tillräckligt t känd både som författare och riktdagsman, torde för närvarande förena de flesta polititiska och kyrkliga orthodoxa sympathierna, ooch det är ej osannolikt att man på samhälletss höjder skulle finna sig väl vid en kyrkans cthef, på hvars politiska trosbekännelse man kundle så väl lita, som på Domprostens i Lund, hvilken den bortgångna prelaten också säges särdeles gerna hafva tänkt sig som gin efterträdare. Men oaktadt allt hvad man på sista tiden gort, för att ännu ytterligare binda vårt kyrkliga lif i bierarkiskt absolutistiska former, lefver i djuppet af nationen ett behof af religiositet, soma småningom skall besegra dessa formers sttelhet, om ej helt och hållet förändra dem. Med en vexande politisk frihet, upplysningg och förädling hos det underordnade lärosståndet mäste biskopsembetet, om ej upphöra, åtminstone blifva något helt annat än det nu är, dess innehafvare i full mening en primus inter pares, af evangeliska embetsbröder, insatt genom deras fria val, för att i rent andliga åligganden föregå dem med sin lära och sitt lefverne. Det faller då af sig sjelft, att erkebiskops-embetet, onaturligt i hvarje protestantiskt land, och efter reformationen för första gången, såsom det synes, besatt enådast för att gifva glans åt den första Wasakkonungens förmälning, ej vidare lärer bibehåålla sig. Men såsom sakerna ännu stå, och sså länge dess primas ej blott är chefen för etitt riksstånd, utan genom sin ställning såsoom prokansler vid Upsala universitet kan och måste på universitets-bildningen, den andligga och den profana, utöfva ett betydande inflytande, vore det att önska, det de röstberättigade, i förening med. vetenskapsmannens vidgade blick öfver lifvet och kulturen, ville göra hufvudsakligt afseende på sannt christliga tänkesätt, presterligt sinne mildhet och fördragsamhet, och att de genom enigzheten i sitt val bland sådane kandidater, hvrvilka om än mera sällsynta dock ej äro alldeles omöjliga att finna, måtte gifva regeringern en talande uppfordran att nämna ej den skkickligaste riksdagstalaren, utan den Värdigastde presten.