princip till verklighet. Hvad jag önskar äl
derföre följande: möten, petitioner, en press.
som förjagar all hemlighetsfull diplomati och
uttalar engelska folkets vilja, att alla må er
fara rättvisa, när afgörandets stora dag kom
mer. Jag anhåller vördsamt, att engelsk:
folket måtte uttala denna allmänna opinion
hvarigemm det fullkomligt erkänner hvarje
nations särskilda rättigheter att bestämma öf.
ver sina inhemska angelägenheter. Och mec
icke-inbhndningsprincipen menar jag att
tillåta den ena nationen inblanda sig i den
andras affärer. Här begagnar jag mig at till-
fället att förklara, att det är sannt att jag med
afseende på mitt land och- mig sjelf har er
öfvertygelse: jag anser nemligen, efter hvac
som händt i Ungern, om det ock varit de
mest monarkiska land i Europa, monarkiens
återställande der numera vara omöjligt, emedar
Habsburgska husets slagtande har utplånat all
hopp derom. Men det har aldrig fallit mig
in, att vilja gå verlden omkring för att pre-
dika styrelseprinciper. Hvart jag kommer.
erkänner jag hvarje nations rätt att styra sig
sjelf eftr eget behag, och min tro är, att fri-
het kan finnas under flerahanda styrelsefor-
mer. Jig nämner detta, emedan gentlermän.
på hvilkes till mig afgifna adress jag haft äran
svara — naturligtvis emedan de ej fullkomligt
riktigt uppfattat mina ord — hafva framställt
saken så, som skulle jag hafva sagt, det jag
ansåg ingen annan styrelseform — eller in-
gen annan verkligt konstitutionell styrelseform
utom den republikanska möjlig i Europa.
Detta var ett missförstånd. Så har jag aldrig
yttrat (Högljudt bifall). Jag håller före, at!
styrelseformen kan vara olika — efter hvarje
nations olika förhållanden. Frihet existerar )
England, såväl under monarkisk, som repu-
blikansk styrelse. Der är social ordning in-
förd. Till mina enskilda republikanska tän-
kesätt lägger jag slutligen principen af akt-
ning för säkerheten till person och egendom
(Handklappning).
Och här gentlemän, slutar jag. Den hög-
sinta uppmärksamhet hvarmed jag mottages i
England, föranleder mig att tro, det j vänta-
de att i mig finna något, som var värdt er
uppmärksamhet; nu är den förtrollning, som
afståndet spred öfver mitt namn, skingrad.
(Höga bifallsrop och nej, nej!s). Hägringen
af er förväntan har försvunnit och jag står
här som en högst vanlig menniska, hvars li-
kar ert land hyser tusende sinom tusende;
men, mine herrar och damer! huru mycket
obetydligare än ni föreställt er mig jag nu
än må vara, tillåten mig åtminstone hysa den
fasta förhoppning, att denna dag ej försvun-
nit utan något godt för mitt olyckliga lands
och mensklighetens sak. Och derföre slutar
jag med dessa ord: Manchesters invånare!
Låten ej verlden, låten ej historien säga attj,
aftonen före den sista striden mellan despo-
tismen och folket, ej hade något bättre att offra
åt fribetens princip än blödiga hjertans med-
lidande (Bifall). Englands folk! Låt, likt
forntidens nationer, verldens despoter höra
ljudet af orden: verlden skall vara fri! — och
du har gifvit verlden frihet (Ofantligt bifall).
Doktor Vaugham föreslog å församlingens
vägnar en tacksägelse till Förenta Staternas
styrelse och folk, och hr Bagley ett tacksä-
gelsevotum åt sultanen.
Sedan ändtligen Kossuth tackat ordföran-
den, afslutades högtidligheten.