inran. Jag Har icke talat förklenligt emot nägon riksdagsman, men kan icke finna denna punkt mera frid lyst än andra. Hr Winge: Då ingen enskild person varit författare till det ifrågavarande reglementsförslaget, utan detsamma utarbetats på statens bekostnad, så hade icke heller några enskilda personer bort erhälla förlagsrätten dertill, utan hade densamma offentligen bort utbjudas ät den, som för lägsta priset ville ombesörja tryckningen, eller ock rättigheten att trycka detta reglemente lemnats fri åt hvilken, som den ville företaga. Diskussionen var slutad, och 5:te momentet lades till handlingarne. 6:te, 7:de och 8:de momenten blefvo, hvart efter annat, lagde till handlingarne. 4:de punkten. Hr Winge: Utskottet har begagnat uttryck, som jag anser vara i högsta grad olämpliga, emedan det sagt, att beskyllningar, blifvit gjorda chefen för landtförsvarsdepartementet, då man hällit sig till verkliga facta. Jag anhåller få uppläsa min anmärkningsskrift... Den lyder sälunda: Till rikets ständers höglofl. konstitutionsutskott! Sveriges grundlagar, om de noga betraktas, visa sig i flera afseenden innehälla stadganden, som äro de vackraste bevis, att de uppfattat den ädla och varma rättskänsla, som gätt och ännu lyckligtvis går i ar hos svenska folket, om ock här, såsom annorstädes, det finnes enskilte och ofta högt uppsatte, hos hvilka den icke funnit insteg eller erkännande. Ibland dessa stadganden är ett, som nationens representanter äro skyldige att noggrannt värda, ty det är ett uttryck af svenska folkets rättmätiga fordringar på den sty relse, som af det fordrar trohet, förtroende och lydnad. Detta stadgande är 107 regeringsformen, hvari samtlige konungens rädgifvare åläggas söka iakttaga rikets sannskyldiga nytta samt de föredragande med oväld, nit, skicklighet och drift deras förtroendeembete utöfva. Men om grändlagärtie ålagt en sädan skyldighei ät. dem, som blifvit anförtrodde ledningen af allmänna angelägenheterna, har det ock blifvit representanternas att icke dölja eller lemna oanmärkt, om den blif vit af rådgifvarne åsidosatt; och jag tror mig derföre vara skyldig mitt representantkall, att fästa höglofl. Utskottets synnerliga uppmärksamhet på följande förhällande: . Det är kändt, att Rikets Ständer längesedan framställt behofvet af en samling af gällande författningar för armåens styrelse och förvaltning, samt at: Kongl. Maj:t, sedan äfven militärmyndigheter underdänigt tillstyrkt en sädan författningssamling, genom kongl. bref af den 2 Juni och 28 Juli är 1837, anbefallt utarbetandet af en sädan. Till utförandet dera? utsågs och förordnades nuvarande krigsrädet, d. v. kamreraren i Krigskollegium hr Forsberg, med biträde af två Krigskollegii tjenstemän, som alla erhöllo arfvoden, m. ms. 1844 var ingenting i detta afseende utfördt, utan endast, efter sedan lemnad uppgift, en del författnin gar, dels tryckte; dels afskrifna, samlade. Emellertid hade en enskild person, kaptenen m. m. G. M. Stjernsvärd börjat på skedd subskription utgifva, efter, en mycket fullständig plan, ett arbete, kalladt Handbok för militärer, hvaraf fem titlar nämnde är redan voro utkomne. Krigsrädet Forsberg föreslog då, på grund af den fullständighet detta arbete egde, att kaptenen Stjernsvärd skulle få öfvertaga utgifningen af nämnde Militärförfattningssamling, och sedan Krigskollegium afstyrkt krigsrädets begäran att blifva skiljd från detta uppdrag, resolverade Kongl. Maj:t, i anledning af krigsrädet Forsbergs underdäniga begäran, att, gemensamt med kaptenen Stjernsvärd, få utgifva Författningssamlingen, samt kaptenen Stjernsvärds afgifna förklaring, att hån emot de vilkor, som krigsrådet Forsberg underdånigt uppgifvit, var villig att, gemensamt med krigsrädet, ätaga sig utgifvandet, under den 8 Augusti 1844, att berörde författningssamling, under rubrik: Samling af Författningar, rörande Armeen, dess Styrelse och Förvaltning,, skulle af bemälde herrar öfvertagas. I denna nådiga resolution tillförsäkrades kapten Stjernsvärd vissa fördelar, emot afståendet till staten af förlagsrätten till den redan till en del utgifna Håndboken, som med förändrad titel ingick, säsom delar af den nya Författningssamlingen, och arbetet fullföljdes med den framgång, att, oaktadt redaktionen icke utfäst sig till aflemnandet af mera än 20 tryckta ark ärligen, t. o. m. år 1849, cHler under fem är, öfver 130 ark voro på trycket utgifna. Kongl. Maj:t hade väl i berörde kongl. bref af den 8 Augusti 1844 uttryckt sin afsigt, att redaktionen och tryckningen af säväl denna Författningssamling, som en annan sammandragen samling af författningar, rörande rustoch rotehällares skyldigheter och rättigheter, som varit krigsrädet Forsberg enskildt uppdragen, borde ske med den drift, att begge kunde rn TA anka ; S kunde finnas ytterligare nödige, DILLVA INhAn site är 1846 fulländade; men då omöjligheten häraf hade blifvit för chefen för landtförsvaret intygad, och han förklarat, att dessa ord icke -borde så förstäs, att H. M:t fordrade det omöjliga, blott redaktionen uppfyllde sina äligganden, o. s. v., börjades och fortsattes arbetet, såsom nämndt är, utöfver detta ätagande; och dä chefen för landtförsvarsdepartementet, som, enligt kongl. brefvet, hade att fastställa plan och lemna de iöreskrifter, som kunde finnas nödiga,, för att uppfylla denna yttrade nädiga afsigt, icke vidtog sädana ändringar i plan eller föreskrift, att afslutandet blef möjligt, samt Krigskollegii president, som öfver arbetet egde att hålla tillsyn, säväl 1846, som 1847 och 1848, under åberopande af företagets stora värde, vitsordade redaktionens nit och uppfyllda förbindelser, och vidare Kongl.. Maj:t, fortfarande, biföll dessa embetsmäns framställningar om arbetets fortsättning, var det att förmoda, att intet afbrott deri skulle ske, och säväl stor kostnad. för staten, som mycket arbete gä förloradt. ; Detta inträffade likväl, dä, genom ett kongl. bre! den 10 December 1849, Kongl. Maj:t, pä deri anförda skäl, med bifall till krigsrädet Forsbergs underdåniga anhällan om entledigande från uppdrage med Författningssamlingen och utan afseende på der i gemensam ansvarighet med honom ingängne kapter Stjernsvärds protest, förklarade, att Författningssam lingens utgifvande icke längre än till och med 1849 ärs slut skule fortfara. Väl anbefalldes t. f. presi denten i Krigskollegium att vara betänkt på utväg. huru det ofullbordade arbetet mätte kunna bringar till verkställighet; men ännu har ingenting derom blifvit, enligt hvad kändt är, vidgjordt eller beslutadt. , Vid detta förhållande företer sig dessutom, att oaktadt kapten Stjernsvärd, genom en underdänig framställning af den 30 Januari, upplyst, huru orik tigt kostnaden för Författningssamlingen blifvit fö) Konungen uppgifven, då dels oriktig totalsumma upp: gifvits, dels kostnaden för de 7 är under första re. daktionens tid, då ingenting utgafs, blifvit intagen : beräkningen, samt slutligen, att försäljningsvärdet a den nu utgifna, till hälften färdiga titelsamlingen full betäckte de under sednare redaktionens tid af stater bestridda utgifter, och äfven föreslog sätt och vilkor. hvarpå det nyttiga arbetet skulle kunna utföras til allmän belätenhet, och utan allt afseende på de un