Article Image
s
KRYDDKRAMHANDLARNE,
STOCKHOLMS-INTERIEUR
AF
KIELLMAN-GÖRANSON.
VIL
Gamla herr Ekmans slut.
Gamle herr Ekman satt på sin höga trästol vid kon.
torspulpeten en afton och läste i sin bibel, hans foster.
son skötte med sitt vanliga nit den Jifliga handeln vic
disken, vägde, mätte och gjorde strutar, tog emot pen.
ningar, vexlade och gaf tillbaka, med denna ordentlighet
och förekommande höflighet emot alla kunder, som ra2n
är van att finna i nästan alla Stockholms kryddbodar.
När folkströmmen började att minskas, och blott en
och annan som hastigast försåg sig med svafvelstickor
och dylikt, inträdde i boden en mager och torr herre,
med ett stadigvarande missnöje på sina läppar, der fast-
tryckt edan många tiotal af år under en fortsatt beröring
med oc erfarenhet af det menskliga eländet, först så-
som fatig student i Upsala, sedan som extraordinarie i
verken, derefter tillförordnad häradshöfding, ändtligen or-
dinarie och slutligen assessor med titel af hofrättsräd, vid
redan fylda 60 år. Den inträdande var ingen annan än
hofrättsrådet Formelin.
Unga Ekman mottog honom med en artig bugning.
Innanför sin disk var han a!ldeles icke blyg, har rörde
sig der, med samma liflighet, som en fisk i vattnet. I
en salomg var han som en stekt flundra på ett fät.
Hofrättsrådet såg sig ikring med forskande blickar
ych fann till sin belåtenhet att glasdörrarne mellan bo-
den och bodkammaren voro tillstängda. Sedan han
handlat några småsaker, såg han den nnge mannen plöts-
ligt i ansigtet med en hvass blick och frågade:
Känner herrn igen mig?
Jag har haft den äran att se herr hofrättsrådet flera
gånger hös Alis SEC
5) Så A. B. N:o 234, 236—240, 242.
Thumbnail