följt honom frän rådhuset till Adolf Fredriks kyrk och derunder utfarit i skällsord. Polism.: Nä! Asklund, anser han sig ieke vil nedlägga sin talan, då uppträdet skett makar emellar 4. Nej, på inga vilkor, här har jag Kongl: Maj: nädiga utslag på att jag är henne qvitt, och derfö vill jag ba gatufred. Hustru A. Kära hr lagman, det är alldeles osa hvad min fordne gubbe säger, ty se så gick det til att då jag i gär ätta dagar sedan gick frän rätte der vi ba en annan prosess, så hade han Lindqvista med sig, och då jag vet att hon nu blifvit min e terträderska uti det äkta ständet, så röt jag ät Linc vistan lite, och kallade henne för hvad hon är oc förblifscer för min räkning, men se Asklund sa ja aldrig eett ord ät, oaktadt jag tänkte mycket; men ja höll innne dermed. Polisem. Har du varit otidig, så erkänn ditt brot Hustrru A. Kommer aldrig i fråga, nädig lagmar De vitttnen Asklund har med sig få gerna säga hva de veta,, men jag bedyrar att Sandbergskan,som stå der, ickke var närvarande, och Lindqvistan får då ick vittna alls, ty hon är min ovän — och rival. (Skra tar.) Polisra. Skratta ieke, Asklund, ty nöjet kan bli di dyrare än du förmodar, och hvad Lindqvist beträffa får hon gå ut till dess nästa mäl ropas, ty jag ve att Asklund och Lindqvist dag ut och dag in ligg i lufven på hvarandra öfver tunnor och korgar i Munk brohamnen. Hustru A. Gud näs, nådig lagman, man rär ej fö sitt häftiga humör, då jag ser den som röfvat ifrå mig mim högsta sällhet, min gubbe. Lindqvist. Det är allt osanning hvad Carin säger ty jag häller honom endast vhel och reno, och dett: bör hon icke skälla mig för — Mängelskorna Almberg och Sandberg samt gesäl len Södergren aflägga nu vittneseden, oeh kunde d båda förstnämnde icke intyga att hustru A. kallat si) man för fähund, men sädant tog gesällen Södergre; bestämdt på sin aflagda vittnesed, hvarföre detta mä uppsköts till om fredag då gesällen Glansberg skull inkallas. Hustru Asklund begär nu att mälet 4 2 emellar henne oeh hustru Lindqvist mätte päropas, emedan hor nödvändigt mäste parera rädhusrätten uti ett anna mäl emellan henne och mannen, helst hennes vittner derstädes väntade. Lindqvist mot Asklund ropas, och Lindqvist framträder ätföljd af diverse mängelskoi oeh jungfrur. Polismm.: Såval Asklund som Lindqvist äro angifne att hafvsa slagit hvarandra; en mängd vittnen äro re. dan hörda; hafva nu Lindqvist och Asklund nägr: flera vitttnen; ty kom ihäg, att ni i dag äro vid ta lans förlust älagde att förete all bevisning. Hustrus A.: Nådig lagman, jag är lugn; jag öfver. lemnar min rättvisa sak i lagens händer. Lindquist: Jag vill höra flera vittnen om att Carin först spottade mig i ansigtet och derefter sparkade mig uti underlifvet, samt klöste sönder mig i synen. Hustru A.: Jag har aldrig nedlätit min fot att röra vid en sådan äktenskapsdjefvul, som Lindqvistan. Vittnen höras nu, hvilka intyga att madamerna varit lika goda, bäda tvåd; spottat ät hvarandra hade de gjort, men om det träffat ansigtet kunde ej bestämdt intygas; hvarpå polismästaren invände : pJo-jo, jag -kan väl tro att de fräste som arga kattors. Utslag skulle afkunnas nästa fredag. — Nu ropas det tredje partiet, då mängelskorna Losswadie oeh Ahlström framträda. De hafva icke sins emellan slagits, utan då öfverkonstapeln Spängberg tillsagt dem att bortkasta till salu utbjuden skämd frukt i sjön, hade de bäda matronorna skrikit oeh pästätt: att öfverkonstapeln Spängberg för sin kitslighet säkerligen blefve en hamnbuse, lik bans broders. Sedan en mängd vittnen, dels mångelskor oeh dels arbetskarlar, blifvit afhörda, hvarigenom angifvelsens riktighet upplystes, dömdes Losswadie att böta 3 rdr 16 sk. och Ahlström 1 rdr 32 sk., allt bko, samt att med 32 sk. bko ersätta hvardera af de i mälet afhörde vittnen. Hr polismästaren Sträle underrättade resp. mängelskor, att i händelse de ej hädanefter uppförde sig anständigt och stilla, skulle de samtoch synnerligen blifva bortkörda frän hamnen.