landets äkerbruksintresse — jag skulle gynna
principen af fri utförsel till andra länder, för
att genom denna utförsel dels bereda engel-
ska industrien utvidgad afsättning, ökad sys-
selsättning och högre löner, dels säkrare och
mera gifvande arbete åt industri-idkaren och
manufakturisten, och sålunda samt på bästa!
sätt befordra åkerbrukets förkofran. Detta
vore rätta vägen, hvarpå man borde framgå
för att skydda åkerbrukets intressen, som
vanligtvis äro högst vigtiga för hvarje land;
men att bringa frihandelsprincipen till åstad-
kommandet af fri utförsel till andra länder,
står i det närmaste samband med den stora
fribetsprincipen. Den förutan är denna allde-
1es omöjlig.
Hvad nu särskildt Manchesters invånare an-
går, egnar jag dem min synnerliga hyllning,
derföre att de till en så stor del genomfört
fribandelsidgen. Min olyckliga nation, den
ungerska, konsumerar till och med nu, då
den suckar under despotismens ok, bomulls-
varor till ett värde af två och en half million
pund sterling årligen. Af denna stora kon-
sumtion finns ingen enda aln af Mancherster-
tillverkning. Hvarföre? Emedan hvarje folks
styrelse är principernas förnämsta lokomotiv.
(Bifall). Ett förbund emellan den absoluti-
stiska principen och fria styrelser samt fria
åsigter är derföre omöjligt och oerhördt (Hör;
hör!) Men hvad skulle blifva framtida följden,
om Ungern hade en fri styrelse, på frihetens
grundval fotad? Ungrarne skulle snart hinna
till en ny industriell utveckling. Men de
skul:e uldrig kunna komma att tänka på bom-
ullsmanufakturer, emedan sådane vore ona-
turliga för deras land. Utförseln från Eng-
land till Ryssland uppgår under de tre sista
åren — det vill säga från början af år 1847
till slutet af år 1849 — det var sistnämnde år
handelssocieteten uppgjorde kalkylerna öfver
ut- och införsel — till ett ungefärligt belopp
af 6, pence på hvarje person i Ryssland.
Britanniens utförsel till Österrike är ännu
mindre, uppgående under samma tid i medel-
tal till ett belopp af 45 pence pr man. Men
under nämnde tre år har utförseln af engel-
ska produkter till Förenta Staterna i medeltal
utgjort öfver 10 shilling på hvarje individ.
Ehuru stor denna skillnad är, tilltager den
dock dagligen. De despotiskt styrda staterna
taga allt mindre och mindre och Förenta Sta-
terna mer och mer af edra produkter. Under
de tre föregående åren, 1844, 1845, 1846 upp-
gick er utförsel till Ryssland i medeltal till
74 pence pr man, medan vid samma tid
Förenta Staterna togo endast för 7 sh. 6 p-
Afsättningen i sistnämnda stater har sålunda
tillväxt med en fierdedel — det vill säga
den har uppgått till 10 shilling pr man:
sålunda har ej allenast er marknad utvidgats
i samma mån som Förenta Staternas befolk-
ning tillvext, utan hvarje individ i de För-
enta Staterna konsumerar mer af edra pro-
dukter, medan i Österrike och Ryssland ett
motsatt förhållande eger rum. Jag ber er ob-
servera, att ehuru j, i proportion til folk-
mängden, borden hafva fem gånger mer han-
del med Österrike och Ryssland, än med För-
enta Staterna, j dock tvärtom hafven nära fem
gånger mera handel med Förenta Staterna än
med dessa länder; hvaraf den slutsats kan
dragas, att under en fri styrelse handeln med
dessa länder skulle blifva tjugo gånger större
än hvad den nu är. Om 125 eller 130 mil-
lioner i Ryssland, Österrike och Italien vore
i samma ställning som de i manufakturväg
långt framskridna Förenta Staterna, så skulle
dessa millioner konsumera ätminstone 50 el-
ler 60 millioner mer, än hvad som utgör hela
beskattningen i Engiand och Irland, som na-
turligtvis önska att minska sina skatter genom
att afskaffa sådana artiklar, som endast bi-
draga till att störa freden. Men huru skullen
j kunna reducera er krigsmakt medan Frank-
rike har en rustad armå att när som helst
ställa under Changarniers befäl? Huru skullen
j kunna vänta att se Frankrike afväpnadt, så
länge den väpnade despotismen existerar? Jag
vågar derföre säga, att då j bidragen till fri-
hetsprincipens seger på Europas kontinent.
det är mer än en betydelselös komplimang åt
er frihandelsskola, af hvars skickligaste le-
dare och kraftfullaste befordrare jag ser flera
omkring mig. (Bifall.) Varen öfvertygade, at
de ej äro män som göra halfgjordt arbete.
Innan jag kom till er, frågade mig mången
hvad jag kunde hafva här att göra, enär fiera
af edra mest inflytelserika personer äro nära
förbundna med fredsvännerna, hvadan jag må-
ste nöja mig med att hvad Österrike, med
tillhjelp af Rysslands härar, tagit ifrån Ungern.
skulle på fredligt sätt återställas. Frans Jo-
seph, ehuru jesuit, har säkerligen ej för af-
sigt att utbyta sin kungliga purpur mot Karl
den Femtes munkkåpa; ej heller lär kejsar
Nico aus öfvergifva tyranniets väg. Men sö
är det, och jag vill med förtroende hålla mig
till åtskilliga stora associationer i England.
Jag hoppas att de skola understödja den stora
sak, för hvilken jag är en ringa representant.
Jag hoppas att den skall understödjas af de
religiösa associationerna, emedan i Ungern
samvetsfriheten är undertryckt af despotismen.
Till och med på sednaste tiden hafva prote-
stanterna stängt sina skolor, emedan de afre-
geringen tvingades att öfvergifva sitt upp-
fostringssystem och lemna det i händerna på
Österrikes jesuitiska styrelse. Derföre till-
slöto de sina skolor och jag förmodar att de
ej skola sakna understöd af religiösa skydds-
sällskaper. Jag åsyftar här skyddet af Re-
formsällskapet, Frihandelsföreningen och Säll-
skapet Italiens Vänner, enär slutligen Ungerns
och Italiens sak måste blifva densamma. Jag
förklarar öppet, att jag i fråga om understöd,
hyser större tillit till någon af dessa asso-
TRATT EDGES EPS IGEN IETF KS IR YST
länge komma att framgå öfver densamma, in-
man vedergällningen är utkräfd, och våld och
väld bortsopade, men bortom dessa mörka,
hotande moln ser jag frihetens sol uppgå il
ofördunklad glans och kommande slägten väl-
signa de dödas sträfvanden för ljusets och san-