dertecknande närvarande vittnens, ofvanbe mälde Sahlstedts och Pfeffers berättelserr ut visa, att afhandlingarnes innehåll icke bilifvi vid samma tillfälle uppgifvet och ej mågoi samtal förefallit, som kunnat utmärka, om Erik Dybeck egde kunskap om afhandlingar: nes innehåll, samt att Erik Dybeck då icke eller inlåtit sig i annat samtal, hvaraf vittnena, bland hvilka Pfeffer tillförene icke sett Erik Dybeck, och icke eller Sahlstedt, enligt hvad hans vittnesmål utmärker, under förutgångne tiden varit i tillfälle att närmare iakttaga beskaffenheten och vidden af den imträffade förändringen i Erik Dybecks sinnestillstånd, kunnat hemta ledning för omcdöme härutinnan; i anseende hvartill dessa vitttnen med vitsordande endast, att Erik Dybeck ick genom sitt förhållande vid tillfället, gifvit någon anledning till tvifvel att han egde redighet och fullkomlig uppfattning af ärendet samt fri vilja att handla, förklarat sig icke kunna intyga, att Erik Dybeck vid berörde tillfälle var vid sundt och fullt förstånd; alltså och emedan i detta afseende icke kan dragas någon slutföljd ff den åberopade omständighet, att under år 1833, då Erk Dybeck befann sig i fortfarande och, enligt hvad flere vittnesmål föranleda, betydligt ökad sinnesförvirring, medelst en med hans namn undertecknad, till rådstufvurätten i Stockholm ingifven bevakningsinlaga, den åtgärd blifvit vidtagen, som, derest köpeafhandlingarne kommo att ega bestånd, erfordrades för bevarande af Erik Dybecks rätt till åtnjutande af hvad Christian Dybeck såsom köpeskilling för den sålda egendomen utfästat; likasom Erik Dybecks omförmälde, under så beskaffade förhållanden tillkomne bevakningsåtgärd icke cller innefattat ett sådant godkännande, som i och för sig kunnat åt dessa afhandlingar bereda gällande kraft; ty och då nedre revisionen sålunda icke kan antaga, att Erik Dybeck vid köpeafhandlingarnes undertecknande egt sinnesredighet och förmåga att bedöma beskaffenheten af sitt tillgörande i detta ärende af betydlig vigt; tillstyrker nedre revisionen i underdånighet, på grund af 4 kap. 7 jordabalken och 1 kap. 18 handelsbalken, att: Eders Kongl. Maj:t måtte täckas, med ändiring al domstolarnes, angående första, andrra och fjerde stimningspunkterne meddeldte, saummanstämmande beslut, förklara, att ifrågavaarande, den 5 Juni 1830 upprättade särskilde köpeafhanälingar angående Erik Dybecks faista och lösa egendom icke kunna, emot sökamdernes i målet väckte klandertalan, ega beständ, e) samt, till följd deraf och med hänsigt till beskaffenheten af sökandernes fullföljde påståenden, förpligta svaranderne, hvilka, såsom sterbhusdelegare efter Christian Dybeck och grosshandlanden Thomas Anders Aspelir, kommit i besittning af ifrågavarande egendom dels att till sökanderne antingen genast afträdal, den omtvistade fastigheten och gälda den be-lt hållna afkomst, densamma, i det skick denl vid köpet egde, må anses hafva hittills kun-: nat lemna, hvilken afkomst dock ej må öfverstiga beloppet af hvad i sådant hämseende l: är vordet i stämningen yrkadt; med skyldig-. het åter för sökanderne att till vederparterne t icke allenast återbära den erlagde: köpe-s skillingen tjugusjutusen etthundra riksdaler banko, jemte värdet af den förmån, Erik Dybeck i sin lifstid åtnjutit, i stället för ränta å köpeskillingen och sedermera å sammä köpeskilling beräknad ränta efter fem för hundra om året, utan ock gälde all nödig och nyttig förbätting å fastigheten, dock ef: ter afdrag för hvad till följd af möjligen , meddelad inteckning efter köpet kan finnas såsom gäld komma att fastigheten vidlåda;n eller ock utgilfva skillnaden emellan den till Erik Dybeck ntfästade köpeskilling 27.100 rår, h och fastighetens verkliga värde i det skick, t den vid köpslutet egde, jemte fem procents ränta från den 3 Juni 1830 å skillnaadsbeloppet, hvilket ej må öfverstiga hvad i stämningen blifvit fordradt; dels ock, att tillll sökanderne redovisa och gälda värdet af dden lösa egendom, hvilken Christian Dybeck ppå grund af den klandrade köpeafhandlingen taagit i besittning, så vidt den icke finnes oförrvandladt och kan i dess rätta skick till sökanaderne utlemnas, äfvensom den afkomst, samma egenIF dom kunnat gifva under den efter köpet för-)! flutna tid, dock ej beräknad högre, än efter? den i stämningen uppgifna grund, fem förlm hundra om året, emot skyldighet för sökanlin derne att återbära den till följd af köpeafhandlingen utgifna årliga lifstidsränta Sjutu-ö sen tvåhundra riksdaler, jemte fem procents, ränta å hvarje utgifvet belopp från wutbetalningsdagen; och dels att sökanderne :tillhandahålla de till sockerbruket vid desss försälj-s ning hörande böcker, inventeringsirnstrumenter och öfrige handlingar; och tordle, derest H parterne ej åsämjas angående de uttredningar. och värderingar, hvilka till fullgörande af detf: sålunda föreslagna domslut erfordras, parternebr ega att derom särskildt i laga ordning tvista. l!a Beträffande åter sökandernes i öfrigt fullföljde talan, i fjerde och femte sitämningspunkterne, tillstyrker nedre revisionen i un-s; derdånighet, att hofrättens dom måtte i nåder lta fastställas; och torde sökanderna från den afjlör kämnersrätten ålagde ersättningsskyldighet föro! vederparternes rättegångskostnad befrias. Dock varder detta allt tillika med sökan-g dernes underdåniga yrkande om åtal emot delec hofrättens ledamöter, hvilka i sakem dömt, till Eders Kongl. Maj:ts eget nådiga bedömande underdånigst öfverlemnadt. Stocktholm den 7 November 1851. A. V. Netzel. GJ. Thyzsolivs. J. A.. Södergren. ut in prot. t I I nmm VV mm fa AE PO MS Or CO. Bremer. m Revisionssekreteraren Thyselius instänmde uti denh af föredraganden yttrade mening. he Revisionssekreteraren Netzel biträdde jemväl före-fa dragandens mening i fräga om de hos Kongl. Maj:! oc sökta vittnesförhör och sökandernas klagan öfver för-at 9) af rädmannen Alexandersson, att lan, som varit i just.kollegium närvarande då Erik Dybecks testamente (d. 8 Juni 1830, det vill säga på 3:dje dagen efter köpeafhandlingarnes upprättande) af grosshandlaren Aspelin återbegärdes, varnat kollegium att icke sådant bifalla, eller, på sätt vittnet sig uttryckt: r., till just.borgmästaren och en annan af kollegii ledadet möter yttrat sin förvåning öfver testamentets äterGa tagande, samt att denna förväning grundat sig Pölm den af vittnet då hysta öfvertygelse att Erik Dybeck,? sg ha; daj