wal för ett dylikt alternatif knappt tvekat i walet mellan en Adonis och ett murmeldjur. Ockh ändå var hon så innerligt godo, försäkrade gamla Karin, alltihop var modrens fel, och Milia Clara kan inte nog tacka Gud att hon ffått så förståndiga föräldrar som lära henne att det rätta adelskapet sitter invertes, man må vara född aldrig så lågt, och att den andra HKögheten inte är det ringaste värd, hvarken för Gud eller menniskor; — låt dem bara aldrig inbilla Clara annatv. Fältkamrerskans stolthet och förtjusning var större än Karin kunde uttrycka. Ryttmästaren hade dragit sig sjelfmandt undan, troligen emedan han såg sig på höfligt sätt försmådd sedan grefven kom, och denne upptogShans platskmed en säkerhet som tydligt måtte ha utmärkt att han här hvarken fruktade medtäflare eller afslag. Hvad han inom sig egentligen tänkte om den lilla mamselJen och hennes uppblåsta mor, med sin efter beskrifningen både plumpt och löjligt ådagalagda djupa vördnad och beundran för saristokratien, var han väl för klok att låta öppet förstå, men säkert är att för honom och många hans likar är en half milion tillräckJig ursäkt för en mesalliance,, till och med :af långt svårare beskaffenhet än med en Ida Gråsten. Ännu dröjde han dock med sitt väntade anbud att förvandla henne i en ädelsten och fältkavarerskan gjorde i sin hårdt pröfvade otålighet den ena avancen tydligare än den andra, medan flickan sjelf gret bittra tårar vid den trogna Karins bröst öfver sitt miss(öde att kanske hafva försakat den vackre ryttmästarn utan att i grefven få den ersättning och lön som hon hoppats — när ändtälgen, dagen innan de båda fruntimren måste anträda hemresan, den meranämnde anhöll om tillåtelse att få personligen uppvakta da