! sjelfva och andra varit beundrade såsom verk
liga mönster af förfining.
Vi vilja ej sätta qvinnan i mannens förrätt
ningar, men vi vilja göra henne till ett ädelt
jtänkande och aktningsbjudande väsende, son
hvar inom sin klass förmåratt bedöma si
jegen och mannens ställning och med sitt kön:
egendomliga utvägar understödja hans bemö
danden för ailt nyttigt och aktningsvärdt. V
tro ej att det lätta behaget förAyktigas genon
ett solidare andligt värde, och vore det så, m
det saklöst och saknadslöst förflyga. Vi vilj
att qvinnan, hög och låg, skall akta sig sjel
högt för att aktas högt af mannen, skall för.
ädla sig sjelf för att kunna vaka öfver hel
slägtets förädling. Man säger att qvinnan a
naturen är konservativ: vare hon det i hög
sinnad mening, må hon, såsom fordom el
gång, ur den heta striden på sina skuldro
rädda menniskoslägtets helgedomar, - religion
sedlighet och kärlek, så har hon mer än mån
gen delibererande och dekreterande försam
ling tjenat civilisationens och frihetens sak
Vi hafva, i anledning af några periodisk:
bildningsskrifter, talat om nödvändigheten a
en bildning på allvar — icke blott för barne
och arbetaren. Rundtomkring kifvar man son
bäst om rösträttighetens utsträckning: vi ön:
ska att den måtte komma så mången svensl
man till godo som möjligt. Men ännu inner.
ligare önska vi åt hvarje svensk man, son
får höja sin röst i valförsamlingen, en man-
ligt sjelfständig öfvertygelse, grundad i bjer:
tats renhet, understödd af omdömets skärp:
och befästad af insigter och erfarenhet. Kan-
ske skall någon omsider finna, att vår natio-
nella sjelfständighet och lycka likaså mycke
kräfver en hög andlig census som en låg pen.
ningens, och känna sig uppfordrad att åt since
medmenniskors sedliga förädling egna der
andliga kraft som han hittills skytt att kast
i det ena eller det andra politiska partiet:
vågskål. Kanske skall exemplet finnas be-
hjertansvärdt, till och med af politiska anta-
gonister. Kanske vexer på detta sätt antale
af dem som tro på andens kraft mer än for-
mens, till ett litet parti, som slutligen mäk-
tar att genomdrifva en revolution, större är
någon politisk. Vi vagga oss gerna i ange-
näma drömmar. Vi tänka oss, att vi egde
en folkbildning, som förmådde höja arbeta-
rens yrke till aktning, honom sjelf till eko-
nomisk och moralisk sjelfständighet och göra
hans hem till ett tempel för samhälliga dyg-
der; vi föreställa oss, att våra industriells
klasser, genom sann civilisation höjda öfve
begäret att efterapa de s. k, högre klassernas
tomma lyx, i stort upparbetade fäderneslan-
dets välmåga på samma gång som sin egen,
och således gåfve Sverige en hög moralisk
och ekonomisk kredit på de europeiska han-
delsplatserna. Vi tänka oss fåfängan och
ståndsskilnaden betänkligt hotad genom denna
nya medborgerliga anda, som inom kommu-
nerna och vidare uppåt genom hela staten
förbunde med hvarandra de särskilda sam-
hällsklasserna och lifvade dem till täflan i
ädel verksamhet och ädla uppoffringar. Och
sist tänka vi oss staten, sammansatt af sådana
friska elementer, genom fosterlandskärleken
skyddad mot yttre våld, genom medborger-
lig sedlighet mot inre upplösning: vi tänka
oss denna stat såsom med lätthet vexlande
sina yttre former när den fortgående utveck-
lingen det kräfver, men fast och stark i sitt
inre genom allas frihet. Och väl är det värdt
att hvila tanken vid ett sådant ideal; — ännu
mer: väl är det värdt att våga ett steg för dess
förverkligande.n