Preklamation af Republikens President till Folket. Fransmän! Det närvarande tillståndet kan ej räeka längre. Hvar dag som förgär förvärrar landets faror. Nationalförsamlingen, som borde vara ordningens fastaste stöd, har blifvit en härd för komplotter. Trehundrade af dess medlemmars patriotism har ej kunnat hejda dess olyeksbringande syften. I stället för att stifta lagar till det allmännas välfärd, smider den vapen för det borgerliga kriget; anfaller den makt, som jag eger omedelbart ifrän folket; uppmuntrar alla däliga passioner; sätter Frankrikes lugn i fara ; — jag har upplöst denna församling, och jag tager Folket till domare mellan densamma oeh mig. Konstitution har, såsem j veten, blifvit gjord för att på förhand försvaga den makt, som j anförtrodden mig. Sex millioner röster blefvo en lysande protest bäremot, oeh likväl bar jag troget hällit författningen. Alla utmaningar, smäydelser, förolämpningar hafra fonnit mig lugn och kall. Men i dag, då grundlagen icke längre respekteras af sjelfva de personer, som oupphörligt vädja till densamma, dä de män, som hafva förderfvat två monarkier, vilja binda mig händerna, för att få omstörta republiken, då är det min pligt att tillintetgöra deras förädiska planer, att upprätthålla republiken, i det jag vädjar till den ende suverän jag i Frankrike erkänner: Folket. Jag vädjar säledes ärligt och öppet till hela nationen, och jag säger eder: om j viljen bibehålla detta sjukdomstillstånd, som nedsätter oss oeh sätter vär