! sjelfva och andra varit beundrade såsom verk liga mönster af förfining. Vi vilja ej sätta qvinnan i mannens förrätt ningar, men vi vilja göra henne till ett ädelt jtänkande och aktningsbjudande väsende, son hvar inom sin klass förmåratt bedöma si jegen och mannens ställning och med sitt kön: egendomliga utvägar understödja hans bemö danden för ailt nyttigt och aktningsvärdt. V tro ej att det lätta behaget förAyktigas genon ett solidare andligt värde, och vore det så, m det saklöst och saknadslöst förflyga. Vi vilj att qvinnan, hög och låg, skall akta sig sjel högt för att aktas högt af mannen, skall för. ädla sig sjelf för att kunna vaka öfver hel slägtets förädling. Man säger att qvinnan a naturen är konservativ: vare hon det i hög sinnad mening, må hon, såsom fordom el gång, ur den heta striden på sina skuldro rädda menniskoslägtets helgedomar, religion sedlighet och kärlek, så har hon mer än mån gen delibererande och dekreterande försam ling tjenat civilisationens och frihetens sak Vi hafva, i anledning af några periodisk: bildningsskrifter, talat om nödvändigheten a en bildning på allvar — icke blott för barne och arbetaren. Rundtomkring kifvar man son bäst om rösträttighetens utsträckning: vi ön: ska att den måtte komma så mången svensl man till godo som möjligt. Men ännu inner. ligare önska vi åt hvarje svensk man, son får höja sin röst i valförsamlingen, en manligt sjelfständig öfvertygelse, grundad i bjer: tats renhet, understödd af omdömets skärp: och befästad af insigter och erfarenhet. Kanske skall någon omsider finna, att vår nationella sjelfständighet och lycka likaså mycke kräfver en hög andlig census som en låg pen. ningens, och känna sig uppfordrad att åt since medmenniskors sedliga förädling egna der andliga kraft som han hittills skytt att kast i det ena eller det andra politiska partiet: vågskål. Kanske skall exemplet finnas behjertansvärdt, till och med af politiska antagonister. Kanske vexer på detta sätt antale af dem som tro på andens kraft mer än formens, till ett litet parti, som slutligen mäktar att genomdrifva en revolution, större är någon politisk. Vi vagga oss gerna i angenäma drömmar. Vi tänka oss, att vi egde en folkbildning, som förmådde höja arbetarens yrke till aktning, honom sjelf till ekonomisk och moralisk sjelfständighet och göra hans hem till ett tempel för samhälliga dygder; vi föreställa oss, att våra industriells klasser, genom sann civilisation höjda öfve begäret att efterapa de s. k, högre klassernas tomma lyx, i stort upparbetade fäderneslandets välmåga på samma gång som sin egen, och således gåfve Sverige en hög moralisk och ekonomisk kredit på de europeiska handelsplatserna. Vi tänka oss fåfängan och ståndsskilnaden betänkligt hotad genom denna nya medborgerliga anda, som inom kommunerna och vidare uppåt genom hela staten förbunde med hvarandra de särskilda samhällsklasserna och lifvade dem till täflan i ädel verksamhet och ädla uppoffringar. Och sist tänka vi oss staten, sammansatt af sådana friska elementer, genom fosterlandskärleken skyddad mot yttre våld, genom medborgerlig sedlighet mot inre upplösning: vi tänka oss denna stat såsom med lätthet vexlande sina yttre former när den fortgående utvecklingen det kräfver, men fast och stark i sitt inre genom allas frihet. Och väl är det värdt att hvila tanken vid ett sådant ideal; — ännu mer: väl är det värdt att våga ett steg för dess förverkligande.n