inran. Jag Har icke talat förklenligt emot nägon riks-
dagsman, men kan icke finna denna punkt mera frid
lyst än andra.
Hr Winge: Då ingen enskild person varit förfat-
tare till det ifrågavarande reglementsförslaget, utan
detsamma utarbetats på statens bekostnad, så hade
icke heller några enskilda personer bort erhälla för-
lagsrätten dertill, utan hade densamma offentligen
bort utbjudas ät den, som för lägsta priset ville om-
besörja tryckningen, eller ock rättigheten att trycka
detta reglemente lemnats fri åt hvilken, som den ville
företaga.
Diskussionen var slutad, och 5:te momentet lades
till handlingarne.
6:te, 7:de och 8:de momenten blefvo, hvart efter
annat, lagde till handlingarne.
4:de punkten.
Hr Winge: Utskottet har begagnat uttryck, som jag
anser vara i högsta grad olämpliga, emedan det sagt,
att beskyllningar, blifvit gjorda chefen för landt-
försvarsdepartementet, då man hällit sig till verkliga
facta. Jag anhåller få uppläsa min anmärknings-
skrift... Den lyder sälunda:
Till rikets ständers höglofl. konstitutionsutskott!
Sveriges grundlagar, om de noga betraktas, visa
sig i flera afseenden innehälla stadganden, som äro
de vackraste bevis, att de uppfattat den ädla och varma
rättskänsla, som gätt och ännu lyckligtvis går i ar
hos svenska folket, om ock här, såsom annorstädes,
det finnes enskilte och ofta högt uppsatte, hos hvilka
den icke funnit insteg eller erkännande. Ibland dessa
stadganden är ett, som nationens representanter äro
skyldige att noggrannt värda, ty det är ett uttryck
af svenska folkets rättmätiga fordringar på den sty
relse, som af det fordrar trohet, förtroende och lyd-
nad. Detta stadgande är 107 regeringsformen,
hvari samtlige konungens rädgifvare åläggas söka
iakttaga rikets sannskyldiga nytta samt de föredra-
gande med oväld, nit, skicklighet och drift deras för-
troendeembete utöfva.
Men om grändlagärtie ålagt en sädan skyldighei
ät. dem, som blifvit anförtrodde ledningen af allmänna
angelägenheterna, har det ock blifvit representanter-
nas att icke dölja eller lemna oanmärkt, om den blif
vit af rådgifvarne åsidosatt; och jag tror mig derföre
vara skyldig mitt representantkall, att fästa höglofl.
Utskottets synnerliga uppmärksamhet på följande för-
hällande: .
Det är kändt, att Rikets Ständer längesedan fram-
ställt behofvet af en samling af gällande författnin-
gar för armåens styrelse och förvaltning, samt at:
Kongl. Maj:t, sedan äfven militärmyndigheter under-
dänigt tillstyrkt en sädan författningssamling, genom
kongl. bref af den 2 Juni och 28 Juli är 1837, an-
befallt utarbetandet af en sädan. Till utförandet dera?
utsågs och förordnades nuvarande krigsrädet, d. v.
kamreraren i Krigskollegium hr Forsberg, med bi-
träde af två Krigskollegii tjenstemän, som alla er-
höllo arfvoden, m. ms.
1844 var ingenting i detta afseende utfördt, utan
endast, efter sedan lemnad uppgift, en del författnin
gar, dels tryckte; dels afskrifna, samlade.
Emellertid hade en enskild person, kaptenen m. m.
G. M. Stjernsvärd börjat på skedd subskription ut-
gifva, efter, en mycket fullständig plan, ett arbete,
kalladt Handbok för militärer, hvaraf fem titlar
nämnde är redan voro utkomne.
Krigsrädet Forsberg föreslog då, på grund af den
fullständighet detta arbete egde, att kaptenen Stjern-
svärd skulle få öfvertaga utgifningen af nämnde Mi-
litärförfattningssamling, och sedan Krigskollegium af-
styrkt krigsrädets begäran att blifva skiljd från detta
uppdrag, resolverade Kongl. Maj:t, i anledning af
krigsrädet Forsbergs underdäniga begäran, att, ge-
mensamt med kaptenen Stjernsvärd, få utgifva För-
fattningssamlingen, samt kaptenen Stjernsvärds af-
gifna förklaring, att hån emot de vilkor, som krigs-
rådet Forsberg underdånigt uppgifvit, var villig att,
gemensamt med krigsrädet, ätaga sig utgifvandet,
under den 8 Augusti 1844, att berörde författnings-
samling, under rubrik: Samling af Författningar,
rörande Armeen, dess Styrelse och Förvaltning,,
skulle af bemälde herrar öfvertagas. I denna nådiga
resolution tillförsäkrades kapten Stjernsvärd vissa för-
delar, emot afståendet till staten af förlagsrätten till
den redan till en del utgifna Håndboken, som med
förändrad titel ingick, säsom delar af den nya För-
fattningssamlingen, och arbetet fullföljdes med den
framgång, att, oaktadt redaktionen icke utfäst sig till
aflemnandet af mera än 20 tryckta ark ärligen, t. o.
m. år 1849, cHler under fem är, öfver 130 ark voro
på trycket utgifna.
Kongl. Maj:t hade väl i berörde kongl. bref af den
8 Augusti 1844 uttryckt sin afsigt, att redaktionen
och tryckningen af säväl denna Författningssamling,
som en annan sammandragen samling af författnin-
gar, rörande rust- och rotehällares skyldigheter och
rättigheter, som varit krigsrädet Forsberg enskildt
uppdragen, borde ske med den drift, att begge kunde
rn TA anka ; S
kunde finnas ytterligare nödige, DILLVA INhAn site
är 1846 fulländade; men då omöjligheten häraf hade
blifvit för chefen för landtförsvaret intygad, och han
förklarat, att dessa ord icke -borde så förstäs, att H.
M:t fordrade det omöjliga, blott redaktionen uppfyllde
sina äligganden, o. s. v., börjades och fortsattes ar-
betet, såsom nämndt är, utöfver detta ätagande; och
dä chefen för landtförsvarsdepartementet, som, enligt
kongl. brefvet, hade att fastställa plan och lemna
de iöreskrifter, som kunde finnas nödiga,, för att
uppfylla denna yttrade nädiga afsigt, icke vidtog sä-
dana ändringar i plan eller föreskrift, att afslutandet
blef möjligt, samt Krigskollegii president, som öfver
arbetet egde att hålla tillsyn, säväl 1846, som 1847
och 1848, under åberopande af företagets stora värde,
vitsordade redaktionens nit och uppfyllda förbindelser,
och vidare Kongl.. Maj:t, fortfarande, biföll dessa em-
betsmäns framställningar om arbetets fortsättning, var
det att förmoda, att intet afbrott deri skulle ske, och
säväl stor kostnad. för staten, som mycket arbete gä
förloradt. ;
Detta inträffade likväl, dä, genom ett kongl. bre!
den 10 December 1849, Kongl. Maj:t, pä deri an-
förda skäl, med bifall till krigsrädet Forsbergs un-
derdåniga anhällan om entledigande från uppdrage
med Författningssamlingen och utan afseende på der
i gemensam ansvarighet med honom ingängne kapter
Stjernsvärds protest, förklarade, att Författningssam
lingens utgifvande icke längre än till och med 1849
ärs slut skule fortfara. Väl anbefalldes t. f. presi
denten i Krigskollegium att vara betänkt på utväg.
huru det ofullbordade arbetet mätte kunna bringar
till verkställighet; men ännu har ingenting derom
blifvit, enligt hvad kändt är, vidgjordt eller beslutadt.
, Vid detta förhållande företer sig dessutom, att
oaktadt kapten Stjernsvärd, genom en underdänig
framställning af den 30 Januari, upplyst, huru orik
tigt kostnaden för Författningssamlingen blifvit fö)
Konungen uppgifven, då dels oriktig totalsumma upp:
gifvits, dels kostnaden för de 7 är under första re.
daktionens tid, då ingenting utgafs, blifvit intagen :
beräkningen, samt slutligen, att försäljningsvärdet a
den nu utgifna, till hälften färdiga titelsamlingen full
betäckte de under sednare redaktionens tid af stater
bestridda utgifter, och äfven föreslog sätt och vilkor.
hvarpå det nyttiga arbetet skulle kunna utföras til
allmän belätenhet, och utan allt afseende på de un