Preklamation af Republikens President till Folket.
Fransmän!
Det närvarande tillståndet kan ej räeka längre.
Hvar dag som förgär förvärrar landets faror. Natio-
nalförsamlingen, som borde vara ordningens fastaste
stöd, har blifvit en härd för komplotter. Trehun-
drade af dess medlemmars patriotism har ej kunnat
hejda dess olyeksbringande syften. I stället för att
stifta lagar till det allmännas välfärd, smider den
vapen för det borgerliga kriget; anfaller den makt,
som jag eger omedelbart ifrän folket; uppmuntrar
alla däliga passioner; sätter Frankrikes lugn i fara ;
— jag har upplöst denna församling, och jag tager
Folket till domare mellan densamma oeh mig.
Konstitution har, såsem j veten, blifvit gjord för
att på förhand försvaga den makt, som j anförtrod-
den mig. Sex millioner röster blefvo en lysande pro-
test bäremot, oeh likväl bar jag troget hällit författ-
ningen. Alla utmaningar, smäydelser, förolämpningar
hafra fonnit mig lugn och kall. Men i dag, då
grundlagen icke längre respekteras af sjelfva de per-
soner, som oupphörligt vädja till densamma, dä de
män, som hafva förderfvat två monarkier, vilja binda
mig händerna, för att få omstörta republiken, då är
det min pligt att tillintetgöra deras förädiska planer,
att upprätthålla republiken, i det jag vädjar till den
ende suverän jag i Frankrike erkänner: Folket.
Jag vädjar säledes ärligt och öppet till hela natio-
nen, och jag säger eder: om j viljen bibehålla detta
sjukdomstillstånd, som nedsätter oss oeh sätter vär