Hade vi följt denna grundsats förut, hve skulle då hafva styrt i Ungern nu? (Sto mande bifallsrop). Hvem skulle väl nu sty: i Rom? — Men vi fruktade för kriget, i stä let för att visa den manlighet, som skulle gjo det omöjligt. I följd af denna fruktan haft vi tillåtit det olyckliga Polens styckning, med gifvit Roms inkräktande af Frankrike, Italier af Österrike: och Ungerns krossande unde Rysslands jernsko. Och hvad afböjdes väl Min öfvertygelse är, att kriget aldrig var mer oafvisligt än för de nästa tolf månade som stunda. Lemna blott fasta landets en väldsmakter några få månaders ytterligare råd rum att förtrycka sina undersåter: och anar kiens flöde — alstradt af menniskornas ursin nighet öfver våldet — skall stiga högre ocl högre, tills det slutligen sopar bort både la; och grundlag, jemte herrskarne och thro nerna. Men hvem kan vara dumdristig nog at tro England kunna undslippa det allmänn svallet af de sålunda lössläppta passionerna? Efter några allmänna reflexioner, som af hördes med mycket bifall, slutade ordföran den med:att föreslå: En skål för vår namn kunnige gäst Kossuth ! Detta blef signalen för de mest stormand välönskningsyttringar. Samtliga gästerne upp stodo; damerna på läktarne viftade med fano och i ungerska färgor prålande näsdukar, och först efter flera minuter återvanns ljud för er :sångchör, som utförde ett lyckönskningsod af en bland Englands nu lefvande mest ut :märkta skalder Walter Savage Landor, hvilke författat det för tillfället. Kossuth uppstod för att svara, under ett nyt -coch nästan ännu lifligare utbrott af hänfö. relse. Omsider fick han ordet och talade: M:r Chairman, Ladies och Gentlemen! Då österrikiska huset, som hufvudsakligen hade mig att tacka för att det icke bortsopades af -upproret i Wien 1848, hade återgäldat denna tjenst genom den mest hädiska (sacrilegious) :sammansvärjning emot mitt fäderneslands beseglade rättigheter, frihet och nationaltillvaro, blef det min lott, att, såsom ledamot af mi. nisteren, framlägga med ohöljd sanning inför Ungerns parlament, vårt blödande fosterlands oberäkneliga fara. (Hör, hör). När jag gjort utkastet till skildringen deraf, hvilken, huru ryslig den än kunde tyckas, var en svag skugga blott af den förfärliga verkligheten, skred jag till framställningen af de enda utvägar, som vårt hemska öde lemnat oss öfriga, efter misslyckandet af älla försök att afvärja olyckan. Studsande för att räcka fram vårt samhälles macke mot den giftiga orm, som ditåt måttade döushugget, men besluten att trotsa missödets fasor och manligt utkämpa det lagliga försvarets s.rid, hade jag knappt yttrat att detta försvar örutsatte 200000 man och åttatio millioner iloriner, innan frihetens ande genomflög rådssalen, och nära 400 representanter stodo upp såsom en man, och, lyftande hvar en sin högra hand mot höjden, svarade högtidligt: Vi bevilja det! Frihet eller döden! (Kossuths röst och åtbörd vid dessa ord gjorde ett ovanligt intryck på alla närvarande). — Så talade de, och de svuro det, väntande i tyst och lugnt majestät, hvad jag vidare hade att tillägga. Det var min pligt att tala, men ögonblickets högtidlighet och mina känslors svall förlamade min tunga. En het tår brände min kind, en suck af tacksamhet till den Allsmäktige sväfvade på mina läppar; och bugande mig inför mitt folks majoritet, såsom nu inför er, m. h., lemnade jag talarestolen, tyst, mållös, stum. (Kossuth stadnade här för några ögonblick, öfverväldigad af en rörelse, som delades af hans åhörare). Tillgif mig min rörelse — våra martyrers skuggor tågade förbi min själs blickar; jag hörde mitt fäderneslands millioner än en gång ropa: Frihet eller döden!s (Högljudt bifall). Som jag var då, så är jag nu; jag ville tacka er, m, h., för det ädla deltagande... som jag så oförtjent... (Nej. nej!) ... som ni egnat åt det blödande, förtryckta, men icke krossade Ungern (BifallsTop); — jag ville facka för det skimmer af hopp, som engelska folkets deltagande sprider i vär olyckas natt; — jag ville tacka er så warmt som min känsla, och så passande som ert ärororika lands värdighet fordrar; men jag saknar ord; jag saknar dem ej blott af bristande kännedom i ert språk, utan ännu mera -derföre att min känsla är djup, brinnande och sann (Högt bifall). RE VA I SV RV