under vintern, kunde lemna lönande arbeten till med-
lemmarne af olika äldrar och kön, allt för detta sam-
hälles gemensamma bästa.
Sannolikt skulle inkomsterna med tiden slutligen
sa betydligt öfverstiga utgifterna, att ej allenast in-
söpssumman deraf med vissa procent ärligen så små-
ningom kunde amorteras, utan äfven resten deraf an-
vändas dels till disciplineus och ordningens bibehål-
lande, till läroanstalter och lärarebiträde m. m., dels
till insättande uti nägon sparbank, säsom uppmuntran
för de medlemmars och ordningsmäns räkning, son:
gnnom ett hedrande uppförande, oafbruten arbetsam-
het eller genom nägot handtverk, bidragit till kolo-
niens förkofran, Och dä sådana belöningar uppgätt
till en viss större summa i sparbonken, för nägon a!
medlemmarne, borde det stå hvar och en sädan med-
lem fritt att qvarstanna längre, eller att efter eget
behag utgå ur föreningen samt att uttaga sina belö-
ningar eller penningar ur sparbanken, för att äte
bosätta sig i sin hemort eller der honom godt synes.
Men för alla dem, som innan dess afledo utan arf-
vingar vid kolonien, borde deras qvarlätenskap till
falla densamma. Inträdesafgiften borde vara lindrig
och alltid lämpad efter hvars och ens högre eller rin-
gare älder, handtverkskännedom eller arbetsförmåga.
Afvensom de socknar, som der ville för altid köp:
inträdesrättigheter för sina välfrejdade fnttiga, bordt
vara förpligtade att förse dem med en uppsättning
nya kläder.
Männe icke något sådant etablissement skulle, e
allenast äterföra dessa vanlottade till trefnad, ordning
och arbetslust. utan äfven blifva en mäktig och var
nande uppmuntran för den ännu ej i armod eller la-
ster fallna tjenaren att bättre taga vara på sina till-
sängar och ej sä lättsinnigt kasta sig i olyckan, för
att sjelf undvika en sädan deportation eller ett sädan:
aflägsnande frän vänner och anhöriga.
Sannolikt skulle i vär tanka sädant vida mera mot
verka den tilltagande fattigdomen ibland denna klass.
samt lindrigare aflöpa för hvarje kommun, än alla
fattiganslag och försörjningsanstalter.,
Benet ASTANA
RÄTTEGÅNG. och POLISSAKER.
— Ypglingen Frans Fredrik Strömberg blef i gär
häktad för det han i rusigt och vildsint tillständ miss-
bandlat sin moder, ogifta qvinspersonen Margareth
Yitefström, boende uti huset Am 19 vid vestra Humle-
zärdsgatan. Inställd till polisförhör i dag, berättade
modren, att den tilltalade sonen, som, 16 är gammal.
innu ej begätt H. H. Nattvard, allt ifrån sin spädaste
barndom blifvit af henne värdad; jä, yttrade mo
dren, jag har haft honom hemma för att sträfva för
hans väls. Att gossen misshandlat henne pästod hor
ou vara osanning, och syntes med tärar i ögoner
gifva tillkänna, att det endast var moderskänslan son
förestafvade äterkallelsen af det grofva brott, för hvil-
ket hennes son blifvit anklagad. Vittnen hördes dock,
som intygade, att tilltalade Strömberg knuffat och
gifvit modren tvenne örfilar inne uti rummet; äfven-
som hon beklagade sig att, utkommen på gärden,
hafva fått stryk af sin son. Poliskommissarien Back-
lund upplyste, att tilltalade Strömberg vore känd fö:
vildsinthbet och flere gänger varit tilltalad för knif:
skärning. Målet uppsköts för flera vittnens inkal-
lande, och S. qvarsitter i häkte.
-— Pigan Maria Catharina Haglund hade i dag lä-
it till poliskammaren uppkalla sitt husbondfolk e. o.
ullvaktmästaren vid Roslags tull Ekman och denne:
ustru, som idkar krogrörelse vid lägenheten Albano,
lerföre att hon först af hustru Ekman och derefte:
af hennes man blifvit slagen och misshandlad. Hu-
stru Ekman uppträdde helt ogenerad och pästod, ati
let vore hennes rättighet att utdela busaga. Pigar
hade varit näsvis och icke rengjort en vattentunn:
ill fruns belåtenhet och derföre fick hon stryk. Hor
skulle, såsom hustru E. uttryckte sig, lära sig vete
skilnaden emellan matmoder och piga. Pigan, son
len 24 sistlidne Oktober kommit i Ekmans tjenst.
förklarade sig nöjd att utan vidare ersättning afilytta,
men herrskapet ha:e tagit hennes kläder i pan!
för städsel och mantalspenningar.. Sädant uppga
Ekman ega sin riktighet, men hr polismästaren De
Mare förehöll makarne E. det opassande uti, att
för mantalspenningar och städsel qvarhålla sakernc
för en tjenare, som de genom öfverenskommelse skilj:
ur sin tjenst, och ålade Ekman att genast utlemnz
pigans tillhörigheter, ty i annat fall egde hon rättig-
het att för desammas utbekommande anlita polisen:
handräckning.