Au oivervagde jag Iragan imtor mitt sam-lr vete och kom till den slutföljden : att antingen Av måste min nation underkasta sig att störtas,!o och sluta sitt nationella lif, äfven utan något i försök till sin räddning; eller ock, i fall vi di icke voro nog fega och lågsinnade att begäl ett dylikt sjelfmord, blefve något vederlagin nödvändigt, till rättfärdigande af folkets ansträngningar och uppoffringar; och jag före-ta slog, att om vi nödgades kämpa mot två stora m välden — om ingen funnes att bistå oss, inm gen at hindra Paskewitsh från att, såsom han ra läfvat, strampa Ungern på nackens — om vi h nödgates fäkta för vår frihet, såsom vi for-!ki dom fiktat för Europas kristendom — så bordeld Ungerns oberoende blifva belöningen. Detta jä; förslag bifölls. (Högljudt bifall.) f Detta är en framställning af hvad som händt; a utgången veten j. IHvad vi uthördade villjag icke beskrifva; det vore ett ämne till al ttörd djup bedröfvelse. Det blott måste jag erinra: n att ehuru vi voro öfvergifna af hela verlden, hy ser jag ännu i dag den öfvertygelsen att vi skulle hållit ut emot de ivå envåldsmakternas förenadelic styrka; men det är mitt fel och min svayhet, alto jag, såsom Ungerns styresman och innehafvareir af ledningen vid denna stora rörelse, saknade å konst nog att med lika vapen kämpa mot Ryssh iands svek ( duplicity-); J veten huru det in-n smög förräderiet i våra rådslag. Fade jag blottib varit beredd på detta förräderi, så skulle ofelti bart icke alt hafva misslyckats. (Hör, hör!) Emellertid är shuföljden af hvad som inträffat, att Habsburgska huset icke mer äger tillvaro så-!S som dynasti; det lefver blott på den mäktiga!s tzarens nåd, på dens, hvars hörsamma tjenare! 8 t d ö 5 d det blifvit. (Hör, hör!) Men om Englands folk endast beslöte att Ryssland icke må sätta sin fot på Ungerns nacke; om det blott besluter t att säga håll! till Ryssland, och ingenting rn mera, så skulle vi ännu kunna blifva lyck-5 liga; Ungern skulle äga insigter, fosterlands-d kärlek, rättsinnighet och mod tillräckligt för a att sköta sina enskilda angelägenheter, så som det är hvart folks oinskränkta befogenhet att r göra. (Hör, hör!) dc Och nu, mina herrar, måste jag anhälla om s er tillgift, i fall jag icke motsvarat er väntan, i i fall jag har uttråkat er! (Nej! Nej!) Mittc syfte var att ådagalägga mitt stackars fäder-d neslands värdighet till ert äd:a deitagande,r derföre att vi kämpat för vår nationalsjelfstän1 dighet, hvi.ken, en gång förlorad, icke medh gifver någon återuppstånde:se för ett folk.. f I anledning af de skålar värden föreslog ytI trade sig äfven åtskilliga bland gästerna. n Bland deras tal förtjena 2 skildt o nnas för då sår I hufv udfr för tillfället. it Mir Caobdea. Det kan. tilläfventyrs frågas v Är a 9 . nd öviika särskilda följder som skulle kunna pppf komma genom de allmänna aktningsbetykgelserna fför vår ungerske vän. Jag är viss på, att de icke skulle vara fruktlösa om de för honom: medförde någon tröst i de lidanden: han bliifvit underkastad under de två eller tre sist. förflutma åren. Men det ligger mer än detta a i den gärd af vördnad som egnats honom och 4 det gifves en ytterligare grund att stegra be-f visen på denna vördnad, nämligen ilskan hoss hans fiender, derföre att dessa äro despotist mens vänner. (Hör, hör.) Det är nyttigt atts dessa märka Europas hyllning åt hans sak,!s och inse i hvad mån de kunna förvänta cengelsmäns eller amerikaners understöd vid sina 1 ytterligare tilltag. (Hör, hör.) Vär namnkunnige vän yttrade vid slutet af sitt vältaligas föredrag, att han i vårt land blott skulle åstunda ett sådant uttryck af allmänna tänkesättet, att a det kunde afhålla Ryssland från anfall på hans! fädernesland och från inblandning i dess en-; skilda angelägenheter. Ingen kan hysa mera ovilja än jag emot främmande inblandning i ett lands inre bestyr. Jag är kort sagdt fanatisk i denna grundsats; emedan jag tror att. hvarken kraft eller mandom finnes hos det.. land som ser till höger eller venster efter utländsk hjelp utan förmåga att hjelpa sig sjelf; : och att det folk derföre bör vara skyddadt mot : utländsk mellankomst, hvilket äger denna för1 måga. Jag instämmer fullkomligt i vår namnkunnigce väns åsigt att ett ord från England mot em dylik mellankomst skulle äga en nä-!f stan oemotståndlig betydelse vid envåldsmakternas rådslag. Till följd häraf erkänner jag! ock att jag ej kan annat än beklaga att Ryss-;! lands anfall på Ungern, den största skandal för vår tids civilisation, har tillåtits öga rum l 1t 1 utan allvarliga invändningar från England. Så länge tvisten fördes ensamt emellan Österrike och Ungern, tillkom oss ej mer än att uttrycka vårt deltagande för den ibland de tvistande, som hade rätten på sin sida; men ifrån 1 det ögonblick då Ryssland inblandade sig, fick saken cen helt annan beskaffenhet. Nu såg man i en halffvild (.semi-barbarous) makt rusa fram 4 med sima horder att förkrossa ett mera civi-lf liseradt folk; och mot detta tilltag skulle enl allvarsam protest från vår etyrelse och vårt folk kunnat medföra oberäkneliga hinder. Men hvad inträffade? Europas andra stater voro invecklade i reaktionens trassel, och de ledande tidningarne i vårt land innehöllo icke blott inga protester, utan ordade till förmån för i: Rysslands tilitag. (Hör, hör.) Hade allmänna 1 omdömet hos oss varit den tiden så upplyst: som det är nu, så skulle dessa tidningar icke 4 ; understått sig att missleda det genom förord för Ryssland, och då skulle icke många ord behöfts från en engelsk minister för utrikes ärenderna för att skaffa Englands allmänna. tänkesätt vigt inför de utländska envåldsmakterna (Hör, hör). Låtom oss derföre nu öfvergå allmänligen till den rätta åsigten, och då är jag öfvertygad att ordet hållv skall på Rysland hafva samma verkan, som om vi talade ned rösten af tusen kanoner (Hör, hör). Vår utgerske vän har sagt oss att han upp-: träder lär för non-interventionens grundsats; och jag tror, med anledning häraf, att vi äro skyldigt honom några meddelanden, innan han styr in bland klipporna af de mänga allmänna möten, som här vänta honom. I följd af den grundsats han försvarar, måste han vara angelägen att sjelf undvika blotta skenet af inblandning i våra inre angelägenheter; och under dessa omständigheter tror jag att det skulle vara illa gjordt af hvilket som helst bland : våra politiska partier, om de ville erbjuda honom nägon slags förbrödring, eller göra anung? 2 nm2aAKR Kl hat araellan hane cal och