qvarlefvorna af Malmöhus läns nyss bortgång-,f
ne, saknade höfding, grefve Posses. Denncl
nyhet har säkert varit för mången öfverraskan
de och icke minst för den saknade höfdiv
gen, somm efter all anledulog befinner sig vi
god helsa i Sköne, och dui !
hvad Svenska Tiduingen i går upplyste, hi
drar regeringen att definitift utnämna hans efter
trädare. E ler månne hr grefve Posse varit mer
på ängfumrtyget och Posttidningen numera ef-
ter hans; afskedstagande anser honom endas:
såsom em sjordisk qvarlefvar?
RT
nOmM, Chr
— Af hvad i gårdagens Aftonblad syntes.
har Upsala akademies kansler afgifvit sitt ytt-
rande till Kongl. Maj:t i fråga om den ledig:
professionen i Sveriges allmänna civilrätt m.
m. vid nämnde universitet. I detta yttrande
lärer ce. o. professorn Juel verkligen erhållit
kansler förord, till trots af hans underlig-
senhet i meriter, i jemförelse med de medsö-
kande. Läsaren torde nemligen erinra sig a
hvad son förr blifvit i Aftonbladet visadt, at
under det vice häradsh., docenten Oliveerona.
som inichar första förslagsrummet, är juris
licentiat. med laudatur för sitt specimen och
fördelaktigt känd för sin praktiska tjenstgöring.
så är hr Juel, som af kanslern blitvit föreslagen.
endast juriskandidat, med knappt approbatvi
för sitt specimen, och har aldrig utöfvat någor
domareverksamhet, utom i Consistorium mi-
nus. Under det hr O. skött den lediga pro-
fessionen i två terminer på ett af jurid. fa-
kulteten fördelaktigt vitsordadt sätt, hafva hi
Juels få föreläsningar under en termins lopj
blifvit af fakultetens ledamöter rätt ofördelak-
tigt bedömde.
Under sådana förhållanden, och då saker
varit och är föremål för stor uppmärksamhet.
är det gifna kanslersförordet ganska beteck-
nande. Det visar sig nemligen deraf, att der
unge kanslern gifvit sitt förord, oberoende like
mycket af tydligen ådagalagda meriter, son
af det allmänna högt uttalade omdömet. Denna
omständighet är i synnerhet anmärkningsvärc
derföre, att den väcker rätt allvarsamma far-
hågor i afseende å det befordringssystem, som
en gång kunde komma att göra sig gällande :
vida större och vådligare omfattning, då der
nuvarande kanslern iaträder i en högre verk-
ningskrets, derest han ej dessförinnan insett
nödvändigheten af ett annat system. Emellertid
skall det bli rätt eget att se, hvilket utslag
vår konservatift-retormerande, minister kom-
mer att fälla i saken.
— Vi observerade i Svenska Tidningen för i
går, under titeln: Revolutionära förebud, enar
tikel, vid hvars läsande vi gnuggade oss i
ögonen för att rätt kunna se, om det verkli-
gen var nämnde tidning, som vi hade fram-
för oss. Författaren talar om den politiska
horisontens mörknande nu, likasom före 183
och 1848 års revolutioner, och citerar seder-
mera, angående anledningarna dertill, bland
annat följande märkliga ord:
vOrsakerna till missnölet i Europa äro också
många; odugligheten hos sådana styrelser, som
de i Österrike, Preussen, Rom och Neapel är så
stor, och den krutledning, man anlagt, så ofant-
lig, att äfven en mindre gnista än den, kvilken
när som helst kan utgå från Frankrike, är me
än tillräcklig att förorsaka en explosion.n
Vidare: -Men emellertid hotar den närma-
xste faran från Frankrike, och det står i detta
folks makt, att antingen påskynda eller till-
pbakahålla den nästa stora rörelsen i Europa.
semot det soldattyranni, som tillintetgjert all fri-
vhet i tal och handling i flere af de skönaste
pländer i verlden.
Ytterligare finner man i samma artikel föl-
jande rörande Frankrike: Aterställandet af den
rallmänra rösträttens princip skulle beröfva gatu-
yrevolutinärerna hvarje förevändning, och öfver-
lemna publikens öde åt omröstningen, i stället
för åt varrikaderna.
Slutligen söger förf. att det är möjligt, at
det s. k. ordningspartiet, oberoende af all:
personliga konsiderationer, låter Frankrike ge-
nom folkets allmänna omröstning tillkännagifve
sina önskningar.
Man kan i sanning icke höra något bättre
eller klokare än allt detta yttras af hvilken
förnuftig statsman som helst. Men huru stål
det tillsammans med åsigterna hos det så kal-
lade konservativa parti härstädes, som före-
nat sig om Svenska Tidningens uppsättande?
Var det icke detta parti som jublade, då kej-
saren i Österrike lät bombardera sina fen
hutvudstäder, Prag, Wien, Pesth, Venedig oci
Milano, den ena efter den andra? Var det ick
detta parti, som fröjdade sig när Ungerns sal
gick förlorad genom Görgeys förräderi? Ä
det icke de konservatives organer, Tiden ocl
Posttidningen, som kolporterat kalomnierna mo
Kossuth, och som tagit Neapels konung, mer
tillnamnet Bomba, i försvar emot den Gladstone
ska skildringen af grymheterna i Italien, et
försvar, hvari Morgonbladet sjöng första stäm
man, till dess bladets kammarjunkare kom u
och fick sjelf höra och erfara sanningen a
rysligheterna? Är det sedermera blott et
falskt rykte, att Tidens redaktör med nästa å
skall ingå såsom medarbetare i Svenska Tid
ningen?
Och slutligen: det här ofvan citerade amp
FEED IDOLS AT KIPT SMED DESAT DETATE DIALEKT
Maria kom, blek som döden. Ni rese
Nn daAaas utter da han fur Att SÄlra mora tor