icke till mensklighetens bästa, tillväxt vidun-
derligt uti inflytande under det sednaste år-
hundradet. (Hör.) På den tredje sidan var
Österrike, icke det vidlyftiga välde som det
är nu, utan Habsburgska husets arfland, denna
herrskareitts, i hvilken icke en enda furste, om
häfderna annars tala sanning, varit någon vän
af politisk frihet. En -af dem, det är sannt,
Josef Il, var vän af trosfrihet och af bön-
dernas frigifning. Men äfven han, den bäste
inom österrikiska dynastien, motsatte sig ifrigt
hvarje uttvidgning i undersåtarnes politiska
rättigheter. Sådan var vår ställning, med Tur-
kiet, Rysssland och Habsburgska väldet rundt
omkring oss. Men utom detta fanns en om-
ständighert i sjelfva vårt samhällsskick, hvil-
ken alltid! betraktats som ett väsendtligt hin-
der mot nationell storhet. nemligen att folket
saknade medborgerliga rättigheter. I trots af
alla dessa svårigheter, bibehöllo Magyarerna
icke blot sin nationalanda, utan äfven sina
nationela institutioner. (Hör, hör.) Har jag
icke rätt då att säga, att hos ett sådant folk
finnas frin till en framtid, och att en sådan
nation förtjenar att vara sjelfständig? (Hög-
ljudda bifallsrop.)
Den ursprungliga ungerska stammen var
allmänneligen i besittning af medborgerlig rätt.
Ungerns samhällsskick var aristokratiskt; men
med aristokratisk befogenhet var meningen i
Ungern något olika, mot hvad härmed förstås
i England. I Ungern innebär adelskapet icke
nödvändigt rikedom och makt, utan antyder
blott en genom -börden uppkommen samhiills-
ställning; utmärkande att en adelsmans samtliga
ättlingar äfven äro adelsmän. Men hvad var
följden hiraf? Nationer, likasom individer, äro
underkastade många omskiften; och afkomlin-
garne. af.de,v äldsta ungerska ädlingarne, af de
rika och mäktiga, förblefvo icke rika och mäk-
tiga, utan förökades och spriddes så, att de
förblandades med folket och blefvo fattigare
än de sjelfägande bönderna, emedan de hade
den fåfängan att icke vilja arbeta, — likasom ar-
betet icke vore menniskans högsta ära. (Hög-
ljudt bifall). Vi finna sålunda denna fattiga
adel icke blott i samma belägenhet som folk-
mässan i allmänhet, utan i en verkligt mera
behöfvande, emedan den saknade samma ar-
betsdrift. Men ett utmärkande drag: bland
hela den ungerska aristokratien var, att den
icke hyste samma ovilja, som Medeltidens öf-
riga anstokratier, och äfven Englands. fordna
aristokrati, mot..de politiska -rättigheternas yt-
tefligate dtsträckning. Jag. sade. Englands
fordna aristokrati, ty. jag medgifver. att den
följande förstått , att gå tidens anspråk till
mötes, att lemna folket del i de politiska rät-
figheterna, och att sjelf underkasta sig en del
af de allmänna bördorna. Den har ock nju-
tit sin belöning derför; ty Englands aristo-
krati har bestått orubbad medan andra län-
ders kringströtts af stormen. I Ungern åter
hade adeln slutligen blifvit så spridd ibland
det öfriga folket, att den måst frångå sin ar-
betsskygga fåfänga och med egna händer odla
jorden, idka slöjder och handel Jag måste
härvid tillägga, att fastän vår gamla statsför-
fattning alltjemt vägrade ofrälsemännen en rös
i de allmänna rådplägningarne, så funno de
bland vår rika och fattiga aristokrati ständig
storsinnade och modiga män, som voro be:
redda att bistå dem och föra ordet för fäder
nesland och menniskorätt. (Bifall.) - Tillfällc
härtill ägde de genom två bland våra sam:
hällsinstitutioner, Den ena var hvad jag skulle
kunna kalla Ungerns parlament; den andrö
utgjordes af landets municipala inrättningar
Dessa voro ännu mer än parlamentet skydds-
väm för folkets rätt; emedan styrelsen endast
genom dem kunde meddela befallningar ål
St rcvi uth amhatemän. Detvarett slags
provinClialiuvren 4 we f adalemän.
som bodde i orten, och mängenstädes kunde
utgöra 25- till 30 000, af hvilka hvar och: er
ägde rösträtt vid valet af de magistrater, som
utgjorde landets enda verkställande makt. Ön.
skade styrelsen att få någon, af sina befall.
ningar verkställd, så måste det ske genom nå
gon municipalembetsman; men denne ägd
icke någon omedelbar beröring med styrelsen
som. åter i följd häraf måste sända -sin be-
fallning ttill landsortsmötet. Dessa möten vorc
likväl beffogade att rädpläga öfver styrelsens
befallningsar; och mer än en gång inträffade,
att dessa icke öfversändes till magistraterna
att verkställas, utan att en protest deremot
skickades till regeringen. På sädant sätt bil-
dade dessa municipaliteter, dessa landsorts-
råd, en stärk bom emot styrelsens intrång;
och intet land har haft mera behof af en säå-
dan bom än Ungern, emedan, såsom jag re-
dan anmärkt, huset Habsburg icke under tre
århundraden ägt en enda hufvudman som var
vän af politisk frihet; och IHabsburgska huse
har regerat i Ungern 300 år, icke till följd a
någon eröfring, utan genom nationens fria
val; icke utan. vilkor, utan genom traktater,
bvilkas hmfvyudpunkt var, att när konungen in-
läts till makten i ordning efter arfsföljden,
skulle ham styra Ungern enligt dettas egna
statsinrättrningar och egna lagar. Högtidligen
gick han edpå att så göra, och bad Allmak-
ten välsigna sig och sin stam så visst, som
han blefve sin edtrogen.
Tretton konungar hafva vi haft af denna
a
Grefvinnanr, våtertög Alphåe, ni har med