Xorrespondens-artikel.
Berlin den 12 December.
Statsstrecket i Frankrike har visat sig så öf-
vervöga allt annat under de sist förflutna åtta
Gagarne, att Jag måste ägna början af mitt
bref åt skildringen af denna märkvärdiga hän-!
delses intryck och följder hos oss. Här har
ingen ett ögonblick betviflat de stora kont: .
rentalkabinetternes medvetande om he ,; VN
Len; men sedan den nu trädt i 7 -oniighes,
man erinra sig att vårt 4 vagen, börjar,
srefve Hatzfeld, blef esödebud i Paris,
vemkallad till B- — - SP nägra veckor sedan,
let skynd- ort och derefter återsändes på,
år v -sWWmaste till sin förra post, och att)
-egerinigsorgan Die Preussische Zeitungn
saratidigt märmed begynte förkunna Ludvig
Napolecn siåsom lugnets oeh ordningens re-
presentant, tilldelade honom de mest smick-
rande loford, till och med försvarade all-
männa valrättens återställelse såsom ända-
målsenlig, och enträget rådde franska natio-
nalförsamlingens majortiet att komma öfver-
ers med presidenten, såsom den, hvilken er-
bjöde utlanlet den säkraste borgen och vore
z detsamma den angenämaste valkandidaten.
Man påminner sig nu ganska lifligt denna
vår regeringsorgans artikel, jemte de deri gif-
na vinkarne, och drager deraf slutsatser, som
alltså icke behöfva gripas ur luften. Tysk-
lands samtliga regeringsblad, med ganska få
undantag, hafva också nu uppstämt en allmän
;ubelsäng; Wienerpressen tog upp som kloc-
kare vid detta högtidliga tillfälle och i går
inföll äfven Preussische Zeitung, som ända
cittills undvikit, att, åtminstone i någon le-
dande artikel, uttala sitt officiella bifall till
den råa våldsbragden. Oaktadt allt detta kan
Ludvig Napoleon tydligt nog inse hvad fast-
landets konservativa regeringar tänka om ho-
nom och hvad de hoppas afutgången på hans
statsknep. Vär officiella statstidning säger
rost ut att pdädet är beklagansvärdt ur mora-
tens synpunkt, men att historien lärer att dy-
lika beklagansvärda händelser ej sällan utgöra
nödvändiga och oundvikliga genomgångspunk-
ter till det bättre. De konservativa regerin-
sarne hafva ej nu att fråga efter moraiteten,
utan huruvida händelsen gagnar lugnets och
ordningens system och då så är fallet — då
detta statskaep minskar den hotande utsigten
förår 1852. UIikasom det närvarandes vådor —
så böra de konservativa regeringarne icke vägra
sitt saretycke till hvad som skett i Frankrike.,
Här har ni i sammandrag våra diplomaters
och statsmäns hela moralj ock visdom. Det
skristligas hofpartiet skådar i Ludvig Napo-
iron ett sredskap af Herran, hvilken vet att
till höga ändamal bruka äfven den ovärdiga-
ste tjenares. Väl är Napoleoniden ett mål för
detta fromma i hvarje hår loyala partis dju-
paste förakt; men himmelen har ändå, påstår
det, utsett honom till en fotapall, hvarpå
oden rättmätige thronarfvingen Henrik V åter
vkan stiga upp att intaga sina fäders thron..
;Die Wehrzeitung., ett blad, som i Postdam
redigeras uuder konungens och hans föreläö-
sares ögon, och egentl.gen är generaladiutan-
tens och den högsta militäraristokratiens or-
gan, uttalar ganska begripligt att franska ar-
måens soldater snart skola inse att den legi
timitet, som de medelst sina bajonetter oct
kulor skapat åt en äfventyrare, icke har nå
gon framtid, och att de derföre måste ställ:
sig på den sanna legitimitetens underbar
starka grund samt höja Henrik V:s banår
Bourbonnernas hvita hljefana, för att åt Frank
rike skänka trygghet lugn och ordning.
Samma tanka — att Napoleons låga omo
raliska dåd är en oundviklig genomgångs
punkt till det bättre, d. v. s. till Henrik V:
legitima monarki — afspeglar sig i alla tysk;
regeringsblad. Blott det aldraegentligaste Jun
ker- och läsarepartiet, hvilket utalar sina me
ningar genom ,die neue Preussische Zeitung
visar sig ännu ärligt nog att icke vilja hafv
någonting att skaffa med revolutionären, son
hetsar hären på fo:ket, låter mörda hvad son
gör motstånd och sliter grundlagen i stycken
I fall en legitim herre — en HenriktV elle
hvad han annars måtte kallas — täcktes låt
spetsa eller halstra revolutionärerna, sam
rent af utplåna både grundlag, press, frihe
och folkrättigheter, då skulle detta parti låt
en döfvande åska af bifallande handklappnin
gar skalla; ty hr von Gerlach och hans själs
tränder befinna sig på samma punkt som d
äkta rcavaliererna, under Jakob den II:s ti
— d. v. s. så länge, förstås, som den en
rådande konungaviljan med Guds nåde ick
antastar junker- och prelat-privilegierna, uta!
vördar, upprätthåller dem, och går dit d
syfta. Det nuvarande regeringspartiet är
hela Tyskland den stela konservatismens par
och sträfvar att i samråd och med bistån
af junkrar, prester och soldater stadfästa lug
nets och ordningens rike, d. v. s. återför
folken till den gamla slöa underdånigheten; der
före är jublet nu så stort öfver att ryska för
posterna redan stå vid kanalen och att En
land befinner sig helt och hållet isolerad
Man har sluppit ifrån republiken, hvilke
icke var att uthärda i det monarkiska Euro
pas; det hotande året 1852 har förlorat si
etydelse och utgången har bevisat att furs
Schwarzenberg hade fullkomligt rätt, då ha
på Dresdner-konferensen förklarade, att ma
med tillhjelp af en undergifven här och e
väl inrättad polis kan öfverallt tillintetgöra d
revolutionära grundlagarna och få ett slut F
sjelfva revolutionen. Denna grundsatts adoj
terades beredvilligt i Dresden och utbild:
vidare på den återuppståndna Tyska förbund:
dagen 1 Frankfurt.
Det är otvifveaktigt, at 83 snart Lud:
Napoleon i Frankrike har aen 20 Decemb
bakom sig och det lyckats ronom att genoj
lan deflallata amvaan