kunde icke annorlunda tyda lady H....s
bestörtning, som målade sig i alla hennes
drag, än att hon förtörnades öfver att hon
icke tidigare blifvit underrättad om giftermå-
let. Jag ville angenämt öfverraska min dyra
beskyddarinnav,; tillade Lucie, men märker
nu att jag felat genom min tystnad.
20, nejl svarade lady H.... sorgligt.
sMen berätta vidare.v
Och Lucie fortfor:
Ni hade så ofta, mylady, öppet uttalat er
önskan, att nya pligter ändtligen måtte tränga
den gamla kärleken ur mitt hjerta; men era
ömma anmaningar slösades förgäfves. Jag
kunde icke fatta, att jag med böjelse för en
kunde förlofva mig med en annan. Också
borde jag för ingen förhemliga mitt förra för-
hållande till James, ännu mindre min sorg
öfver dettas upphörande; och hvilken man —
så trodde jag — skulle då blifva lycklig ge-
nom besittningen af min hand? Bedraga ville
och kunde jag ingen, kunde icke skrida till
ett annat val förr än jag kände mig fri från
det band, som sammanpressade mitt bröst.
acaiek funnos då jag helt och hållet tvif-
lade derpå, andra då det förekom mig min-
dre omöjligt. I denna sinnesstämning kalla-
des jag till den sjuka tanten. Ifrån de äl-
skade föräldrarne skiljdes jag med icke större
smärta än ifrån er, min dyra beskyddarinna, på
hvilken jag så oupphörligt tänkte. I början
behagade det mig icke särdeles hos tanten,
fastän hon försökte allt för att förströ och
muntra mig. Jag hade hos er, mylady, blif-
vit ett bortklemadt barn. Hvad jag fann hos
mina slägtingar tillfredsställde mig icke. Jag
kände en tomhet, hvilken desto djupare ned-
tryckte mig, som jag deröfver måste göra
mig förebråelser.