ler, än i prinsessan Cecilias eller Catharina
Månsdotters, i hvilkas qvasi-historiska kostym
ruarna Almlöf och Westerdahl taga sig min-
re fördelaktigt ut.
— Allla spekulera; och författarfirman teck-
ad på jpjesen med detta namn, som i dessa
agar gifvits ett par tre gånger på Mindre
eatern, har för sina spekulationer på publi-
ens biffall haft en icke obetydlig fond ai
vickhet: och humor, som det, under närva-
ande liffliga omsättning på teaterstycken, skull
ara en förlust för komediens vänner att gä
miste om. Vi ha nu icke tillfäle att närmare
utlåta oss öfver pjesen; hvad som ändå al-
drig skule kunna beskrifvas är den utmärkta
finess, lvarmed hr Torsslow deri återger ka-
rakteren af en stadsmäklare, men en stads-
mäklare som filosoferar, som intrigerar, och
som delttager i kärleksaffärer med lika mycket
ntresse som i spelet på börsen. Kongl. tea-
ern spelkulerade på ifrågavarande stycke, ha
vi hört; men så kom Mindre teatern i förköp.
— Gåirdagens poster från Frankrike med-
öra åtskilliga underrättelser, som gifva fort-
farande coch ökade anledningar till den redan
förut vidl flera tillfällen af oss påpekade far-
hågan, att ömsom republikens president, öm-
som der till en betydlig del reaktionära ma-
joriteten af nationalförsamlingen, af ovilja mot
republiken och af farhåga att den, genom
ett lugn: fortgående öfver nästa presidentval.
sedan stall vara befästad för alltid, möjligen
ingenting högre önska, än att folkmassorna
mä genon ständiga vexationer och handlingar
af godtreke kunna retas till nägot våldsamt
utbrott, hvilket sedermera naturligtvis skulle
skyllas på anarkien och på fransmännens o-
förmåga att lefva under ett republikanskt stats-
skick. Erfarenheten har mer än väl visat,
hvilken omiätlig vigt frihetens fiender i alla
länder lägga på den omständigheten att så-
lunda, sedan de sjelfve begagnat alla möj-
liga ränkor att reta sina motståndare till öf-
verdrift, för att genom en statskupp ånyo få
rycka åt sig öfvertaget, efteråt kunna tvöl
sina händer och framträda såsom ordningens,
räddare och frälsare. Men just derföre är det
äfven amgeläget att på förhand anteckna de
facta, som kunna ådagalägga huru det i detta
afseende: förhåller sig i verkligheten, på det
allmänvnar tänkesättet framdeles, om en kon-
flikt sluttligen skulle inträffa och folket icke
åtnöjes satt stå med händerna i kors och låta
afhända sig de rättigheter, hvilka det så dyrt
tillkämpat sig, ej må vilseföras i omdömet om
de verkliga orsakerna.
Det ä efter nationalförsamlingens nu änycl;
skedda sammanträde, som åtskilliga sådana
facta kommit i dagen, hvilka vi anse förtjena
att serskildt framhöllas. Sålunda upplyses det.
att sedan regeringen af en obetydlig anled-
ning förklarat departementerna Cher och Nicvyrc
i belägringstillstånd, hvilket innefattar att hög-
sta befället öfvergår från civil- till militärauk-
toritererma , har kommenderande brigadge-
neralen llåtit tillstänga fyra kafter och restau-
rationer i Bourges, fyra dito i Vierzon och fem
dylika i S:t Amand, utan att upplysning omi.
orsaken blifvit angitven. Vidare har den nye:
polispreffekten i Paris, sedan befallning ntgättl:
att seqveestrera en brochyr med titeln: de ar-!
betande korporationernas almanach för 1832..)
låtit i ägarens frånvaro bryta upp dörren till
förläggarnes magasin på rue S:t Andre des
Arts JA 27 och bortföra exemplaren. För-
Jäggarne som skrifvit till en tidning härom,
ästå, att nämnde skrift icke rör dagens po-l:
litiska partifrågor. Vidare har, vid öfverlägg-
ningen om anslagen till inrikes ministerns de-
partement den 8 dennes, representanten Dain
klagat dleröfver, att regeringen, vid flere po-
litiska processer, låtit poliskommissarier fram-
trida såssom vittnen, hvilka medhaft skrifna
promemorier, innefattande anklagelsepunkter,
som voro hemtade från den hemliga polisen,
utan att namnen på berättarne uppgäfvos, så
att domstolens ordförande måst förklara att
något aseende ej kunde fästas på dylika rap-
orter. Ministern försvarade sig i denna punkt
mycket svagt.
Vidare har representanten Jules Favre in-
terpellerat ministrarna med begäran af förkla-
ring öfver det factum, att inrikes ministern
å ett godtyckligt sätt och med mannamån
begagnat den ännu från kejsartiden qvarstä-
ende mzakten att vid uraktlåtenhet af vissa for-
maliteterr fråntaga boktryckarne deras privile-
gium occh sålunda ruinera dem, så att flere
bland dde boktryckare, som utgifvit skrifter i
det republikanska partiets intresse och i op-
osition mot ministrarna, blifvit offer för
ett sådant godtycke. Favre citerade speciella
exempel i detta afseende, som visade, bland
annat, att en gådan misshaglig boktryckare
mistat Sin brevet, under förevändning att han
uraktlåtit formaliteten att på förhand inlemna
till prefekten en affiche, hvari annonserades
en brochyr, som icke var af politiskt inne:
håll, utan angick ett financielt ämne. Denne
interpellation väckte stort uppseende; men ma:
joriteten, som nu är reaktionär, voterade lik:
väl anslaget.
Derernot afslog nationalförsamlingen ettan
slag till betalning af den korrespondens, son
regeringen etablerat för att sända nyheter til
vrefekterna i landsorterna tidigare, än de kom
ma med tidningarna. En sådan inrättning fin
nes i Paris och förestis af en man vid nam:
Havas, som skrifver helt och hället i anti
republikansk anda. Denne man har af rege
ringen fått 32.000 franes ärligen för sitt be
det har befunnits, och styrktes un
svär; men a
Åer debatten, ett han ofta, och säsom ut
terns goda minne, Gc
troddes, ej utan Ei ,
meddelat falska nyheter till. de ministeriell
bladen, i sändaraål att utbreda förskräckelse fi
yde röde, dels till och med i vissa artiklar öj
pet uppmanat att, äfven mot konstitutionen, i
terväljar presidenten Bonaparte. Förre min
stern Leon Faucher, som dåcnna anklagel:
egentligen angick, pästod vil, att regering
icke hat I n del i eller afvetat de artil
lar, sum Havas 1
ningar; men församlingen ansug dock 5
så kormprometterande. att den afslog anslag
och den tanken yttrades, att regeringen bor
hellre hålla sig en erkänd organ, än begag