STOCKHOLM.
Ett af de linge cirknlerande ryktena i
afseende på återbesittandet af de bäda ledig-
heterna i konungens statsråd har blifvit för-
vandladt till visshet genom den officiella ar-
tikeln i gårdagens Posttidning, som underrät-
tar allmänheten, att landshöfdingen i Linkö-
ping, frih. Carl Otto Palmstjerna, f. d. öfverste-
kammarjunkare, general-adjutant, riddare och
kommendör af Kongl. Maj:ts orden, blifvit ut-
nämnd till chef för finansdepartementet. Men
någonting splitter nytt som tillkommit, och
hvarom man först under de sednaste dagarna
haft någon aning, är att hofrättsrådet grefve
Carl Göran Detlof Mörner, kammarherre,
kamrerare vid Kongl. Maj:ts orden och rid-
dare at Nordstjerne-orden, på samma gång
blifvit utnämnd till konsultatift statsråd efter
hr Ginther.
Dessa båda utnämningar innefatta en poli-
tisk förklaring eller ett programm, så öppet
och oförbehållsamt som möjligt. Hela all-
mänheten känner friherre C. O. Palmstjerna
såsom politisk person. Redan under den
förre konungens tid använd såsom en af ve-
derbörandes vigtigaste förtroendepersoner vid
riksdagen, har han äfven vnder de sista sex
åren fortfarit, att jemte presidenten von Hart-
mansdorff och erkebiskopen af Wingård hafva
Jedningen af de konservativa elektors- och
utskottsvalen vid riksdagarna och af den så
kallade riksdagstaktiken, för det parti, som
gått ut på att motarbeta de konstitutionella
reformerna och föra byråkratiens talan på
statsutskottets gebiet, der han också under
den nu förflutna riksdagen var ordförande.
Grefve Mörner åter, efter hvad vi hört sä-
gas icke just serdeles bemärkt inom sferen
för sin egentliga embetsmannaverksamhet, el-
ler Svea hofrätt, har emellanåt väckt ett slags
uppseende vid riksdagarna såsom ledamot af
lagutskottet, genom sitt motstånd mot lagrefor-
mer i den nyare tidens anda af humanitet och
jemlikhet inför lagen. Grefve Mörners inträ-
dande i statsrådet skulle således, om någon
talat derom år 1844, visserligen ansetts höra
till det rent af otroliga; men huru mycket har
man icke sedan den tiden sett sakerna förän-
dra sig, eller rättare huru mycket ljus har ej
sedan den tiden uppgått för allmänheten i af-
seende på det innersta af politiken?
De förboppningar, hvarvid nationen fästade
sig en längre tid efter är 1844, grundade sig
naturligtvis på den förväntan hvartill man
trodde sig hafva en och annan anledning,
att det nya regeringssystemet i valet emellan
de hvarannan motsatta tendenser, som vid
våra riksdagar uppenbara sig, å ena sidan hos
majoriteterna inom adels- och presteständen,
och å den andra inom borgare- och bonde-
stånden, skulle sluta sig till den sednare.
Dessa förhoppningar började snart något blekna
och slutligen den ena efter den andra att
slockna. Mången har under den sista tiden
på grund deraf ansett, att det vore bättre, om
all tvetydighet i detta afseende försvunne. Sö
har nu åtminstone skett. Friherre Palmstjer-
na, grefvarne Sparre och Mörner samt hr von
Hohenhausen — det är hofvets, garnisonens.
polisens och klassväldets regeringssystem utan
förbehåll; det är ett förklaradt motstånd emot
den demokratiska tendensen, mot borgare-
och bondestånden; det är, med ett ord sagdt.
i det hela det gamla systemet å nyo. Vi
lemna derhän huruvida detta är bättre, än
den healfhet som man förut ansåg utgörs
hufvudkarakteren uti äsigterna på samhällets
höjder — en tanka, som i det längsta före-
faHit oss motbjudande, emedan vi aldrig kunne
betrakta det såsom en lycka, att landets re-
gering. skall befinna sig i öppet motstånd emot
de Iiberala idgerna eller mot allmänna tänke-
sättet i de vigtigaste samhällsfrågorna. Me
det blifver nog framdeles tillfälle att vidare
vittra. sig härötver, då positionen numera ö
utan all tvetydighet. Vi hafve för ögonblic-
ket blott velat antyda det förhållande som
inträdt, enligt vår uppfattning af de nya råd-
gifvarnes antecedentia.
— I anledning af hofrättsrådet grefve Mör-
ners utnämning till statsråd och advokatfiska-
len Isberg till häradshöfding i den efter ju-
stitierådet Gyllenhammar ledigblifna domsaga.
beslöt kongl. hofrätten i dag, att hos Kongl.
Muaj:t i underd. föreslå, det måtte fiskalen
Rabe förordnas att, under ledigheten, förestå
hofråttsrådet grefve Mörners rotul och fiska-
len Poppius assessoren Järtas, i stället för
advokattiskalen Isberg, som dertill för närva-