princip till verklighet. Hvad jag önskar äl derföre följande: möten, petitioner, en press. som förjagar all hemlighetsfull diplomati och uttalar engelska folkets vilja, att alla må er fara rättvisa, när afgörandets stora dag kom mer. Jag anhåller vördsamt, att engelsk: folket måtte uttala denna allmänna opinion hvarigemm det fullkomligt erkänner hvarje nations särskilda rättigheter att bestämma öf. ver sina inhemska angelägenheter. Och mec icke-inbhndningsprincipen menar jag att tillåta den ena nationen inblanda sig i den andras affärer. Här begagnar jag mig at tillfället att förklara, att det är sannt att jag med afseende på mitt land ochmig sjelf har er öfvertygelse: jag anser nemligen, efter hvac som händt i Ungern, om det ock varit de mest monarkiska land i Europa, monarkiens återställande der numera vara omöjligt, emedar Habsburgska husets slagtande har utplånat all hopp derom. Men det har aldrig fallit mig in, att vilja gå verlden omkring för att predika styrelseprinciper. Hvart jag kommer. erkänner jag hvarje nations rätt att styra sig sjelf eftr eget behag, och min tro är, att frihet kan finnas under flerahanda styrelseformer. Jig nämner detta, emedan gentlermän. på hvilkes till mig afgifna adress jag haft äran svara — naturligtvis emedan de ej fullkomligt riktigt uppfattat mina ord — hafva framställt saken så, som skulle jag hafva sagt, det jag ansåg ingen annan styrelseform — eller ingen annan verkligt konstitutionell styrelseform utom den republikanska möjlig i Europa. Detta var ett missförstånd. Så har jag aldrig yttrat (Högljudt bifall). Jag håller före, at! styrelseformen kan vara olika — efter hvarje nations olika förhållanden. Frihet existerar ) England, såväl under monarkisk, som republikansk styrelse. Der är social ordning införd. Till mina enskilda republikanska tänkesätt lägger jag slutligen principen af aktning för säkerheten till person och egendom (Handklappning). Och här gentlemän, slutar jag. Den högsinta uppmärksamhet hvarmed jag mottages i England, föranleder mig att tro, det j väntade att i mig finna något, som var värdt er uppmärksamhet; nu är den förtrollning, som afståndet spred öfver mitt namn, skingrad. (Höga bifallsrop och nej, nej!s). Hägringen af er förväntan har försvunnit och jag står här som en högst vanlig menniska, hvars likar ert land hyser tusende sinom tusende; men, mine herrar och damer! huru mycket obetydligare än ni föreställt er mig jag nu än må vara, tillåten mig åtminstone hysa den fasta förhoppning, att denna dag ej försvunnit utan något godt för mitt olyckliga lands och mensklighetens sak. Och derföre slutar jag med dessa ord: Manchesters invånare! Låten ej verlden, låten ej historien säga attj, aftonen före den sista striden mellan despotismen och folket, ej hade något bättre att offra åt fribetens princip än blödiga hjertans medlidande (Bifall). Englands folk! Låt, likt forntidens nationer, verldens despoter höra ljudet af orden: verlden skall vara fri! — och du har gifvit verlden frihet (Ofantligt bifall). Doktor Vaugham föreslog å församlingens vägnar en tacksägelse till Förenta Staternas styrelse och folk, och hr Bagley ett tacksägelsevotum åt sultanen. Sedan ändtligen Kossuth tackat ordföranden, afslutades högtidligheten.