reliefs oberäknade, skulle pryda denna grafvård, som derjemte skulle omgifvas med en grupp af figurer, föreställande ers helighets apotheos. Fyra af Segerns attributer, tvenne. manliga och tvenne qvinliga, skulle stå på begge sidor om monumentet, trampande under sina fötter rebeller eller slafvar. Sexton! statyer af sju till åtta fots höjd, föreställande besegrade provinser och fångna dygder, skulle vara fastkedjade vid dens graf som kufvat de förras högmod och ärofullt utöfvat de sednare. Åtta kolosser af tio till tolf fots höjd skulle pryda öfra delen af attikan. Tvenne sidoingångar skulle leda till en inre rotunda, i medelpunkten hvaraf sarkofagen skulle vara uppställd., Tyst och med på Miehael Angelo skarpt fästade blickar afhörde påfven detta förslag, som konstnärn, intagen af ämnets höghet och vigt, med största kallblodighet uppgjorde, utan att bekymra sig om de dystra och sorgliga tankar det måste ingifva den gamle man, till hvars sista hvilorum detta åt döden invigda palats var ämnadt. De som känna den italienska nationalkarakteren ech den instinktlika afsky för döden och dermed gemenskap ägande 1id6er, hvaraf detta lands innevånare äro intagne, uppfatta lätt det på en gång sällsamma och högtidliga i dessa tvenne mäns samtal, af hvilka den ene anbefaller uppresandet af sin egen grafvård, hvars konstruktion den andre med största omsorg och ända in uti dess minsta detaljer förklarar honom. Då bildhuggaren statat gjorde Julius I blott denna invändning: Hvar skola vi uppställa detta ofantliga monum nt? Det har jag äfven tänkt pås, svarade Mihav! Angelo. Efter de dimensioner hvaruti jag skalle vilja utföra e grafvård, får den icke rum nn SU SR