ett krig nödvändigt. Men att i England framkalle
en dylik förklaring skulle blifva ganska svårt.
emedan der finnas så många klasser som bäfvc
vid blotta ordet krig. Och likväl, om alt
männa tänkesättet förklarar sitt deltagande fö!
frihetens sak, men med tillägg att ingen nå-
gonsin bör gripa till vapen for den, då för-
länar en sådan allmän opinion blott ett skydds-
bref åt despotismen. (Bifall.) Vet despoten
på förhand, att huru mycket han än må för-
trampa folkens rättigheter, ja äfven Englands
egna, så skall aldrig någon verksam mellan-
komst ifrågasättas: då måste jag erkänna att
det alllmänna tänkesätt, som lemnar honom
denna upplysning, icke kan äga det ringaste
inflytande på Europas öde. (Hör, hör!) All-
männa tänkesättet kan följaktligen icke sjelf
vara sitt ändamål, utan måste åsyfta att uppnå
något utom det befintligt ändamål. De
tjenligrste medlen till dettas uppnående måste
åter bestämmas af omständigheterna ; emedan
den vwrkliga sfatskonsten för hvart särskildt
samhälle icke är ar än kunskapen om hvad
som behöfs, hvilket åter helt och hållet beror
på omständigheterna. (Hör, hör!) Jag kan
endast önska att England icke måtte behöfva
skrida till krig för att åt hägnet af Europas
frihet gifva ett verkligt och verksamt stöd;
men det nödgas jag yttra, att om allmänna
tänkesäittet ville pästå krig icke vara nödvän-
digt i någon händelse, så skulle ett sådant
allmäntt tänkesött sakna all vigt. (Hör, hör!)
Hyllas icke-inblandningens grundsats, så må-
ste dem icke hylas ensidigt; sådant vore att
frånkämna den all verkan. Vore det Englands
skickelse att icke betyda någonting i afseende
på menskligheten, hvad heldst som kunde
hända verldens öfriga folk; då kunde Eng-
land möjligen ändå förblifva den lyckliga ö
det är nu; men dess folk skulle icke då till-
höra jordens öfriga slägten; icke vara med
dem förbrödradt; kort sagdt, det skulle icke för:
verkliga den idden, som utgör vår kristna tros-
bekännelses förnämsta grund, att menniskorna
äga i himmelen en gemensam Fader, och der-
före äro bröder, med broderliga åligganden
inbördes. (Högljudt bifall.) Grundsatsen af
icke-mellankomst, ensidigt tolkad, skulle icke
vara någon kristlig grundsats, icke någon
mensklig; den skulle ej heller vara någon
sund statsmannagrundsats, emedan den måste
leda til afståendet af det folks makt och verlds-
ställning, som till den bekände sig. (Hör,
hör!) Med tillämpning häraf i afseende på
allmänna tänkesättet i England, för så vidt
det angår det öfriga Europa, kan deråt en-
dast önskas den syftningen, att alla an-
dra folk, så väl som alla envåldsmak-
ter, måtte vara vissa på att när England för-
klarar sig biträda frihetens grundsatser, såin-
nefattar denna förklaring mer än: blotta ord;
att den bakom sig äger en verklighet, en kri-
gisk eller en icke krigisk, allt efter som om-
ständigheterna bestämma (Hör, hör !) — att den
innebär ett verksamt deltagande i mensklig-
hetens öden och icke blott en öfvergående upp-
svallning af ädla tänkesätt — icke det delta:
gande som man egnar åt en död, hvilker
man ej kan åter väcka till lifs; med få ord:
att Englands allmänra tänkesätt godkänne
hvart folks rättighet till sina egna angelä-
genheters vårdande, och att denna rättighei
skall utkräfvas med hela vigten af Englands si
väl materiella som moraliska makt (Hör, hör!).
Beskaffenheten af denna makt, är ej tillfälle
att här närmare utveckla; det är nog med för-
hoppningen att England skall, i mån af om-
ständigheternas. kraf, motsvara en engelsmans
ord, och vara ett England i handling, sö
väl som ett England i känslor. (Bifall.) De
är min fullkomliga öfvertygelse, att om Eng-
lands folk förklarar sig vilja komma till ett
praktiskt resultat i den stora frågan, så skall
det i hvarje fall genomdrifva sin mening utan
att det kostar England en blodsdroppe eller en
shilling. (Hör, hör!). Men låter det förstå
att det uti intet fall ärnar skrida till krig, då
skulle sådant vara det säkraste sättet att fram-
kalla kmig; emedan envåldsmakterna skulle :
en sådard antydan anse sig äga fribref att ef-
ter sitt godtfinnande bestämma folkens öde
Jag tilläägger oförbehållsamt att hvad i sådan
fall skullle träffa Europas fastland, ofelbart kom-
me att :återverka på England sjelf och skada
äfven diess materiella interessen; ty för att
skada England behöfs icke just att kossac-
kerna komma derhän att de kunna vattna sina
hästar i Themsen. England har äfven interes-
sen på spel i Ostindien och sina många be-
sittningar i hela den öfriga verlden; de puls-
ådror, som underhålla Englands kraft och väl-
befinnande, äro många, och om någon af den
såras, skulle England icke länge vara hvac
det är. (Hör, hör!). Ville England förklar:
att det i ingen händelse ärnade uttala orde
håll!v med afsigt att stå vid det ordet, så
skulle England innan kort se sig nödsakad
att verkligen gripa till vapen och verkliger
börja ett krig, endast för att värna sina egne
fördelar; ty det är icke tänkbart att enväldets
och frihetens grundsatser kunna i längden
verka parallelt i verlden, och utan att sam-
manträffa. Det förra vinner mer och mer öp-
pet fält för närvarande på Europas fastland;
ty der är icke längre plats för friheten nu,
med undantag måhända i Belgien, ett land aj
så ringa vidd att dess tillvaro såsom särskild
stat beror på dess neutrala läge. England ä!
för ögonblicket den enda mäktiga representan-
ten af frihetens grundsats; alla andra folkt
förhoppmingar äro antingen krossadesöller gäc-
kade; och om England icke tager frihetens