ett krig nödvändigt. Men att i England framkalle en dylik förklaring skulle blifva ganska svårt. emedan der finnas så många klasser som bäfvc vid blotta ordet krig. Och likväl, om alt männa tänkesättet förklarar sitt deltagande fö! frihetens sak, men med tillägg att ingen någonsin bör gripa till vapen for den, då förlänar en sådan allmän opinion blott ett skyddsbref åt despotismen. (Bifall.) Vet despoten på förhand, att huru mycket han än må förtrampa folkens rättigheter, ja äfven Englands egna, så skall aldrig någon verksam mellankomst ifrågasättas: då måste jag erkänna att det alllmänna tänkesätt, som lemnar honom denna upplysning, icke kan äga det ringaste inflytande på Europas öde. (Hör, hör!) Allmänna tänkesättet kan följaktligen icke sjelf vara sitt ändamål, utan måste åsyfta att uppnå något utom det befintligt ändamål. De tjenligrste medlen till dettas uppnående måste åter bestämmas af omständigheterna ; emedan den vwrkliga sfatskonsten för hvart särskildt samhälle icke är ar än kunskapen om hvad som behöfs, hvilket åter helt och hållet beror på omständigheterna. (Hör, hör!) Jag kan endast önska att England icke måtte behöfva skrida till krig för att åt hägnet af Europas frihet gifva ett verkligt och verksamt stöd; men det nödgas jag yttra, att om allmänna tänkesäittet ville pästå krig icke vara nödvändigt i någon händelse, så skulle ett sådant allmäntt tänkesött sakna all vigt. (Hör, hör!) Hyllas icke-inblandningens grundsats, så måste dem icke hylas ensidigt; sådant vore att frånkämna den all verkan. Vore det Englands skickelse att icke betyda någonting i afseende på menskligheten, hvad heldst som kunde hända verldens öfriga folk; då kunde England möjligen ändå förblifva den lyckliga ö det är nu; men dess folk skulle icke då tillhöra jordens öfriga slägten; icke vara med dem förbrödradt; kort sagdt, det skulle icke för: verkliga den idden, som utgör vår kristna trosbekännelses förnämsta grund, att menniskorna äga i himmelen en gemensam Fader, och derföre äro bröder, med broderliga åligganden inbördes. (Högljudt bifall.) Grundsatsen af icke-mellankomst, ensidigt tolkad, skulle icke vara någon kristlig grundsats, icke någon mensklig; den skulle ej heller vara någon sund statsmannagrundsats, emedan den måste leda til afståendet af det folks makt och verldsställning, som till den bekände sig. (Hör, hör!) Med tillämpning häraf i afseende på allmänna tänkesättet i England, för så vidt det angår det öfriga Europa, kan deråt endast önskas den syftningen, att alla andra folk, så väl som alla envåldsmakter, måtte vara vissa på att när England förklarar sig biträda frihetens grundsatser, såinnefattar denna förklaring mer än: blotta ord; att den bakom sig äger en verklighet, en krigisk eller en icke krigisk, allt efter som omständigheterna bestämma (Hör, hör !) — att den innebär ett verksamt deltagande i mensklighetens öden och icke blott en öfvergående uppsvallning af ädla tänkesätt — icke det delta: gande som man egnar åt en död, hvilker man ej kan åter väcka till lifs; med få ord: att Englands allmänra tänkesätt godkänne hvart folks rättighet till sina egna angelägenheters vårdande, och att denna rättighei skall utkräfvas med hela vigten af Englands si väl materiella som moraliska makt (Hör, hör!). Beskaffenheten af denna makt, är ej tillfälle att här närmare utveckla; det är nog med förhoppningen att England skall, i mån af omständigheternas. kraf, motsvara en engelsmans ord, och vara ett England i handling, sö väl som ett England i känslor. (Bifall.) De är min fullkomliga öfvertygelse, att om Englands folk förklarar sig vilja komma till ett praktiskt resultat i den stora frågan, så skall det i hvarje fall genomdrifva sin mening utan att det kostar England en blodsdroppe eller en shilling. (Hör, hör!). Men låter det förstå att det uti intet fall ärnar skrida till krig, då skulle sådant vara det säkraste sättet att framkalla kmig; emedan envåldsmakterna skulle : en sådard antydan anse sig äga fribref att efter sitt godtfinnande bestämma folkens öde Jag tilläägger oförbehållsamt att hvad i sådan fall skullle träffa Europas fastland, ofelbart komme att :återverka på England sjelf och skada äfven diess materiella interessen; ty för att skada England behöfs icke just att kossackerna komma derhän att de kunna vattna sina hästar i Themsen. England har äfven interessen på spel i Ostindien och sina många besittningar i hela den öfriga verlden; de pulsådror, som underhålla Englands kraft och välbefinnande, äro många, och om någon af den såras, skulle England icke länge vara hvac det är. (Hör, hör!). Ville England förklar: att det i ingen händelse ärnade uttala orde håll!v med afsigt att stå vid det ordet, så skulle England innan kort se sig nödsakad att verkligen gripa till vapen och verkliger börja ett krig, endast för att värna sina egne fördelar; ty det är icke tänkbart att enväldets och frihetens grundsatser kunna i längden verka parallelt i verlden, och utan att sammanträffa. Det förra vinner mer och mer öppet fält för närvarande på Europas fastland; ty der är icke längre plats för friheten nu, med undantag måhända i Belgien, ett land aj så ringa vidd att dess tillvaro såsom särskild stat beror på dess neutrala läge. England ä! för ögonblicket den enda mäktiga representanten af frihetens grundsats; alla andra folkt förhoppmingar äro antingen krossadesöller gäckade; och om England icke tager frihetens