s KRYDDKRAMHANDLARNE, STOCKHOLMS-INTERIEUR AF KIELLMAN-GÖRANSON. VIL Gamla herr Ekmans slut. Gamle herr Ekman satt på sin höga trästol vid kon. torspulpeten en afton och läste i sin bibel, hans foster. son skötte med sitt vanliga nit den Jifliga handeln vic disken, vägde, mätte och gjorde strutar, tog emot pen. ningar, vexlade och gaf tillbaka, med denna ordentlighet och förekommande höflighet emot alla kunder, som ra2n är van att finna i nästan alla Stockholms kryddbodar. När folkströmmen började att minskas, och blott en och annan som hastigast försåg sig med svafvelstickor och dylikt, inträdde i boden en mager och torr herre, med ett stadigvarande missnöje på sina läppar, der fasttryckt edan många tiotal af år under en fortsatt beröring med oc erfarenhet af det menskliga eländet, först såsom fatig student i Upsala, sedan som extraordinarie i verken, derefter tillförordnad häradshöfding, ändtligen ordinarie och slutligen assessor med titel af hofrättsräd, vid redan fylda 60 år. Den inträdande var ingen annan än hofrättsrådet Formelin. Unga Ekman mottog honom med en artig bugning. Innanför sin disk var han a!ldeles icke blyg, har rörde sig der, med samma liflighet, som en fisk i vattnet. I en salomg var han som en stekt flundra på ett fät. Hofrättsrådet såg sig ikring med forskande blickar ych fann till sin belåtenhet att glasdörrarne mellan boden och bodkammaren voro tillstängda. Sedan han handlat några småsaker, såg han den nnge mannen plötsligt i ansigtet med en hvass blick och frågade: Känner herrn igen mig? Jag har haft den äran att se herr hofrättsrådet flera gånger hös Alis SEC 5) Så A. B. N:o 234, 236—240, 242.