eller par-skkildringar från Schweiz följa, hvil-F
ka äro besttämda att gifva läsaren ett någor-!s
lunda åskåcdligt begrepp om det egenteligenla
karakteristisska i schweiziska folkskoleväsen-c
det. Från hvilka kantoner skildringarne äro il
hemtade funner läsaren af ortnamnen. Utan-
för staden. der Huss brändes och hvarest man
ännu visar stället, hvarest bålet skulle varit upp-
rest (KostnizConstans) ligger folkskolelä-
rare seminarium Kreuslingen, såsom de flesta
allmänna och barmhertighetsinrättningar i det
protestantika Schweiz, ett fordomdags klo-
ster; vid smma vik af Bodensjön, som Kon-
stans, ungfär en fjerdingsväg från staden.
Det var mm bestämmelse, att besöka detta
seminarium, hvars föreståndare Wehrli är be-
römligt känd i den pedagogiska verlden.
Men då jag lemnade mitt qvarter i staden,
kunde jag icke tänka, att det var nödigt, att
för en fjercdingsvägs promenad taga pass med
sig. Badems inre politiska ställning hade jag
alldeles förrgätit och tänkte i denna stund på
ingenting mindre än politik och polis. - An-
kommen till stadsporten meddelas först den
oväntade underrättelse, att staden månader
lång varit förklarad i krigs- eller belägrings-
tillstånd, att stadsboarne sjelfva, ännu mera
främlingar måste aflemna pass samt att i alla
städer i he:la Badiska landet preussiska solda-
ter till ett antal at 2000 man voro utsedda;
isynnerhet vakade man strängt vid alla gräns-
orter emot Schweiz. Att denna inrättning,
isynnerhet som den sammanhänger med tid-
ningsförbucd och förhindrande af de oskyldi-
gaste och :aldra minsta folksamlingar och sam-
manträffancde med främlingar 2), icke är eg-
nad att vätcka en så ovanligt stor belåtenhet!
hos folket samt kärlek till storhertigen och
regeringen, förstås af sig sjelf.
Kortligen, jag kom til! stadsporten men ock-
så icke lärgre. Der var det punkt och slut
med resan såvida jag ej genom ett ordent-
ligt pass kunde uppvisa min politiska oskad-
lighet. Jag måste alltså återvända till mitt:
qvarter att hemta det oundgängliga dokumen-
tet; och mu blef vägen öppnad. Emedlertid
var denna lilla motgång en god anledning
att söka bättre insigteri Badiska folkets ställ-
ning till siin egen regering och till Preussen:
Och (i parrenthes sagdt) Badens folk och Ba-
dens furste sympatisera icke i sitt tycke för
Preussen, lhafva icke heller sympathier in-
bördes.
Efter denna förberedande kurs i Badens po-
litiska och polis-lagstiftning, kunde mina pe-
dagogiskastudier taga sin början. På Jands-
vägar, på älten och i hemmen har jag hit-
tills gjert le minst misslyckade erfarenheter
inom dett: område. Man ser der icke sko-
lan, utan ifvet, för hvilket skolan arbetar,
icke seminarium, utan eleverna, som der vun-
nit sin bildning; kortligen, det är vid känne-
domen af ett träds beskaffenhet aldra nöd-
vändigast att lära känna dess frukter.
Ett stycke ifrån seminarium gingo en hop
arbetare på en åker och hackade upp jorden
kring turkiskt hvete, som der var p anteradt.
De sågo ut som unga bondsöner, hvilka utom
arbeta också taga sig någon ledighet för läsa.
Är det seminarium som ligger der nere
vid sjön, och kännen j om seminarii director
Wehrli är hemma ?
Det är seminarium och vi äro lärjungar
derifrån.x
Som äro ute på arbete! Bereder man sig
här på dettta sätt till skolmästare; med hacka
och spade kan man väl icke lära barn läsa?
Vi arbeta alla dagar 3 å4 timmar på olika
afdelningarr; några på fältet, andra äro i hu-
set sysselsatta med vedhuggning, vattenbär-
ning och andra husliga göromål.
Och j innen eder väl dervid och försum-
men icke :dra studier?s
;Det gå så mycket bättre att läsa sedan
man arbett flitigt. Det är en förnöjelse att
komma uti luften då mesta delen af dagen
måste tilllringas på kammaren.
Eleverna stodo i skjortärmarne, hade grofva
underkläder och grofva skor, några äfven trä-
skor. En af dem följde mig till seminarii-
byggnaderrna och visade genom en mängd af
trappor octh gångar rätta vägen till direktorn.
I gångem, der han hade sin våning, mötte
oss en gammal gubbe med rundt ansigte,
hängande, oklippt hår, lutande men snabb
gång och :i högst enkel drägt.
Der är herr direktorn! sade eleven och
gick sin väg.
En af kantonen Berns ädlaste och rikaste
slägtery hvilken i århundraden haft ett aktadt
och äradt namn inom kantonen, är Fellen-
bergska patriciska slägten. I IHofwil, 1! mil
norr om kantonstaden Bern, har denna slägt
ännu sitt stamgods, värdt omkring 400.000
schweiziska francs eller r:dr sv. 1rgs. Philip
Emanuel von Feltenberg (född 1771, död 1844),
denne i ppädagogikens historia så berömde
menniskovrän, meddelade en dag åt en bonde,
som arbetaade på hans gård, sina filantropiska
åsigter ockh beklagade att han -ej hade en man
med håg och kraft att sätta dem i verket.
Då sade arbetaren: Alldeles detsamma har
jag hört vår skollärares son tala om; han
rinner af lust att tjena verkställigheten af ett
sådant föslag som verktyg.:
Skollärsen hette Wehrli-och hans son kom
redan följande dagen till Hofwil att tjena den
ädle menniskovännen Fellenberg som biträde.
Han var då 18 år. Hans egen bildning var
obetydlig, men hans bildbarhet stor. Fellen-
berg sjelf undervisade honom i många styc-
ken. Efter mångårigt arbete tillsammans med
2) På marknader t. ex. kunna icke 4, 5 personer en
längre stvund samtala med hvarandra utan polisens
uppmärkssämhet I Basel for jag en gäng på en
ömnibus !, mil utom staden med 24 Baselinnevå-
nare; alleesammans mäste uppvisa sina pass vid in-
trädet incom Badens område.
afseende utgjorde hennes sista förhoppning
4 or pe Oo I QQ a Ph arasnA att han