nemligen att ni för er egen räkning begär el befattning, som bäst öfverensstämr er med e smak och edra vanor: den är er redan på för hand beviljad.n Ludovico besinnade sig ett ögonblick innar han svarade. Detta ögonblick var för denna stolta och kraftfulla natur tillräckligt att hemtc sig från sin förvåning och sin sinnesrörelse Han glömde icke, att den, med hvilken har talade, var, liksom han, medborgare i Flo. rens, och räckande honom sin hand utan öf. vermod, likasom utan krypande låghet, tilltalade han honom som en like eger rätt at tilltala en like. Jag trors, sade han med fast röst, aatt min son blir betald öfver sin förtjenst, om hans aflöning bestämmes till fem dukater i månaden., xOch hvad begär ni för er sjelf, messire Buonarotti? För mig sjelf, hertig! ... Det är en liten tjenst ledig vid tullverket, som endast en medborgare bör innehafva; jag begär den för min räkning, emedan jag tilltror mig att kunna på ett hedrande sätt förvalta densamma.v Du kommer alltid att blifva fattig, min käre Ludovico,, svarade Medicis leende, då du inskränker din ärelystnad till en liten tulltjenst, ehuru det står dig öppet att erhålla en högre och mera lönande befattning. Den är bra nog åt fadren till en... murareln HI. Den lyckliga belägenhet, hvari Michael Angelo så oförmodadt såg sig försatt, blef emedlertid icke af lång varaktighet. Knappt fick han tid att påbörja några bildhuggeriarbeten, hvilka man änuu såsom dyrbara reliker bevafade; nemligen en bas-relief, föreställande, efter Vaseris uppgift, Centaurernas strid; en madonna, uti Donatellos ati; en stod afller