På denna bolagsstämma kommer att behandlas ät
skilliga sedan sista ordinarie bolagsstämma hvilande
förslag till ändringar i bolagsreglorna, oberäknad
några andra vigtiga ärender, som närmare skola blifvå
meddelade, och förekommer dessutom val af 2:ne di
rektörer på östgötha linien, 2 revisorer samt en kas.
saförvaltare.
Öfverstlöjtnanten. m. m. friherre v. Otter hade in-
gifvit sin afskedsansökan säsom direktör med anhäl
lan om pension.
Herr Kommersrädet m. m. B. H. Santesson afgaf
till protokollet en klagan öfver, att en af honom : ch
3:ne andra aktieägare ingifyen motion af den 12 April
icke i direktionens. berättelse om hvad sedan sista
revisionen sig tilldragit blifvit vidrörd, och förnyades
nu denna motion med anhällan, att den mätte blifva
bordiagd, hvilket bifölls.
— Det är bekant att en ganska liflig im-
port af is redan en längre tid-bortåt egt rum
i Frankrike från såväl Norge och vestra Sverige,
som äfven från Nordamerika, och vi kunna
nu: nämna, att äfven ett här i lastning lig-
gånde fartyg kommer att för destination till
Havre intaga ett ej obetydligt parti is.
— Posttidningen för i går afton har, i an-
ledning af de reflexioner som förekommo
Aftonbladet. angående öfverståthållareembetets
kungörelse rörande hundkreaturen här i sta-
den, upplyst att öfverståthållareembetets kun-
görelse stödjer sig på en af Regeringen ut-
färdad kungörelse af den 23 Januari 1823 om
hvad, i händelse af yppad smittsam sjukdom
hos djuren, iakttagas bör, och hvilken i 4
lyder:
Å ställe, der smittsam sjukdom hos hus-
djur eller annat kreatur yppad är, skall, sö
lähge farsoten varar, frisk hund hållas bun-
den eller instängd, och frisk katt likaledes.
så vidt görligt är, förvarad. Träffas hund el-
ler katt lös ä den ort, der farsot gängse är.
äge en hvar, som sådant djur öfverkommer.
att detsamma saklöst döda.
Om öfverståthållareembetet i sin kungörelse
hade åberopat denna författning, hvarigenom
Regeringen gjort en ändring i eller tillägg till
Byggningabalkens 22 kapitel, så hade det nu
utkomna påbudet af sig sjelf varit förklaradt.
ehurtå man ej kan undgå anmärka, att de
upplysningar som förekommo derom, att sym-
tomer till sådan smittosam sjukdom skola vi-
sat sig i fyra fall, ej- syntes vara af någon
så alarmerande natur, att de påkallade en sådan
åtgärd.
Uti Dagbladet för i dåg säges det emeller-
tid, att, enligt upplysningar från t. f. före-
ståndaren för veterinärinrättningen till polis!
kammaren, skola ,tolf hundar, angripne af
raseri, blifvit förde till veterinärinrättningen
och derstädes dödade. Att döma häraf lära
således ätta sådane kreatur ditkommit på de
två dagarne från den 3 till den 7 dennes.
Såsom de vigtigaste tecknen till sjukdomen
uppgifves tillika följande:
En egen förändring i lynnet; stor oro; underkä-
ken slappt nedhängande, så att hunden gapar, och
sväljer antingen med svårighet eller alldeles icke;
han skäller icke mera, utan låter höra ett eget tju-
tande läte; blicken förändras, så att ögat antingen
är rödt, glänsande med utvidgad -pupill, eller insjun-
ket, tärigt, samt ser ut som det vore beströdt med
sand; huden öfver ögonbrynen lägger sig uti fållor;
alltid märkes benägenhet att bita, antingen mindre,
sä att djuret endast nägon gäng hugger till, eller
större, sä att den öfvergäår till verkligt mordbegär,
14 allt hvad som kommer i vägen anfalles, äfven
djurets egen kropp. Dä bett utdelas sker det helt
oförmodadt, så att afsigten icke på förhand tillkänna-
sifves genom nägot tecken. Svaghet inställer sig i
bakre delen af kroppen, sä att den föres vacklande
eller blifver fullkomligen lam.
Det vore under sådant förhållande af in
tresse, att få se vidare rapporter. från veteri-
när-inrättningen äfven för de följande dagarne;
men, slet vorksammaste medlet att hindra sjuk-
domens spridande är utan tvifvel, att alla som
hafva hundkreatur hålla en noggrann upp-
ul aarm hat na dacgamma