gen qvinha i ringare omständigheter till föromar, vanor och anspråk, som slutligen medfört hennes moraliska ruin. Den allmänna folkbildningens vedersakare hafva icke underlåtit att begagna sig af en så smärtsam erfarenhet, för att dermed bevisa, huru all upplysning endast alstrar oförnöjsamhet, högmod och laster. De hafva dervid förgätit två omständigheter: först att den brutala missaktning hvarmed de lägre qvinnoklasserna alltför ofta behandlas af våra såkallade bildade är en sorglig qvarstod af qvinnans slafveri, som icke kan annat än verka ytterst förstörande på dessa klasser; vidare att ett genom nya förhållanden uppkommet samhällslidande aldrig fullständigt botas genom försök att återgå till det gamla, utan att räddningsmedlet måste sökas i en fullständig genomarbetning af de nya elementerna. Alltså är det blott verklig och fullständig upplysning, som förmår att afvänja de faror hvilka genom dessa klassers demoralisation hota staten. Dessa qvinnor äro det egentliga folkets mödrar, systrar och makar; de måste lära sig bära aktning för sin bestämmelse att uppfostra folkets kärna, måste känna sin rätt till det okränkta hemmets välsignelse och sitt ansvar att vårda dess helgedoms Och hvilken qvinna, som förmår mäta vidden af sin nyförvärfvade andliga frihet, skulle längre för en grynvälling sälja sin moraliska förstfödslorätt? Det är glädjande att man hos oss ändtligen börjar inse vigten af en högre bildning för jMernnge och flere tecken bevisa att intresset erför är i tilltagande. Aimd-Martins verk om familjemödrars uppfostran, en af de bästa böcker som i sednare tider på svenska blifvit öfversatta; har inom kort tid sett flera upplagor: den nya pedagogiska föreningen i Stockholm har varmt sysselsatt sig med detta ämne. Den tidskrift för fruntimmer, hvars namn står framför vår artikel och hvaraf tre häften ligga framför oss, innehåller äfvenledes ett och annat rätt läsvärdt och redligt menadt om qvinnans ställning till samtiden. Om denna lilla tidskrift fortsättes, önska vi dock att utgifvaren måtte taga saken litet allvarsammare. Såsom den nu är, liknar den nog mycket vispad creme, och det ser ut som om utgifvaren ej tillttodde sin väntade publik mycken smak eller mycket tålamod för solidare läsning. Den högre qvinliga uppfostran hos oss liggen med undantag af Wallinska flickskolan i tockholm och den Kjellbergska i Götheborg, hvarom tredje häftet af Götha meddelar intressanta uppgifter, samt möjligen ännu några välgörande stiftelser som vi ej känna, nästan helt och hållet utom det allmännas kontrol!. I andra länder har man ansett den qvinliga lärarinnans kallelse tillräckligt vigtig och ansvarsfull, för att å statens vägnar underkasta henne pröfning. Vi skulle ej hos oss tillstyrka en dylik tvångsåtgärd, men väl vore det önskligt att alla större enskilda uppfostringsanstalter med deltagande och uppmärksamhet följdes af kommunens bildade invånare, och att — såsom någon gång redan sker — årliga examina hölles i närvaro af ortens presterskap och skolstyrelse. Kunde staten upprätta ett eller annat seminarium för lärarinnor, skulle det ej skada. Mycken tid kunde besparas och mänga anlag räddas genom bättre läromethoer. Vi sakna all erfarenhet som kunde berättiga oss att vidlyftigare yttra oss i detta ämne. Endast såsom en förmodan framställa vi vår tanka, att språkundervisningen här företrädesvis bör behandlas empiriskt eller analytiskt, äfvensom den historiska synes oss, åtminstone till en början, böra utgå från den individuella karaktersåskådningen. Men framför allt måste här tillses, att läroämnena blifva verkligt närande för förstånd och hjerta. I det af Europas länder, der qvinnan står högst i egen och andras aktning och njuter den fullkomligaste frihet, och der följaktligen åt hennes uppfostran egnas mera allvar ochl grundlighet än 1 något annat oss bekant sams) hälle, nämligen i England, har man ansett naturalhistorien böra ingå bland bildningsämnena, på den grund att qvinnans naturligt skarpa blick och snabba omdöme genom detta I: studium fördelaktigt öfvas, att sysselsättningen med den synliga skapelsen höjer hennes tanke l öfver jorden, renar sinnet och stärker den:! fysiska helsan, och att ändtligen hennes egendomliga förståndsart här finner den mest passande öfning att från enstaka iakttagelser uppstiga till medvetande af de allmänna lagarne. Hos oss, hvarest naturförhållanden och bristen på arbetsfördelning gjort hushållsväsendet så utomordentligt svårt och sammansatt, skulle, såsom det synes, en bekantskap med naturalhistorien hafva en ytterligare praktisk fördel för qvinnan, i det den lättade inhemtandet af åtskilliga tekniska kunskaper, som vore af utmärkt nytta för hennes husliga verksamhet. Huru vigtigt och välgörande vore det ej, om hon till ex-, empel kände vissa allmännare färgstoffers) egenskaper, genom hvilkas oriktiga använd-h ning så många vådor uppstå för helsa och)! lif, om någon vetenskaplig underbyggnad, låt vara aldrig så elementär, satte henne i stånd, att vid bristen på läkarehjelp igenkänna de!; allmännaste sjukdomsformer och anordna de! enklaste läkemedel, och om hon förstode att i säkert bedöma halten af födoämnen och de-j: Tas inverkan på organismen samt derefter an-, ordna de dietetiska förhållandena. Och huru ; många källor till hög njutning skulle ej ö plc nas för den tänkande qvinnan i naturens be-lr traktelse. Vi hafva sett unga fruntimmer påj! landet, som med en massa af ytliga och snart! förgätna skolkunskaper ej förmått skilja mel-, lan de vanliga sädesslagen och i denna okunnighet satt en ära. Också hafva de af sigf rr rr Ta rn rn