räknas till Gustafs skapelser, reste redan 1767 till Italien och hade gjort sitt rykte före Gustafs tronbestigning. Som vi råkade nämna Sergell, kar det vara af in. sse att anställa en liten jemnförelse mellan det ade fribetstilens konstnärer, 1 viinska tiden stun dom erbjöd. Sedan Sergell tolf äv vistats uti Italien, föll det Gustaf III 1779 ina, att en sädan ivktbarhet borde i byst föreviga den zongl. familjens medlemmar. Sergell hemkom den 5 Juli, sörjande öfver att slitas ur konstens modersarmar. Inställande sig på Drottningholm, njöt han den stora utmärkelsen att, ehuru ofrälse, tå äta i ett slottsrum, ehuru maten var hemtad frän ett värdshus. Den 18 Augusti var han äter befalld att infinna sig i China vid Drottningholm för att börja en byst af konungen i marmor. Konungen begärde att han skulle arbeta i salongen, der damerna och hela societeten kunde vid hvarje mejselhugg döma om dess lycka. Sergell erkände sig ej ha nog habilitet att arbeta i så stort sällskap; att fruntimmer, ehuru artiga i en salong, ej vore så nödvändiga i en atelier; att han borde arbeta för efterverlden mer än för de närvarande: hvarföre han begärde serskildt rum. Vid samma tid skrifver konungens tjenstgörande kammarherre Ehrensvärd i sin dagbok: Handtsver och handlande äo ej de ende som klaga. Artisterne förena sig med dem. Den skicklige Sergell ser redan hvad olycka som honom förestår om han skall dväljas all hog till arbete förgär : huru de ra ideer, som en rätt kons d bör ha för ögonen, försvinna: burn ingen n ega rum. Han mäste ar, Gusta beta som on verkare på en byst af hertig Carl, som skall bli jalklapp till kungen. Hertigen har va rit grufligt e att få honom att förse bysten med pannlugg. Serzell hotade att nedlägga sin mejsel, och det hade så skett, om ej baron Wachlier kommit emellan (!). Se vi på arkitekturen, så stod densamma ganska högt under svenska frihetstiden. Under Gustaf III:s tid äter inträftade, att Calmar slott inreddes till span: mälsmagasin och bränvinsbränneri. Unionssalen var 1779 ornerad med bränvinspannor, och Gustaf II Adolfs sängkammare, der ännu dess säng stod qvar, var fylld med spanmål. Det ena tornet nedtogs och inrättades till väderqvarn. Det sköna Borgholms slott, med den skönaste belägenhet, fick törfalla till en ruin med bränvinslagerkällere. I Woadstena slott hade nägra fabriksarbetares hustrur sina matbord bredvid kronobränneriet och magasinet. Ehrensvärd fann slottsgrafvarne fulla af mäsk och drank samt källrarne fyllda med osäldt och obegärligt bränvin till 100,000 kannor. Den enda trädgården i Carlskrona på Sparreska tomten nedhöggs för anläggning at kronobränneri. Ehrensvärd ansäg, att tunnor guld redan 1780 förlorats på denna vandalism mot äldre! tiders lustgärdskonst. Det orimligaste pästäendet af alla är dock det, ati vetenskapen i Sverige under fribetstiden ej uppmuntrades, Eriorar man sig Geijers yttrande om det Järda barbariet under Carl XI och det olärda under Carl XII, och sedan gör sig förlrogen med vetenskaperna3 uppblomstring och framsteg efter nämnde tid till 1772, skall man finna yttrandet i högsta grad orättvist. Det var nu först svenska vetenskapen steg ij jemnhöjd med den europeiska och utträdde ur barnskorna. Hvarje blad i Wieselgrens litteraturhistoria bär derom vittne, för den som ej känner förhällandet ur första hand, och på samma ställe kan inhemtas förfallet i mänga afseenden under och efter Gustaf III. Sverige bar aldrig haft så många och så utmärkta mecenater som under frihetstiden. Hög herre och upplyst älskare af vetenskaper blefvo då nästan oskiljaktiga egenskaper, skrifver Rosenstein i Stockenströms minne. I synnerhet under Tessins inflytelserikaste dagar i Adolf Fredriks hof, under det denne var kronprins, ! gynnades vetenskaperna under frihetstiden äfven af det unga hofvet på ett berömvärdt sätt. Höpken tecknar detta tidskifte sälunda: För mig Öppnar sig et ! nytt tidehvarf, som mindre torde ha lyst i allmänhe ! tens ögon, dä vetenskapen och deras idkare, ale-lt handa konster och idogheter, handel och sjöfart, äkerbruk och bergverk, qvicknade upp, till vär förun-! dran och andras afund. Man behöfde icke, som ofta vid hof, leta sig fram uti lönntrappor, och stanna fåfängt uti förstufvor, smickra en liten gunst; ling eller köpaj sig dess hägn. För förständå och! kunskaper öppnades de inre rummen. Här säg manlt ritnivgar till landets försvar och anstalter till dess upphjelpande; den utvalda boksamlingen, myntoch naturalieförräder och omkring dem lärde män, skickh lige konstnärer och allehanda arter af förtjenster. Alla brunno af samma ifver och sjelfva okunnigheter I gömde sig undan för en stund, att upplysa sitt mör. ker och likna den allmänna smaken. Jag skulle upp-( räkna alla de herrar och män, som upplyst detta tidej hvarfvet. Kännen j igen Tessins anda och ifver? s Ett skärande motstycke härtill, kort efter frihetstidens slut, lemnar Gustaf 1II:s tjenstgörande kam.P marherre Ehrensvärd: I Upsala klagas (1776) öfver b studiernas förfall och botande barbari. Omtanka atile få belefvenhet för att vinna insteg i ett ungt hof, der all ungdom antages och accnveilleras, blir det ends föremålet. Man lär sig snarare dansa än skrifva sitt namn, Man börjar sedan uttänka utvägen att köpa tjenster, den ena knappt erhällen, förr än den andra efterfikas. I Upsala är nu ingen enda adelsman som lär sig vetenskaper. Man lär sig litet språk för att kunna tala vid hofvet eller förstå teaterarbeten ; man lär sig dansa för att få figurera i en ballet och näA got rida för att till non plus ultra för all ambitior synas i en ringränning. Fäfångt eftersöker man i Upsala ämnen till män, som förr gjort det så ryktF bart och i Europa så ansedt, som Celsius, Bergman, b Klingenstjerna, Rosen, Linn6, Rudbeck, Wallerius,)fi Strömer m. fl. Deras arbeten knappt läsas och Klin-lte genstjernas och Strömers utvalda samlingar ligga och ti förmultna i vanvårdade gömmor. Ingen mekanikus uppmanas att bli Tounbergs efterträdare. Den tan-! ken har vunnit insteg att man utan studier kan ivela tenskaper vinna skicklighet, och ett kollegium harDbi utlätit sig, att tvenne vära största mekanici Polhem och Thunberg börjat som olärde och slutat sina ar-lor beten till Europas förundran; derföre skall en vetenskap, som icke utan studier kan vinna framgäng, vanskötas., er Under frihetstiden inrättades först kemiska lärosko-ka lor vid vära universiteter. Gustaf IIT och hans omgifde ning kände ej ens till namnet Sveriges store kemist! de Scheele, då en utlänning om honom gjorde en förha rågan. Åttio ärs smädelser öfver frihetstiden ha ej kunnat kr illintetgöra dessa förhällanden. fö no — På Kongl. teatern gafs i går den femtelkr epresentationen af Det hemliga giftermålet för fa sodt hus, hvilket kan anses vara af bästa beif ydelse för operans framtid på svenska see-lda en, helst då man besinnar, att dessa 5 rere resentationer gifvits inom en tid af 10 dagar. 0C Jet lyckligaste omen i detta afseende var dock va let stigande intresse för saken, som hos samthe iga sångarne lät märka sig och gjorde nämnde epresentation till den mest animerade, som af on lenna opera hittills egt rum. Af särdeles ko-he nisk effekt äro dessa buffastylens små impro-I iserade finesser och interlokutioner, hvilkask gga utom rollens föreskritt, men gifva dia-ex gen en viss naturlig friskhet samt underli, ålla dess fart; och om hr Della Santa i detta, om i flera hänseenden väsendtligen bidrager 1 dart duns. 10 Jes PI 1 I 0