nemligen att ni för er egen räkning begär el
befattning, som bäst öfverensstämr er med e
smak och edra vanor: den är er redan på för
hand beviljad.n
Ludovico besinnade sig ett ögonblick innar
han svarade. Detta ögonblick var för denna
stolta och kraftfulla natur tillräckligt att hemtc
sig från sin förvåning och sin sinnesrörelse
Han glömde icke, att den, med hvilken har
talade, var, liksom han, medborgare i Flo.
rens, och räckande honom sin hand utan öf.
vermod, likasom utan krypande låghet, tillta-
lade han honom som en like eger rätt at
tilltala en like.
Jag trors, sade han med fast röst, aatt
min son blir betald öfver sin förtjenst, om
hans aflöning bestämmes till fem dukater i
månaden.,
xOch hvad begär ni för er sjelf, messire
Buonarotti?
För mig sjelf, hertig! ... Det är en liten
tjenst ledig vid tullverket, som endast en
medborgare bör innehafva; jag begär den för
min räkning, emedan jag tilltror mig att kunna
på ett hedrande sätt förvalta densamma.v
Du kommer alltid att blifva fattig, min
käre Ludovico,, svarade Medicis leende, då
du inskränker din ärelystnad till en liten tull-
tjenst, ehuru det står dig öppet att erhålla en
högre och mera lönande befattning.
Den är bra nog åt fadren till en... mu-
rareln
HI.
Den lyckliga belägenhet, hvari Michael An-
gelo så oförmodadt såg sig försatt, blef emed-
lertid icke af lång varaktighet. Knappt fick
han tid att påbörja några bildhuggeriarbeten,
hvilka man änuu såsom dyrbara reliker beva-
fade; nemligen en bas-relief, föreställande,
efter Vaseris uppgift, Centaurernas strid; en
madonna, uti Donatellos ati; en stod afller-