ler, än i prinsessan Cecilias eller Catharina Månsdotters, i hvilkas qvasi-historiska kostym ruarna Almlöf och Westerdahl taga sig minre fördelaktigt ut. — Allla spekulera; och författarfirman teckad på jpjesen med detta namn, som i dessa agar gifvits ett par tre gånger på Mindre eatern, har för sina spekulationer på publiens biffall haft en icke obetydlig fond ai vickhet: och humor, som det, under närvaande liffliga omsättning på teaterstycken, skull ara en förlust för komediens vänner att gä miste om. Vi ha nu icke tillfäle att närmare utlåta oss öfver pjesen; hvad som ändå aldrig skule kunna beskrifvas är den utmärkta finess, lvarmed hr Torsslow deri återger karakteren af en stadsmäklare, men en stadsmäklare som filosoferar, som intrigerar, och som delttager i kärleksaffärer med lika mycket ntresse som i spelet på börsen. Kongl. teaern spelkulerade på ifrågavarande stycke, ha vi hört; men så kom Mindre teatern i förköp. — Gåirdagens poster från Frankrike medöra åtskilliga underrättelser, som gifva fortfarande coch ökade anledningar till den redan förut vidl flera tillfällen af oss påpekade farhågan, att ömsom republikens president, ömsom der till en betydlig del reaktionära majoriteten af nationalförsamlingen, af ovilja mot republiken och af farhåga att den, genom ett lugn: fortgående öfver nästa presidentval. sedan stall vara befästad för alltid, möjligen ingenting högre önska, än att folkmassorna mä genon ständiga vexationer och handlingar af godtreke kunna retas till nägot våldsamt utbrott, hvilket sedermera naturligtvis skulle skyllas på anarkien och på fransmännens oförmåga att lefva under ett republikanskt statsskick. Erfarenheten har mer än väl visat, hvilken omiätlig vigt frihetens fiender i alla länder lägga på den omständigheten att sålunda, sedan de sjelfve begagnat alla möjliga ränkor att reta sina motståndare till öfverdrift, för att genom en statskupp ånyo få rycka åt sig öfvertaget, efteråt kunna tvöl sina händer och framträda såsom ordningens, räddare och frälsare. Men just derföre är det äfven amgeläget att på förhand anteckna de facta, som kunna ådagalägga huru det i detta afseende: förhåller sig i verkligheten, på det allmänvnar tänkesättet framdeles, om en konflikt sluttligen skulle inträffa och folket icke åtnöjes satt stå med händerna i kors och låta afhända sig de rättigheter, hvilka det så dyrt tillkämpat sig, ej må vilseföras i omdömet om de verkliga orsakerna. Det ä efter nationalförsamlingens nu änycl; skedda sammanträde, som åtskilliga sådana facta kommit i dagen, hvilka vi anse förtjena att serskildt framhöllas. Sålunda upplyses det. att sedan regeringen af en obetydlig anledning förklarat departementerna Cher och Nicvyrc i belägringstillstånd, hvilket innefattar att högsta befället öfvergår från civiltill militärauktoritererma , har kommenderande brigadgeneralen llåtit tillstänga fyra kafter och restaurationer i Bourges, fyra dito i Vierzon och fem dylika i S:t Amand, utan att upplysning omi. orsaken blifvit angitven. Vidare har den nye: polispreffekten i Paris, sedan befallning ntgättl: att seqveestrera en brochyr med titeln: de ar-! betande korporationernas almanach för 1832..) låtit i ägarens frånvaro bryta upp dörren till förläggarnes magasin på rue S:t Andre des Arts JA 27 och bortföra exemplaren. FörJäggarne som skrifvit till en tidning härom, ästå, att nämnde skrift icke rör dagens po-l: litiska partifrågor. Vidare har, vid öfverläggningen om anslagen till inrikes ministerns departement den 8 dennes, representanten Dain klagat dleröfver, att regeringen, vid flere politiska processer, låtit poliskommissarier framtrida såssom vittnen, hvilka medhaft skrifna promemorier, innefattande anklagelsepunkter, som voro hemtade från den hemliga polisen, utan att namnen på berättarne uppgäfvos, så att domstolens ordförande måst förklara att något aseende ej kunde fästas på dylika raporter. Ministern försvarade sig i denna punkt mycket svagt. Vidare har representanten Jules Favre interpellerat ministrarna med begäran af förklaring öfver det factum, att inrikes ministern å ett godtyckligt sätt och med mannamån begagnat den ännu från kejsartiden qvarstäende mzakten att vid uraktlåtenhet af vissa formaliteterr fråntaga boktryckarne deras privilegium occh sålunda ruinera dem, så att flere bland dde boktryckare, som utgifvit skrifter i det republikanska partiets intresse och i oposition mot ministrarna, blifvit offer för ett sådant godtycke. Favre citerade speciella exempel i detta afseende, som visade, bland annat, att en gådan misshaglig boktryckare mistat Sin brevet, under förevändning att han uraktlåtit formaliteten att på förhand inlemna till prefekten en affiche, hvari annonserades en brochyr, som icke var af politiskt inne: håll, utan angick ett financielt ämne. Denne interpellation väckte stort uppseende; men ma: joriteten, som nu är reaktionär, voterade lik: väl anslaget. Derernot afslog nationalförsamlingen ettan slag till betalning af den korrespondens, son regeringen etablerat för att sända nyheter til vrefekterna i landsorterna tidigare, än de kom ma med tidningarna. En sådan inrättning fin nes i Paris och förestis af en man vid nam: Havas, som skrifver helt och hället i anti republikansk anda. Denne man har af rege ringen fått 32.000 franes ärligen för sitt be det har befunnits, och styrktes un svär; men a Åer debatten, ett han ofta, och säsom ut terns goda minne, Gc troddes, ej utan Ei , meddelat falska nyheter till. de ministeriell bladen, i sändaraål att utbreda förskräckelse fi yde röde, dels till och med i vissa artiklar öj pet uppmanat att, äfven mot konstitutionen, i terväljar presidenten Bonaparte. Förre min stern Leon Faucher, som dåcnna anklagel: egentligen angick, pästod vil, att regering icke hat I n del i eller afvetat de artil lar, sum Havas 1 ningar; men församlingen ansug dock 5 så kormprometterande. att den afslog anslag och den tanken yttrades, att regeringen bor hellre hålla sig en erkänd organ, än begag