kunde icke annorlunda tyda lady H....s bestörtning, som målade sig i alla hennes drag, än att hon förtörnades öfver att hon icke tidigare blifvit underrättad om giftermålet. Jag ville angenämt öfverraska min dyra beskyddarinnav,; tillade Lucie, men märker nu att jag felat genom min tystnad. 20, nejl svarade lady H.... sorgligt. sMen berätta vidare.v Och Lucie fortfor: Ni hade så ofta, mylady, öppet uttalat er önskan, att nya pligter ändtligen måtte tränga den gamla kärleken ur mitt hjerta; men era ömma anmaningar slösades förgäfves. Jag kunde icke fatta, att jag med böjelse för en kunde förlofva mig med en annan. Också borde jag för ingen förhemliga mitt förra förhållande till James, ännu mindre min sorg öfver dettas upphörande; och hvilken man — så trodde jag — skulle då blifva lycklig genom besittningen af min hand? Bedraga ville och kunde jag ingen, kunde icke skrida till ett annat val förr än jag kände mig fri från det band, som sammanpressade mitt bröst. acaiek funnos då jag helt och hållet tviflade derpå, andra då det förekom mig mindre omöjligt. I denna sinnesstämning kallades jag till den sjuka tanten. Ifrån de älskade föräldrarne skiljdes jag med icke större smärta än ifrån er, min dyra beskyddarinna, på hvilken jag så oupphörligt tänkte. I början behagade det mig icke särdeles hos tanten, fastän hon försökte allt för att förströ och muntra mig. Jag hade hos er, mylady, blifvit ett bortklemadt barn. Hvad jag fann hos mina slägtingar tillfredsställde mig icke. Jag kände en tomhet, hvilken desto djupare nedtryckte mig, som jag deröfver måste göra mig förebråelser.