STOCKHOLM. Ett af de linge cirknlerande ryktena i afseende på återbesittandet af de bäda ledigheterna i konungens statsråd har blifvit förvandladt till visshet genom den officiella artikeln i gårdagens Posttidning, som underrättar allmänheten, att landshöfdingen i Linköping, frih. Carl Otto Palmstjerna, f. d. öfverstekammarjunkare, general-adjutant, riddare och kommendör af Kongl. Maj:ts orden, blifvit utnämnd till chef för finansdepartementet. Men någonting splitter nytt som tillkommit, och hvarom man först under de sednaste dagarna haft någon aning, är att hofrättsrådet grefve Carl Göran Detlof Mörner, kammarherre, kamrerare vid Kongl. Maj:ts orden och riddare at Nordstjerne-orden, på samma gång blifvit utnämnd till konsultatift statsråd efter hr Ginther. Dessa båda utnämningar innefatta en politisk förklaring eller ett programm, så öppet och oförbehållsamt som möjligt. Hela allmänheten känner friherre C. O. Palmstjerna såsom politisk person. Redan under den förre konungens tid använd såsom en af vederbörandes vigtigaste förtroendepersoner vid riksdagen, har han äfven vnder de sista sex åren fortfarit, att jemte presidenten von Hartmansdorff och erkebiskopen af Wingård hafva Jedningen af de konservativa elektorsoch utskottsvalen vid riksdagarna och af den så kallade riksdagstaktiken, för det parti, som gått ut på att motarbeta de konstitutionella reformerna och föra byråkratiens talan på statsutskottets gebiet, der han också under den nu förflutna riksdagen var ordförande. Grefve Mörner åter, efter hvad vi hört sägas icke just serdeles bemärkt inom sferen för sin egentliga embetsmannaverksamhet, eller Svea hofrätt, har emellanåt väckt ett slags uppseende vid riksdagarna såsom ledamot af lagutskottet, genom sitt motstånd mot lagreformer i den nyare tidens anda af humanitet och jemlikhet inför lagen. Grefve Mörners inträdande i statsrådet skulle således, om någon talat derom år 1844, visserligen ansetts höra till det rent af otroliga; men huru mycket har man icke sedan den tiden sett sakerna förändra sig, eller rättare huru mycket ljus har ej sedan den tiden uppgått för allmänheten i afseende på det innersta af politiken? De förboppningar, hvarvid nationen fästade sig en längre tid efter är 1844, grundade sig naturligtvis på den förväntan hvartill man trodde sig hafva en och annan anledning, att det nya regeringssystemet i valet emellan de hvarannan motsatta tendenser, som vid våra riksdagar uppenbara sig, å ena sidan hos majoriteterna inom adelsoch presteständen, och å den andra inom borgareoch bondestånden, skulle sluta sig till den sednare. Dessa förhoppningar började snart något blekna och slutligen den ena efter den andra att slockna. Mången har under den sista tiden på grund deraf ansett, att det vore bättre, om all tvetydighet i detta afseende försvunne. Sö har nu åtminstone skett. Friherre Palmstjerna, grefvarne Sparre och Mörner samt hr von Hohenhausen — det är hofvets, garnisonens. polisens och klassväldets regeringssystem utan förbehåll; det är ett förklaradt motstånd emot den demokratiska tendensen, mot borgareoch bondestånden; det är, med ett ord sagdt. i det hela det gamla systemet å nyo. Vi lemna derhän huruvida detta är bättre, än den healfhet som man förut ansåg utgörs hufvudkarakteren uti äsigterna på samhällets höjder — en tanka, som i det längsta förefaHit oss motbjudande, emedan vi aldrig kunne betrakta det såsom en lycka, att landets regering. skall befinna sig i öppet motstånd emot de Iiberala idgerna eller mot allmänna tänkesättet i de vigtigaste samhällsfrågorna. Me det blifver nog framdeles tillfälle att vidare vittra. sig härötver, då positionen numera ö utan all tvetydighet. Vi hafve för ögonblicket blott velat antyda det förhållande som inträdt, enligt vår uppfattning af de nya rådgifvarnes antecedentia. — I anledning af hofrättsrådet grefve Mörners utnämning till statsråd och advokatfiskalen Isberg till häradshöfding i den efter justitierådet Gyllenhammar ledigblifna domsaga. beslöt kongl. hofrätten i dag, att hos Kongl. Muaj:t i underd. föreslå, det måtte fiskalen Rabe förordnas att, under ledigheten, förestå hofråttsrådet grefve Mörners rotul och fiskalen Poppius assessoren Järtas, i stället för advokattiskalen Isberg, som dertill för närva