dertecknande närvarande vittnens, ofvanbe
mälde Sahlstedts och Pfeffers berättelserr ut
visa, att afhandlingarnes innehåll icke bilifvi
vid samma tillfälle uppgifvet och ej mågoi
samtal förefallit, som kunnat utmärka, om
Erik Dybeck egde kunskap om afhandlingar:
nes innehåll, samt att Erik Dybeck då icke
eller inlåtit sig i annat samtal, hvaraf vittne-
na, bland hvilka Pfeffer tillförene icke sett
Erik Dybeck, och icke eller Sahlstedt, enligt
hvad hans vittnesmål utmärker, under förut-
gångne tiden varit i tillfälle att närmare iakt-
taga beskaffenheten och vidden af den imträf-
fade förändringen i Erik Dybecks sinnestill-
stånd, kunnat hemta ledning för omcdöme
härutinnan; i anseende hvartill dessa vitttnen
med vitsordande endast, att Erik Dybeck ick
genom sitt förhållande vid tillfället, gifvit nå-
gon anledning till tvifvel att han egde redig-
het och fullkomlig uppfattning af ärendet samt
fri vilja att handla, förklarat sig icke kunna
intyga, att Erik Dybeck vid berörde tillfälle
var vid sundt och fullt förstånd; alltså och
emedan i detta afseende icke kan dragas nå-
gon slutföljd ff den åberopade omständighet,
att under år 1833, då Erk Dybeck befann
sig i fortfarande och, enligt hvad flere vitt-
nesmål föranleda, betydligt ökad sinnesför-
virring, medelst en med hans namn under-
tecknad, till rådstufvurätten i Stockholm in-
gifven bevakningsinlaga, den åtgärd blifvit
vidtagen, som, derest köpeafhandlingarne kom-
mo att ega bestånd, erfordrades för bevarande
af Erik Dybecks rätt till åtnjutande af hvad
Christian Dybeck såsom köpeskilling för den
sålda egendomen utfästat; likasom Erik Dy-
becks omförmälde, under så beskaffade för-
hållanden tillkomne bevakningsåtgärd icke cl-
ler innefattat ett sådant godkännande, som i
och för sig kunnat åt dessa afhandlingar be-
reda gällande kraft; ty och då nedre revisio-
nen sålunda icke kan antaga, att Erik Dy-
beck vid köpeafhandlingarnes undertecknande
egt sinnesredighet och förmåga att bedöma
beskaffenheten af sitt tillgörande i detta ärende
af betydlig vigt; tillstyrker nedre revisionen i
underdånighet, på grund af 4 kap. 7 jorda-
balken och 1 kap. 18 handelsbalken, att: Eders
Kongl. Maj:t måtte täckas, med ändiring al
domstolarnes, angående första, andrra och
fjerde stimningspunkterne meddeldte, saumman-
stämmande beslut, förklara, att ifrågavaarande,
den 5 Juni 1830 upprättade särskilde köpe-
afhanälingar angående Erik Dybecks faista och
lösa egendom icke kunna, emot sökamdernes
i målet väckte klandertalan, ega beständ, e)
samt, till följd deraf och med hänsigt till be-
skaffenheten af sökandernes fullföljde påstå-
enden, förpligta svaranderne, hvilka, såsom
sterbhusdelegare efter Christian Dybeck och
grosshandlanden Thomas Anders Aspelir, kom-
mit i besittning af ifrågavarande egendom
dels att till sökanderne antingen genast afträdal,
den omtvistade fastigheten och gälda den be-lt
hållna afkomst, densamma, i det skick denl
vid köpet egde, må anses hafva hittills kun-:
nat lemna, hvilken afkomst dock ej må öf-
verstiga beloppet af hvad i sådant hämseende l:
är vordet i stämningen yrkadt; med skyldig-.
het åter för sökanderne att till vederparterne t
icke allenast återbära den erlagde: köpe-s
skillingen tjugusjutusen etthundra riksdaler
banko, jemte värdet af den förmån, Erik
Dybeck i sin lifstid åtnjutit, i stället för
ränta å köpeskillingen och sedermera å sam-
mä köpeskilling beräknad ränta efter fem för
hundra om året, utan ock gälde all nödig
och nyttig förbätting å fastigheten, dock ef- :
ter afdrag för hvad till följd af möjligen ,
meddelad inteckning efter köpet kan finnas
såsom gäld komma att fastigheten vidlåda;n
eller ock utgilfva skillnaden emellan den till
Erik Dybeck ntfästade köpeskilling 27.100 rår, h
och fastighetens verkliga värde i det skick, t
den vid köpslutet egde, jemte fem procents
ränta från den 3 Juni 1830 å skillnaadsbelop-
pet, hvilket ej må öfverstiga hvad i stämnin-
gen blifvit fordradt; dels ock, att tillll sökan-
derne redovisa och gälda värdet af dden lösa
egendom, hvilken Christian Dybeck ppå grund
af den klandrade köpeafhandlingen taagit i be-
sittning, så vidt den icke finnes oförrvandladt
och kan i dess rätta skick till sökanaderne ut-
lemnas, äfvensom den afkomst, samma egen- IF
dom kunnat gifva under den efter köpet för-)!
flutna tid, dock ej beräknad högre, än efter?
den i stämningen uppgifna grund, fem förlm
hundra om året, emot skyldighet för sökan- lin
derne att återbära den till följd af köpeaf-
handlingen utgifna årliga lifstidsränta Sjutu-ö
sen tvåhundra riksdaler, jemte fem procents,
ränta å hvarje utgifvet belopp från wutbetal-
ningsdagen; och dels att sökanderne :tillhanda-
hålla de till sockerbruket vid desss försälj-s
ning hörande böcker, inventeringsirnstrumen-
ter och öfrige handlingar; och tordle, derest H
parterne ej åsämjas angående de uttredningar.
och värderingar, hvilka till fullgörande af detf:
sålunda föreslagna domslut erfordras, parternebr
ega att derom särskildt i laga ordning tvista. l!a
Beträffande åter sökandernes i öfrigt full-
följde talan, i fjerde och femte sitämnings-
punkterne, tillstyrker nedre revisionen i un-s;
derdånighet, att hofrättens dom måtte i nåder lta
fastställas; och torde sökanderna från den afjlör
kämnersrätten ålagde ersättningsskyldighet föro!
vederparternes rättegångskostnad befrias.
Dock varder detta allt tillika med sökan-g
dernes underdåniga yrkande om åtal emot delec
hofrättens ledamöter, hvilka i sakem dömt, till
Eders Kongl. Maj:ts eget nådiga bedömande
underdånigst öfverlemnadt. Stocktholm den
7 November 1851.
A. V. Netzel. GJ. Thyzsolivs. J. A.. Södergren.
ut in prot.
t
I
I
n- mm VV mm -
fa
AE
PO MS Or
CO. Bremer. m
Revisionssekreteraren Thyselius instänmde uti denh
af föredraganden yttrade mening. he
Revisionssekreteraren Netzel biträdde jemväl före-fa
dragandens mening i fräga om de hos Kongl. Maj:! oc
sökta vittnesförhör och sökandernas klagan öfver för-at
9) af rädmannen Alexandersson, att lan, som va-
rit i just.kollegium närvarande då Erik Dybecks te-
stamente (d. 8 Juni 1830, det vill säga på 3:dje da-
gen efter köpeafhandlingarnes upprättande) af gross-
handlaren Aspelin återbegärdes, varnat kollegium att
icke sådant bifalla, eller, på sätt vittnet sig uttryckt: r.,
till just.borgmästaren och en annan af kollegii leda- det
möter yttrat sin förvåning öfver testamentets äter- Ga
tagande, samt att denna förväning grundat sig Pölm
den af vittnet då hysta öfvertygelse att Erik Dybeck,?
sg ha;
daj