ee 100 OS SARAS SD UIISA TIL III
lan statsråder och serafimerriddare, hvilket p
grundlagens bekostnad skaffade ordensväsen
det en liten eröfring, är den enda princip
fråga, som, isåvidt vi hafva oss bekant, blif
vit löst af den nya ministeren, och detta be
slut är också, det enda som ådragit sig all
männare uppmärksamhet.
Inom den ccivila embetsmannaklassen i huf
vudstaden harr det väl helt nyligen väckt nå
got uppseendde, att regeringen förordnat vic
häradshöfdinggen friherre af Ugglas till adjun
gerad ledamodt under några veckor i Svea hof
rätt, ehuru heela hofrätten, med undantag a
presidenten, härtill föreslag:t vice advokatfiska
len Björkman, och denna åtgärd har framkal-
lat desto större förundran, som den konser-
vativa ministeren, då börden i denna småsak
erhöll företräde framför andra egenskaper,
måst antaga den för Svea hofrätt helt och
hållet nya priincipen, att vice advokatfiskaler
under närvarzande förhållandenv icke får adjun-
eras; men firågan rörer för öfrigt endast er
del af tjenstemannaklassen och denna har re-
dan förut bliifvit grundligen inöfvad att för-
draga de olägenheter, som bördens tyngd för-
orsakar i rättwisans vigtskål. Häri uppenba-
rar sig således icke något nytt system, och
det är till och med troligt att den nya prin-
cipen och de närvarande förhållandena, upp-
höra, så snat innehafvaren af vice advokat-
fiskalstjenster blir baron och hans medtäflare
saknar det bironliga prerogativet. Det enda
som härvid förtjenar antecknas till framtida
hågkomst är, att den konservativa ministeren
icke är så stationär, att den ej kan hylla nya
principer, när de nemligen gynna gamla in-
tressen, och det är kanske i denna riktning
för reformer, som det s. k. konservativt re-
formerande partiet under herr friherre Palm-
stjernas auspicier ämnar verka.
Eljest hafva vi ej förnummit någonting
märkbart från den nya ministeren. Den har
icke ens medhunnit att fullt organisera sig
sjelf och än mindre har den förmått att till-
sätta de flera vigtiga embeten och tjenster,
som längre tid varit lediga.
Biskopsstolen i Calmar kan väl ej återbe-
sättas förr än man påfunnit någon utväg att
skaffa inkomsster åt den blifvande biskopen,
hr statsrådet (Genberg, för den tid, som den
blifvande nysa biskopen ej får tillträda bi-
skopslönen, och denna angelägenhet torde
icke vara så lätt att iordningsställa. Ju fän-
gre den uppskjutes, desto mera minskas svå- .
righeterna i detta fall. emedan tiden för godt-!
görelsen förkortas. Äfven lärer villrådighet !
ånyo uppstått i fråga om statsrådet Genbergs
efterträdare vd rädsbordet. Prosten i Tierp,
professor Linlgren, som förut allmänt ansetts
vore ntsedd tll denna plats, skall härför nu-
mera icke Vaa 1 fråga. Men sedan man nu
en gäng beyqrämat sig att vända blickarnelS
till prostarne i riket, Å2 —u-cesoausamnen skola
uppsökas, bör man ej vidare blifva i brist på
statsrådskandidater; ty Sverige har riklig til-
gång på prostzar. För prostarne leder dessu-
tom taburetteen till biskopsmössan, liksom
samma kullersstol kän för de civila anses be-
teckna ungefär en förlofning med landshöf-
dingeplatser elller andra mera indrägtiga civila
bestäliningar. -
Är dröjsmållet långt vid återbesättande atfö
biskopsplatsen i Calmar, så har det varitn6
ännu längre för tillsättandet af landshöfdinge-
embetet 1 Malmö och domprosteriet i Wester-
ås. Äfven hr presidents-embetet i stats-
kontoret nu stått ledigt en längre tid. Att de
förut varande ministererna, som kunde för
dröjsmålen ursäkta sig med sitt tydligen åda-
galagda och allmänt erkända vankelmod,
läto vigtiga befordringsärenden länge ligga
oafgjorda, var förklarligt; men hvarföre trä-2f
der den krafftfullare och mera deciderade
nya ministerem här i sina företrädares fot-
spår?
Månne den nya ministeren verkligen vill år
likna sina föregångare, och månne sådant är!
utförbart? Kanmer icke någon väsendtligare ) Mi
skillnad att firefinnas mellan en ministere
som har frihere Palmstjerna och grefve Mör-
ner till ledamöter, och de ministörer som i
båda nämnde personer hade de mest bestäm-
da motståndare på riddarhuset till alla sina .
reformförslag?
Innan vi inliåta oss vidare på dessa frågor,
anse vi oss böjra erinra, att de som närmare
följt med sakerna, trott sig hafva full anled-
ning att bemärka, att mellan den ännu i kon-
seljen qvarsittande pluralitetan af 1848 års råd-
gifvare och de nu tillkomna nya, den bästa
politiska vänskzap redan en längre tid varit
rådande. Att de förra framburo ett represen- ?
tationsförslag bygdt på samfäldta val, och atthvö
de sednare röstade omkull detta förslag, in-VYal
nefattar här icke något bevis på stridighet iöfv
åsigter och verkliga syftemål; ty hvem vet)Pre:
om icke: de qjvarsittande statsråderne skulle bor
till största deleen funnit sig lika oangenärat håll
öfverraskade aff förslagets förvandlande till lag I fun
som någonsin iförslagets ifrigaste motståndare. Il
Det är icke nåigon hemlighet att de framlagda hög
nya grundsatse?rna hos flertalet af dem, somstad
skulle varit derras förespråkare, egde lika goda FänC
motståndare som i sjelfva de uppenbara ve-för
dersakarnes miinister. och
För den, som ej känner detta, är det obe-strik
gripligt huru 1848 års ministere, med undan-
tag af herr Sandströmer, kunnat qvarsitta orub-).
bad vid representationsförslagets fall, och !Mne
ändå mera obegripligt, att samma ministöreSade
kunnat, med ytterligare undantag af endast)Val
en ledamot, nemligen herr Giinther, sitta till- antal
sammans med just dem som ifrigast arbetat två;
för detta fall. Sådant utvisar, enligt vårt för-sSoOm
menande, att åisigterna måste på det hela ta-Valsi
get vara myckset öfverensstämmande mellan in I
konseljens gamala och nya elementer. RT
Men oaktadt : denna inre öfverensstämmelse 2:
mellan de polittiska sympatierna förr och nu, Jupph
kan den nya mninisteren icke följa det hittills. Så
använda systemet. I afseende på syftemålet de r
kan det blifva detsamma; men man måste be- af öf
gagna en ny method. köpst
Under 18948 års ministere och dess före- till b
gångare bestod methoden deri, att man sattelskrifi
en större mängd liberala reformförslag, ju flera I ters -
desto bättre, i arbete, för att dermed tillfreds- Et
ställa den under en föregående period utbil-Saklig
dade opinionens starkt uttalade anspråk pålupph
reformer: men deriemta cuttar dass, oo PT ant