räknas till Gustafs skapelser, reste redan 1767 till
Italien och hade gjort sitt rykte före Gustafs tron-
bestigning.
Som vi råkade nämna Sergell, kar det vara af in.
sse att anställa en liten jemnförelse mellan det
ade fribetstilens konstnärer,
1 viinska tiden stun
dom erbjöd. Sedan Sergell tolf äv vistats uti Ita-
lien, föll det Gustaf III 1779 ina, att en sädan ivkt-
barhet borde i byst föreviga den zongl. familjens
medlemmar. Sergell hemkom den 5 Juli, sörjande
öfver att slitas ur konstens modersarmar. Inställande
sig på Drottningholm, njöt han den stora utmärkel-
sen att, ehuru ofrälse, tå äta i ett slottsrum, ehuru
maten var hemtad frän ett värdshus. Den 18 Augu-
sti var han äter befalld att infinna sig i China vid
Drottningholm för att börja en byst af konungen i
marmor. Konungen begärde att han skulle arbeta i
salongen, der damerna och hela societeten kunde vid
hvarje mejselhugg döma om dess lycka. Sergell
erkände sig ej ha nog habilitet att arbeta i så stort
sällskap; att fruntimmer, ehuru artiga i en salong, ej
vore så nödvändiga i en atelier; att han borde arbeta
för efterverlden mer än för de närvarande: hvarföre
han begärde serskildt rum. Vid samma tid skrifver
konungens tjenstgörande kammarherre Ehrensvärd i
sin dagbok: Handtsver och handlande äo ej de
ende som klaga. Artisterne förena sig med dem.
Den skicklige Sergell ser redan hvad olycka som ho-
nom förestår om han skall dväljas all hog
till arbete förgär : huru de ra ideer, som
en rätt kons d bör ha för ögonen, försvinna:
burn ingen n ega rum. Han mäste ar-
, Gusta
beta som on verkare på en byst af hertig Carl,
som skall bli jalklapp till kungen. Hertigen har va
rit grufligt e att få honom att förse bysten med
pannlugg. Serzell hotade att nedlägga sin mejsel,
och det hade så skett, om ej baron Wachlier kommit
emellan (!).
Se vi på arkitekturen, så stod densamma ganska
högt under svenska frihetstiden. Under Gustaf III:s
tid äter inträftade, att Calmar slott inreddes till span:
mälsmagasin och bränvinsbränneri. Unionssalen var
1779 ornerad med bränvinspannor, och Gustaf II
Adolfs sängkammare, der ännu dess säng stod qvar,
var fylld med spanmål. Det ena tornet nedtogs och
inrättades till väderqvarn. Det sköna Borgholms
slott, med den skönaste belägenhet, fick törfalla till
en ruin med bränvinslagerkällere. I Woadstena slott
hade nägra fabriksarbetares hustrur sina matbord
bredvid kronobränneriet och magasinet. Ehrensvärd
fann slottsgrafvarne fulla af mäsk och drank samt
källrarne fyllda med osäldt och obegärligt bränvin till
100,000 kannor. Den enda trädgården i Carlskrona
på Sparreska tomten nedhöggs för anläggning at
kronobränneri. Ehrensvärd ansäg, att tunnor guld
redan 1780 förlorats på denna vandalism mot äldre!
tiders lustgärdskonst.
Det orimligaste pästäendet af alla är dock det, ati
vetenskapen i Sverige under fribetstiden ej uppmun-
trades, Eriorar man sig Geijers yttrande om det
Järda barbariet under Carl XI och det olärda under
Carl XII, och sedan gör sig förlrogen med vetenska-
perna3 uppblomstring och framsteg efter nämnde tid
till 1772, skall man finna yttrandet i högsta grad
orättvist. Det var nu först svenska vetenskapen steg
ij jemnhöjd med den europeiska och utträdde ur barn-
skorna. Hvarje blad i Wieselgrens litteraturhistoria
bär derom vittne, för den som ej känner förhällan-
det ur första hand, och på samma ställe kan inhem-
tas förfallet i mänga afseenden under och efter Gu-
staf III.
Sverige bar aldrig haft så många och så utmärkta
mecenater som under frihetstiden. Hög herre och
upplyst älskare af vetenskaper blefvo då nästan oskilj-
aktiga egenskaper, skrifver Rosenstein i Stocken-
ströms minne.
I synnerhet under Tessins inflytelserikaste dagar i
Adolf Fredriks hof, under det denne var kronprins, !
gynnades vetenskaperna under frihetstiden äfven af
det unga hofvet på ett berömvärdt sätt. Höpken teck-
nar detta tidskifte sälunda: För mig Öppnar sig et !
nytt tidehvarf, som mindre torde ha lyst i allmänhe !
tens ögon, dä vetenskapen och deras idkare, ale-lt
handa konster och idogheter, handel och sjöfart, äker-
bruk och bergverk, qvicknade upp, till vär förun-!
dran och andras afund. Man behöfde icke, som
ofta vid hof, leta sig fram uti lönntrappor, och
stanna fåfängt uti förstufvor, smickra en liten gunst- ;
ling eller köpaj sig dess hägn. För förständå och!
kunskaper öppnades de inre rummen. Här säg manlt
ritnivgar till landets försvar och anstalter till dess
upphjelpande; den utvalda boksamlingen, mynt- och
naturalieförräder och omkring dem lärde män, skick- h
lige konstnärer och allehanda arter af förtjenster.
Alla brunno af samma ifver och sjelfva okunnigheter I
gömde sig undan för en stund, att upplysa sitt mör.
ker och likna den allmänna smaken. Jag skulle upp-(
räkna alla de herrar och män, som upplyst detta tide- j
hvarfvet. Kännen j igen Tessins anda och ifver? s
Ett skärande motstycke härtill, kort efter frihets-
tidens slut, lemnar Gustaf 1II:s tjenstgörande kam.P
marherre Ehrensvärd: I Upsala klagas (1776) öfver b
studiernas förfall och botande barbari. Omtanka atile
få belefvenhet för att vinna insteg i ett ungt hof,
der all ungdom antages och accnveilleras, blir det ends
föremålet. Man lär sig snarare dansa än skrifva sitt
namn, Man börjar sedan uttänka utvägen att köpa
tjenster, den ena knappt erhällen, förr än den andra
efterfikas. I Upsala är nu ingen enda adelsman som
lär sig vetenskaper. Man lär sig litet språk för att
kunna tala vid hofvet eller förstå teaterarbeten ; man
lär sig dansa för att få figurera i en ballet och nä- A
got rida för att till non plus ultra för all ambitior
synas i en ringränning. Fäfångt eftersöker man i
Upsala ämnen till män, som förr gjort det så rykt- F
bart och i Europa så ansedt, som Celsius, Bergman, b
Klingenstjerna, Rosen, Linn6, Rudbeck, Wallerius,)fi
Strömer m. fl. Deras arbeten knappt läsas och Klin-lte
genstjernas och Strömers utvalda samlingar ligga och ti
förmultna i vanvårdade gömmor. Ingen mekanikus
uppmanas att bli Tounbergs efterträdare. Den tan-!
ken har vunnit insteg att man utan studier kan ive- la
tenskaper vinna skicklighet, och ett kollegium harDbi
utlätit sig, att tvenne vära största mekanici Polhem
och Thunberg börjat som olärde och slutat sina ar-lor
beten till Europas förundran; derföre skall en veten-
skap, som icke utan studier kan vinna framgäng,
vanskötas., er
Under frihetstiden inrättades först kemiska lärosko-ka
lor vid vära universiteter. Gustaf IIT och hans omgif- de
ning kände ej ens till namnet Sveriges store kemist! de
Scheele, då en utlänning om honom gjorde en för- ha
rågan.
Åttio ärs smädelser öfver frihetstiden ha ej kunnat kr
illintetgöra dessa förhällanden. fö
no
— På Kongl. teatern gafs i går den femtelkr
epresentationen af Det hemliga giftermålet för fa
sodt hus, hvilket kan anses vara af bästa be- if
ydelse för operans framtid på svenska see-lda
en, helst då man besinnar, att dessa 5 re- re
resentationer gifvits inom en tid af 10 dagar. 0C
Jet lyckligaste omen i detta afseende var dock va
let stigande intresse för saken, som hos samt- he
iga sångarne lät märka sig och gjorde nämnde
epresentation till den mest animerade, som af on
lenna opera hittills egt rum. Af särdeles ko-he
nisk effekt äro dessa buffastylens små impro-I
iserade finesser och interlokutioner, hvilkask
gga utom rollens föreskritt, men gifva dia-ex
gen en viss naturlig friskhet samt under- li,
ålla dess fart; och om hr Della Santa i detta,
om i flera hänseenden väsendtligen bidrager
1 dart duns. 10 Jes PI 1 I 0