under vintern, kunde lemna lönande arbeten till medlemmarne af olika äldrar och kön, allt för detta samhälles gemensamma bästa. Sannolikt skulle inkomsterna med tiden slutligen sa betydligt öfverstiga utgifterna, att ej allenast insöpssumman deraf med vissa procent ärligen så småningom kunde amorteras, utan äfven resten deraf användas dels till disciplineus och ordningens bibehållande, till läroanstalter och lärarebiträde m. m., dels till insättande uti nägon sparbank, säsom uppmuntran för de medlemmars och ordningsmäns räkning, son: gnnom ett hedrande uppförande, oafbruten arbetsamhet eller genom nägot handtverk, bidragit till koloniens förkofran, Och dä sådana belöningar uppgätt till en viss större summa i sparbonken, för nägon a! medlemmarne, borde det stå hvar och en sädan medlem fritt att qvarstanna längre, eller att efter eget behag utgå ur föreningen samt att uttaga sina belöningar eller penningar ur sparbanken, för att äte bosätta sig i sin hemort eller der honom godt synes. Men för alla dem, som innan dess afledo utan arfvingar vid kolonien, borde deras qvarlätenskap till falla densamma. Inträdesafgiften borde vara lindrig och alltid lämpad efter hvars och ens högre eller ringare älder, handtverkskännedom eller arbetsförmåga. Afvensom de socknar, som der ville för altid köp: inträdesrättigheter för sina välfrejdade fnttiga, bordt vara förpligtade att förse dem med en uppsättning nya kläder. Männe icke något sådant etablissement skulle, e allenast äterföra dessa vanlottade till trefnad, ordning och arbetslust. utan äfven blifva en mäktig och var nande uppmuntran för den ännu ej i armod eller laster fallna tjenaren att bättre taga vara på sina tillsängar och ej sä lättsinnigt kasta sig i olyckan, för att sjelf undvika en sädan deportation eller ett sädan: aflägsnande frän vänner och anhöriga. Sannolikt skulle i vär tanka sädant vida mera mot verka den tilltagande fattigdomen ibland denna klass. samt lindrigare aflöpa för hvarje kommun, än alla fattiganslag och försörjningsanstalter., Benet ASTANA RÄTTEGÅNG. och POLISSAKER. — Ypglingen Frans Fredrik Strömberg blef i gär häktad för det han i rusigt och vildsint tillständ missbandlat sin moder, ogifta qvinspersonen Margareth Yitefström, boende uti huset Am 19 vid vestra Humlezärdsgatan. Inställd till polisförhör i dag, berättade modren, att den tilltalade sonen, som, 16 är gammal. innu ej begätt H. H. Nattvard, allt ifrån sin spädaste barndom blifvit af henne värdad; jä, yttrade mo dren, jag har haft honom hemma för att sträfva för hans väls. Att gossen misshandlat henne pästod hor ou vara osanning, och syntes med tärar i ögoner gifva tillkänna, att det endast var moderskänslan son förestafvade äterkallelsen af det grofva brott, för hvilket hennes son blifvit anklagad. Vittnen hördes dock, som intygade, att tilltalade Strömberg knuffat och gifvit modren tvenne örfilar inne uti rummet; äfvensom hon beklagade sig att, utkommen på gärden, hafva fått stryk af sin son. Poliskommissarien Backlund upplyste, att tilltalade Strömberg vore känd fö: vildsinthbet och flere gänger varit tilltalad för knif: skärning. Målet uppsköts för flera vittnens inkallande, och S. qvarsitter i häkte. -— Pigan Maria Catharina Haglund hade i dag läit till poliskammaren uppkalla sitt husbondfolk e. o. ullvaktmästaren vid Roslags tull Ekman och denne: ustru, som idkar krogrörelse vid lägenheten Albano, lerföre att hon först af hustru Ekman och derefte: af hennes man blifvit slagen och misshandlad. Hustru Ekman uppträdde helt ogenerad och pästod, ati let vore hennes rättighet att utdela busaga. Pigar hade varit näsvis och icke rengjort en vattentunn: ill fruns belåtenhet och derföre fick hon stryk. Hor skulle, såsom hustru E. uttryckte sig, lära sig vete skilnaden emellan matmoder och piga. Pigan, son len 24 sistlidne Oktober kommit i Ekmans tjenst. förklarade sig nöjd att utan vidare ersättning afilytta, men herrskapet ha:e tagit hennes kläder i pan! för städsel och mantalspenningar.. Sädant uppga Ekman ega sin riktighet, men hr polismästaren De Mare förehöll makarne E. det opassande uti, att för mantalspenningar och städsel qvarhålla sakernc för en tjenare, som de genom öfverenskommelse skilj: ur sin tjenst, och ålade Ekman att genast utlemnz pigans tillhörigheter, ty i annat fall egde hon rättighet att för desammas utbekommande anlita polisen: handräckning.