer, hvilka de elyseiska bladen uppgifvit ! såsom mördade af den anarkiska hopen, ännu befinna sig vid god helsa. Äfven har förut! varit taladt om de bacchanaliska orgier, soml! insurgenterna hade begått i pastorshuset i Po-l! ligny. Nu förklarar pastorn derstädes, vid namn Cretenet, sjelf, i tidningen Union Franc Comtoise, att icke en droppa vin blifvit tömd l: i pastorshuset, och att hvaiken han sjelf eller! någon annan prest varit utsatt för någon skymf. l Echo du Midi förklarar vidare, att mordet pål! abbeen Carolie, en pastorsadjunkt i Poilkes, var en privatförbrytelse, häriedd af enskilda l: motiver och länge förut öfverlagd, ehuru man : sökt gifva den ett sammanhang med den politiska jäsningen i kantonen Capestary. Vi hafva redan omnämnt det cirkulär, hvarigenom erkebiskopen af Chartres uppmanade de trogna att rösta för Louis Napoleon. I detta cirkwlär förekommer följande anmärkningsvärdia yttranden: I skolem förmäs säväl af eder egen öfvertygelse, som upplysias af Jesus Christus, som gifvit oss exem-1 pel, att af fosterlandskärlek skrifva ja på edra voteringssedlar. Försynen lemnar oss ingen utväg til! räddning öppen. Det är klart, att om Louis Napoleon förkastades, Frankrike icke visste hvem det skulle sätta i dess ställe. Det genom intriger och i falska förespeglingar bedragna folket skulle kunna träffa ett afskyvärdt val, som kunde störta landet i ett nytt och oerhördt elände. Vi hafva undgått denl: 2 Maj 1852, som för Frankrike öppnadejen fruktansvärd afgrund. Det vore vansinnigt att åter blottställa oss för död och undergång. Allt hvad vi på de sednaste dagarne förnummit om grymheter oeh utsväfningar af vildaste slag, är endast ett förspel af det, som i stort skulle föröfvats i hela Frankrike, om Gud hade tillstadt socialismens seger., Elysåe finner domstolarnes ogillande eller neutralitet särdeles oangenäm. Louis Napoleon har kallat till sig presidenten i kassationsdomstolen, Portalis, och besvärat sig öfver att hans räddande dåd icke funnit något understöd. Portalis svarade, det ban syntes åsyfta den af la Haute Cour fällda dom. Men domaremakten har att skydda lagarne. Den hand, som sönderrifvit konstitutionen, kunde äfven sönderrifva en dom; hvar och en har sin kallelse och sina pligter. STORBRITANNIEN. Är det sannt hvad åtskilliga konservativa blad på fasta landet utspridt, att Ryssland och Österrike skola fordrat förklaring af lord Palmerstone öfver meningen med hans mottagande af deputationerna från Finsbury och Islington, som kommo att tacka hopom för Kaossuths befrielse, så har lorden nyligen lemnat en indirekt förklaring deröfver, som är timligen otvätydig, genom att emottaga en ny dopntation i samma ändamål, från invånarne ms Tf hana — DNan tarkesgelse-adress. som