reliefs oberäknade, skulle pryda denna graf-
vård, som derjemte skulle omgifvas med en
grupp af figurer, föreställande ers helighets
apotheos. Fyra af Segerns attributer, tvenne.
manliga och tvenne qvinliga, skulle stå på
begge sidor om monumentet, trampande un-
der sina fötter rebeller eller slafvar. Sexton!
statyer af sju till åtta fots höjd, föreställande
besegrade provinser och fångna dygder, skulle
vara fastkedjade vid dens graf som kufvat de
förras högmod och ärofullt utöfvat de sednare.
Åtta kolosser af tio till tolf fots höjd skulle
pryda öfra delen af attikan. Tvenne sidoin-
gångar skulle leda till en inre rotunda, i me-
delpunkten hvaraf sarkofagen skulle vara upp-
ställd.,
Tyst och med på Miehael Angelo skarpt
fästade blickar afhörde påfven detta förslag,
som konstnärn, intagen af ämnets höghet
och vigt, med största kallblodighet uppgjorde,
utan att bekymra sig om de dystra och sorg-
liga tankar det måste ingifva den gamle man,
till hvars sista hvilorum detta åt döden invigda
palats var ämnadt.
De som känna den italienska nationalkarak-
teren ech den instinktlika afsky för döden
och dermed gemenskap ägande 1id6er, hvaraf
detta lands innevånare äro intagne, uppfatta
lätt det på en gång sällsamma och högtidliga
i dessa tvenne mäns samtal, af hvilka den
ene anbefaller uppresandet af sin egen graf-
vård, hvars konstruktion den andre med stör-
sta omsorg och ända in uti dess minsta de-
taljer förklarar honom.
Då bildhuggaren statat gjorde Julius I blott
denna invändning:
Hvar skola vi uppställa detta ofantliga mo-
num nt?
Det har jag äfven tänkt pås, svarade Mi-
hav! Angelo. Efter de dimensioner hvaruti jag
skalle vilja utföra e grafvård, får den icke rum
nn SU SR