Så kan ocksä enfalden ibland blifva uddhvass! 1 nmärker härvid med sin vanliga godmodighet den I tore naturforskaren ä I — Hr professor Juel har begärt rum för I ljande: I Aftnbladet för onsdagen den 1 innevarande Okober finnes införd en artikel Om den vid Upsala miversitet lediga professionen i svensk civilrätt och comersk rätt,. I början deraf säges: Då den förestående befordran till ofvanskrifne profession . . . blifvit föremål för en större uppmärksamhet, hafva gi .... skaftat oss del af offentliga handlingar i mölet, enligt hvad här nedan följande promemoria utvisar... Denna promemoria innehåller likväl mycket, som icke i de offentliga handlingarne i målet finnes. Af sädan egenskap är, säsom ock hvarje läsare genast torde hafva insett, den uppgiften, att jag icke skall göra nägon hemlighet deraf, att det varit på kanslerssekreteraren Nordströms uppmaning, som jag anfört besvär öfver detifrägavarande förslaget. Hvad sjelfva uppmaningen beträffar, har hr Nordström rejan upplyst att den icke blifvit lemnad, hvilken upplysnings riktighet jag härmed får vitsorda. Hvad ater mitt tillgörande angär, har Red. eller rättare promemorians författare, — ty han har ingen del i Aftonbladets redigerande, — uppenbarligen inträdt på sqvallrets område. Jag hoppas att bäde red. och allmänheten ursäkta mir, att jag der icke möter honom. Jag begagnar detta tillfälle att förklara, det jag l: de anmärkningar, som mot mig och min afhandling: om Dana-arf blifvit, dels anonymt, dels med utsät tande af namn, i tidningarne gjorda, ick2 vill ing: i svaromål inför allmänheten, så länge mälet till afrörande hos bestämda samhällsmyndigheter hvilar. Ne ega, enligt min öfvertygelse, samma rätt att vid sin embetsutöfning vara ostörda som en jury, fast il. andlig mätto. Att genom allmänhetens i förväg fällda iom söka på deras blifvande beslut inverka, anser jag icke vara med borgerlig oråning väl förenligt. Ven om man på ett ställe, der tystnad bör räda, blir med skri öfverfallen, delar man den anfallandes förseelse, om man med skri svarar. Stockholm den 4 Oktober 1831. a FO —-— e Dm om OL rn An C. A. Juel. Såsom man finner, har hr prof. Juel, pi ett, det medgifves, ganska lyckligt funnet sätt. undvikit att besvara den fråga, som genom prof. Nordströms reklamation blifvit särskild: framhållen, nemligen huruvida han gjort nåzon hemlighet eller ej deraf, att han blifvit vf kanslerssekreteraren prof. Nordström uppmanad att hos Kanslersembetet besvära sig sfver Consistorii förslag. Hr prof. Juel ha j besvarat denna tiråga — vi tillägga: han har ej kunnat besvara den. Are ARTERNAS? (Insändt.) Något om Mnemonik. För kort tid sedan anlände till trakten, der insän laren bor, en mnemoniker, herr markscheider Bus h, utt i grufvor göra mätningar, och sn t fick man hörs omtalas, att han under flera timmars mätning tor det ena mättet efter det audra, bibehällande den: la, utan uppskrifning, i minnet, ehuru han alltjemn! , I uniste hafva uppmärksamheten fästad på möjligheten Tatt, under fara för fall, uppfatta de mångfaldiga irreguliera berg-urhälkningarne och välja passand ounkter för vinnande af ett äsyfiadt mathemati resultat. Troligen skulle en sådan minnesoperati cke kunna verkställas af nägon annan inom värt land, och man blef intresserad af att om möjligheten söks ipplysning, hvilken af herr markseheidern beredrvilligt meddelades, då ban till fleres förvåning lät för sig uppgifvas flere större siffertal, dem han dercfter ur minnet upprepade, likasom ett tal, bestående af 141 siffror, uppnämndes utan minsta fel, hvilket. utan tillbjelp af mnemoniken, knappast skulle kunn: inläras och ännu mindre i minnet bibehällas, säsom händelsen var med detta tal, uttryckande diameteras förhällande till periferien, vid fråga hvarom talet, utan att förut uppnäömnas, ur minnet framkallades från längre tid tillbaka. Visserligen kunde någon hvar, vid åhörandet häraf, varit frestad utropa: Han är en trollkarl!s Men hr markscheidern skiljde sig i så mätto från vära puI blika trollkarlar brr Bosco, Olivo m. fl., att han gea l nast förklarade det obegripliga så tydligt, att mar -linsåg, det äfven menniskor med vanligt minne och förstånd, så väl i arithmetik som andra kunskapsgienar, skulle af mnemoniken kunna draga de väsendtligaste fördelar. Så har t. ex. insändaren, blott genom det ofullständiga begrepp han om saken erhöll, i sitt minne fästat nägra för vissa beräkningar användbara tal, som han, nu öfver 50 är gammal, icke förut hafi förmåga att ihägkomma. Öfvertygad att mängen delar insändarens önskan, att en konst, som lofvar det allmänna ettstörre gagr än hvad för närvarande kan beräknas, äsyftar denns uppsats att väcka läsares uppmärksamhet på och in tresse för mnemoniken, så att en fullständig afhand alling i ämnet vunne afsäitning och utan förlust kunde sJaf herr markseheider Busch från trycket utgif fall han, hvad man bör kunna hoppas, vill göra få derneslandet denna tjenst. , ora