ovanligt. j Vargarne hafva gjort och göra ännu fort farande stor förödelse, isynnerhet bland fåre i åtskilliga trakter af Norge; så t. ex. sön dersletos på en gång icke mindre än 20 få på en dag, och en vallgosse såg sin bjor anfallen af 6 vargar på en gång, hvilka ha dock lyckades jaga på flykten, sedan 2 få blifvit slitna i stycken. (Insänlt.) Sjöministerns ställning. Aftonbladet innehöll för några dagar seda en uppsats, som synes förutsätta att dlenn ställning är ganska kinkig. Men sådan ha den ju varit länge, emedan hr sjöministeern e funnit det stöd hos representationen han tbord påräkna för sina åsigter angående landetss sjö försvar, samt dessutom deruti varit hemiligei och uppenbarligen motarbetad af både hofvet det mäktiga örlogsflotteintresset och på lköpe af tidnirgen Najaden med sina 72 artiklar. som städse varit en trogen och nitisk vapendragare för detta sednare intresse. Mingen har således mer än en gång förvånat si; öfver, att hr sjöministern, i trots af allt letta, qvarstannat på taburetten och offrat bådelugn, tid och enskilda medel för att låta utarbeta och genomföra sin plan till ett förändradt System för landets sjöförsvar. Att hr sjöministern här handlat i bästa öfvertygelse, att derigenom främja rikets sanna fördel, lärer ingen ifrågasätta; ehuru tankarne varit delade, huruvida hans system är det bästa och giltigaste. Vi höra i detta fall till dem, som äro benägne att antaga företrädet för Sverige af ett kustförsvar framför ett s. k. linieförsvar, och gilla derföre, i hvad detsamma angår, hufvudsakligen hr sjöministerns försvars-, eller rättare byggnadsplan; men sådant oaktadt hvarken vilja eller kunna vi förbise det factum, att denna plan blef vid den förfflntna riksdagen af Rikets Ständer förkastad, hwvilket framstår otvifvelaktigt af förhandlingarme och besluten i Statsutskottet och inom riksstårnden. R. St. hafva nemligen bestämdt afslagitt 1:o planen i dess helhet, hvilken förutsatte eett på femton år fördeladt anslag af 272,000 rddr om året, eller för de nästföljande tre åren 51(6,000 rdr; 2:0 allt anslag för linieskepps föränddring till fregatter och 3:0 serskildt anslag för an-; skaffandet af ångbogseringsfartyg för den min-s dre flottan. En hvar finner att i och hirmeda qvarstår platt intet af den uppgjorda panen.t Deremot hafva R. St., som xdelat den uti hr ; sjöministerns rcorganisationsplan uttryckta grundsats, att den materiel som finnes bör. varai fullständigt skick, i ett för allt ansla-. git 600,000 rdr, för att användas till lkompletterande af förråderna samt de skepp. och ij fartyg, hvilka Kongl. Maj:t anser sförtjema atti Mtill krigsbruk göras användbarau, äfvensom tilll andra för krigsmaterielens iståndsättande oundN gängliga mindre arbeten.n t Af dessa R. St:s föreskrifter följer otvunget, lr att hvarje ensidigt anordnande af ifrågavarande J medel, till förmån för det ena eller andra? vapnet, är stridande mot R. St:s beslut, vilka a det åligger ministrarne att följa, såvica de r JSortfarande vilja vara ministrar. Nu påstis det emedlertid, att hr sjöministern, med wder-i stöd af hr amiral Kreuger, kommendörkapten n Bäckborg och civilledamoten Bäciström, firstått! att i förvaltningen genomdrifva ett förslag till förN delning af de ifrågavarande 600,000 rdr, hvilketlte går derpå ut att omkring 54delar af ansla-ltc get skulle direkt eller indirekt kommsa denrv mindre flottan till godo och endast åtcerstå-)h ende V,:delen för syns skull disponeraws för att göra skepp och fartyg i den s. k. Stora tr flottan till krigsbruk användbara. Emot: detta få förslag lära t. f. sekund-chefen för konstrukst tions-corpsen Lundqvist och kommencdören ns Hjelm, (ehuru eljest sjelf en antagonisst tilllY! linieflottan), begge ledamöter i förvaltniingen, lp, allvarligt reserverat sig; och saken hyillar nu m till afgörande i konseljen, der hr sjömini-)fa stern säges ämna göra den till kabinettsfrå-)— a för sin del, d. v. s. att hans qvarstannan)!o! de vid rådsbordet skulle komma att deraf SN blifva beroende. de Naturligtvis är uppmärksamheten spänd l vå; uppå resultatet af denna kraftansträngning åme hr sjöministerns sida. Kan han verikligenllec hoppas framgång för sin mot ständernaas be-S3 slut stridande fördelning? eller vill hann den ens? eller vill han blott finna någon — cla-la tant förevändning för attfordra sin retträtt? br För vår del sätta vi alltid högt värde upil på, att en konungens minister vet hvad han)De vill och har mod att framlägga detta. Också höllo alla -konstitutionalitetens vänner hrzrefve nar von Platen räkning för den öppenhjerughet, 2 varmed han i sin underd. rapport till konungen let ittalade sina tankar och utvecklade sin plan. Konungen sjelf gjorde möjligen en berömvärd uti ippoffring af sin egen individuella åsigt, dåjrdr van med sitt namn sanktionerade sin miniki ters plan. R. St. slutligen ådagalade förlenskull, och endast fördenskull, ett fförtronde till hr grefven, som icke blott i boargarekon tåndet föranledde till en fullkomlig poolitisk öprp bsolution, utan som säkert icke obettydligtJer idrog att förskaffa flottan betydliga tillökninar i anslag till både personalen, samhtt flotsom ans öfning och iståndsättande. Detta var Jul eft n ganska vacker belöning för hr sjöminiisterns de emödanden. Emedlertid synes hr sjömirnistern dag ärpå sätta föga värde efter hvad som redan )arfs nder riksdagen visat sig, då nemligen ban Jökt os ridd. och adeln framkom med det mot and rundlagens både anda och hitintills skedda sig I lämpning stridiga påstående, att då R. St.hans nligt 62 reg.form ega fastställa, huru serskilda summor skola till serskilda ändamål användas,, R. St. skulle sakna rättighet astställa, ett anslag till ett bestämdt ändaål, med något visst vilkor, hvilket beetinga j, slaget. land: Skulle det af oss ofvan nämnda rykste om er irdelning af anslaget till 5:te hufyuidtiteln mak ara med sanna förhållandet öfverenasstämicke ande, så ginge dock hr sjöministerni ännu lyra ngre i missaktning mot grundlagen oxch äfför! en emot RB. St., i det han utan skyldligt afa ende på dessas åsigter, endast följde sin borg sen tanka vid det extra anslagets repartition. unde usthet att fullfölja det rätta och hvad man — ser mest lända till nytta för det allmänna töml an wärdafnll Ann Jaa ooo ev