gen qvinha i ringare omständigheter till för-
omar, vanor och anspråk, som slutligen med-
fört hennes moraliska ruin. Den allmänna
folkbildningens vedersakare hafva icke under-
låtit att begagna sig af en så smärtsam erfa-
renhet, för att dermed bevisa, huru all upp-
lysning endast alstrar oförnöjsamhet, högmod
och laster. De hafva dervid förgätit två om-
ständigheter: först att den brutala missakt-
ning hvarmed de lägre qvinnoklasserna allt-
för ofta behandlas af våra såkallade bildade
är en sorglig qvarstod af qvinnans slafveri,
som icke kan annat än verka ytterst förstö-
rande på dessa klasser; vidare att ett genom
nya förhållanden uppkommet samhällslidande
aldrig fullständigt botas genom försök att återgå
till det gamla, utan att räddningsmedlet må-
ste sökas i en fullständig genomarbetning af
de nya elementerna. Alltså är det blott verk-
lig och fullständig upplysning, som förmår att
afvänja de faror hvilka genom dessa klassers
demoralisation hota staten. Dessa qvinnor
äro det egentliga folkets mödrar, systrar och
makar; de måste lära sig bära aktning för sin
bestämmelse att uppfostra folkets kärna, måste
känna sin rätt till det okränkta hemmets väl-
signelse och sitt ansvar att vårda dess helge-
doms Och hvilken qvinna, som förmår mäta
vidden af sin nyförvärfvade andliga frihet,
skulle längre för en grynvälling sälja sin mo-
raliska förstfödslorätt?
Det är glädjande att man hos oss ändtligen
börjar inse vigten af en högre bildning för
jMernnge och flere tecken bevisa att intresset
erför är i tilltagande. Aimd-Martins verk
om familjemödrars uppfostran, en af de bästa
böcker som i sednare tider på svenska blifvit
öfversatta; har inom kort tid sett flera uppla-
gor: den nya pedagogiska föreningen i Stock-
holm har varmt sysselsatt sig med detta ämne.
Den tidskrift för fruntimmer, hvars namn står
framför vår artikel och hvaraf tre häften ligga
framför oss, innehåller äfvenledes ett och an-
nat rätt läsvärdt och redligt menadt om qvin-
nans ställning till samtiden. Om denna lilla
tidskrift fortsättes, önska vi dock att utgifva-
ren måtte taga saken litet allvarsammare. Så-
som den nu är, liknar den nog mycket vispad
creme, och det ser ut som om utgifvaren ej
tillttodde sin väntade publik mycken smak
eller mycket tålamod för solidare läsning.
Den högre qvinliga uppfostran hos oss lig-
gen med undantag af Wallinska flickskolan i
tockholm och den Kjellbergska i Götheborg,
hvarom tredje häftet af Götha meddelar in-
tressanta uppgifter, samt möjligen ännu några
välgörande stiftelser som vi ej känna, nästan
helt och hållet utom det allmännas kontrol!.
I andra länder har man ansett den qvinliga
lärarinnans kallelse tillräckligt vigtig och an-
svarsfull, för att å statens vägnar underkasta
henne pröfning. Vi skulle ej hos oss tillstyrka
en dylik tvångsåtgärd, men väl vore det önsk-
ligt att alla större enskilda uppfostringsanstal-
ter med deltagande och uppmärksamhet följ-
des af kommunens bildade invånare, och att
— såsom någon gång redan sker — årliga
examina hölles i närvaro af ortens presterskap
och skolstyrelse. Kunde staten upprätta ett
eller annat seminarium för lärarinnor, skulle
det ej skada. Mycken tid kunde besparas och
mänga anlag räddas genom bättre lärometho-
er.
Vi sakna all erfarenhet som kunde berät-
tiga oss att vidlyftigare yttra oss i detta äm-
ne. Endast såsom en förmodan framställa vi
vår tanka, att språkundervisningen här före-
trädesvis bör behandlas empiriskt eller analy-
tiskt, äfvensom den historiska synes oss, åt-
minstone till en början, böra utgå från den
individuella karaktersåskådningen. Men fram-
för allt måste här tillses, att läroämnena blifva
verkligt närande för förstånd och hjerta.
I det af Europas länder, der qvinnan står
högst i egen och andras aktning och njuter
den fullkomligaste frihet, och der följaktligen
åt hennes uppfostran egnas mera allvar ochl
grundlighet än 1 något annat oss bekant sams)
hälle, nämligen i England, har man ansett
naturalhistorien böra ingå bland bildningsäm-
nena, på den grund att qvinnans naturligt
skarpa blick och snabba omdöme genom detta I:
studium fördelaktigt öfvas, att sysselsättningen
med den synliga skapelsen höjer hennes tanke l
öfver jorden, renar sinnet och stärker den:!
fysiska helsan, och att ändtligen hennes egen-
domliga förståndsart här finner den mest pas-
sande öfning att från enstaka iakttagelser upp-
stiga till medvetande af de allmänna lagarne.
Hos oss, hvarest naturförhållanden och bristen
på arbetsfördelning gjort hushållsväsendet så
utomordentligt svårt och sammansatt, skulle, så-
som det synes, en bekantskap med naturalhisto-
rien hafva en ytterligare praktisk fördel för qvin-
nan, i det den lättade inhemtandet af åtskilliga
tekniska kunskaper, som vore af utmärkt nytta
för hennes husliga verksamhet. Huru vigtigt
och välgörande vore det ej, om hon till ex-,
empel kände vissa allmännare färgstoffers)
egenskaper, genom hvilkas oriktiga använd-h
ning så många vådor uppstå för helsa och)!
lif, om någon vetenskaplig underbyggnad, låt
vara aldrig så elementär, satte henne i stånd,
att vid bristen på läkarehjelp igenkänna de!;
allmännaste sjukdomsformer och anordna de!
enklaste läkemedel, och om hon förstode att i
säkert bedöma halten af födoämnen och de-j:
Tas inverkan på organismen samt derefter an-,
ordna de dietetiska förhållandena. Och huru ;
många källor till hög njutning skulle ej ö plc
nas för den tänkande qvinnan i naturens be-lr
traktelse. Vi hafva sett unga fruntimmer påj!
landet, som med en massa af ytliga och snart!
förgätna skolkunskaper ej förmått skilja mel-,
lan de vanliga sädesslagen och i denna okun-
nighet satt en ära. Också hafva de af sigf
rr rr Ta rn rn