-Smajplock ur min Dagbok.
Min bästa ffru K.x, afbröt henne kammar
junkaren, kar ni verkligen tro mig vara s
oförlåtligt egenkär att jag, nära dubbelt s:
gammal som hon, skulle smickra mig med
att kunna inge er dotter en känsla, utan hvars
ömsesidighet det aldrig kunde falla mig ir
att knyta någon förbindelse?,
Ack, herr kammarjunkare, er blygsamhet
är i sanning allt för stor!. utbrast den rörde
fru K. ni misskänner helt och hållet er ovan-
liga förmåga att behaga, och om ni sjelf täc-
kes tala vid min Thilda... eller tillåter mig
att göra det.... så är jag öfvertygad...
Ått hon kanske till följd afjer gynnsamm:
tanke — ni hör min fru att jag ändå har till.
räcklig egenkiärlek,, fortsatte kammarjunkarer
vemodigt leenwde, skulle tro sig, om jag si
får säga, förbunden att älska mig, eller oci
inbilla sig att ; göra det, medan hennes hjertc
i sjelfva verket t förblefve kallt... Nej, nej! De
ör bäst alt hhon ej lär känna min kärlek.
som kanske erendast skulle störa hennes ljulvi
frid!,.. nu ärär Aon åtminstone Iseklig.
Hvilken besrsynnerligt älskvärd och ans
lös menniskal.l, tänkte fru K.y jag kan d
icke med godtit samvete låta mitt barn gå mi
ste om en såddan man. Tillåt mig säga, her
kammarjunkar:en, återtog hon högt, att ni be
går den största orättvisa mot er sjelf genon
ett sådant misstroende till er personliga älsk
värdhet. Hurm kan ni först och främst ans
er för gammall, ni som knappt st:r på grän
sen mellan ymgling och man, och hvars ut
seende . . .
Ack, min fuv, afbröt kammarjunkaren
) Se N:o 262-2—267.