gång domaren, som förödmjukade sig för brottslingen. Man gjorde honom alla slags löften och tillbud, med vilkor att han skulle återtaga sin mejsel och utan uppskof sysselsätta sig med Julii och Lorenzo de Medicis grafvårdar. Uti San Lorenzos sakristia, likasom i alla sina mästestycken har Michael Angelo velat gå sin egm väg; hans öfverligsna och otåliga snille har brutit sig igenom alla hinder, utan att virda sig att följa några bestämda reglor. Hans uppgift, både såsom målare, bildhuggare och architekt, var att icke härma någon, äfvensom att sjelf icke blifva härmad. Vid inträdet uti kapellet varseblir man de begge grafvärdarne, den ena på högra och den andra på venstra sidan. Lokalens anordning och dekorering harmonierar beundransvärdt väl med mängden af bildhuggerier och statyernas uppställning. Ofvanföre sarkofagerna uti tvenne sidonischer äro hertigarnes bildstoder uppställda. På de begge kistlocken ger man tvenne allegoriska bilder utiliggande ställning. Det hela är på en gång enkelt och storartadt. Uti denna lugna fristad kan man ostörd öfverlemna sig åt betraktelse och bön, Uti stilens renhet, kompositionens harmoni och det helas öfverensstämmelse med delarne ligger en hemlig trollkraft, hvaraf man känner sig intagen och beherrskad. Bilden till höger föreställer Julius de Medicis; der ser man kraften, styrkan och beslutsamheten. Vid dess fötter ligga dagen och natten. Den till venster är Lorenzo; lugn, tänkande och begrundande; också kallas denna beundransvärda bildstod: Il Pensiero (den tankfulle). De på Lorenzos graf liggande allegoriska figurerna påstås föreställa Skymningen ch Morgonrodnaden, Låtom oss antaga att så är, men hvad vi