Riksdagen
Debatten i Borgareståndet angående Statsrådets
decharge.
Hr Lagergren: (Forts. fr. gårdagsbl.)
Hvad nu beträftar de föredragna 6 punkterna un-
der litt. A. i konstitutionsutskottets betänkande, sä
hafva de visserligen af föregående talare genomgätts.
Med iakttagande af all möjlig tidsbesparing, går jag
likväl att yttra nägot om dem särskildt, efter mitt
sätt att betrakta förhållanderne. Den 1:sta punkten
angär disposition af anslaget för fångars värd och
underhäll till inredande af ett straff-fängelse inom
Warbergs f. d. fästning. Anmärkningen i denna
punkt har grundats derpä, att medlen till nämnda
ändamäl tagits af ett förslagsanslag, och att, eburu
rikets ständer voro församlade i Stockholm den tid,
då beslutet härom fattades under Konungens vistande
i Malmö, nådig proposition i ämnet till rikets ständer
icke aflätits. Jag är nästan at den tanka, att, om
med berörde beslut, som fattades i Juli 1848 och af-
säg en åtgärd, som kräfde den aldra största skynd-
samhet, dröjts, för att till ständerna afläta proposi-
tion i ämnet, hvarigenom de angelägna arbetena blif-
vit på obestämd tid uppskjutna, hade sädant bort in-
för enråtionel och billig granskningsmakt vara ut-
satt för ett vida större och rättmätigare klander.
Frägan var nemligen om hrict på st junuc, OF att,
under strafftiden, inhysa de för allmänna säkerheten
mest vädliga straff-fängar, nemligen de, som äro
dömde till lifstids- eller långvarigare fästningsarbete.
Desses antal hade vuxit mycket utöfver det ditintills
för sådane beredda utrymme i fängelserna. Man
skulle så!edes blifva nödsakad för längre tid samman-
packa mänga flera i hvarje fångrum, än förut, hvil-
ket, oberäknadt den menliga verkan det kunde med-
föra för allmänna helsotillståndet, väsendtligt ökat
svärigheten vid desse farliga personers behöriga vär-
dande. Jag tvekar derföre icke att antaga, att, om
icke rikets ständer hade å nämnde tid varit tillsam-
mans, skulle anmärkning i detta hänseende helt och
hället uteblifvit, och jag frågar med allt skäl, om då
till densamma finnes giltig anledning? — Men, säger
man, R. St. hade hort rädfrägas, i afseende å den
behöfliga summan. Hvilken kgl. proposition som helst
fordrar en rundelig tid, innan R. St. hinna derom
öfverlägga och besluta, om äfven all möjlig skyndsam
het iakttages; och jag befarar högeligen, att, derest
af ett slags undseende för Rikets Ständers anslags
rätt, en proposition ansetts böra i denna fräga afgif
vas, någon möjlighet blifvit att hösten samma
kunna begynna det angelägna arbetet. Jag vill till
lägga två ord: af anslaget till fångars värd och un
derhäll hafva i alla tider kostnaderne för fängelse
rums inrä:tande och reparation tagits. Man säger
att här äter var fråga om byggände af ett nytt fän
gelse. Derpå svaras, att fingelset fanns, nemliger
de gamla fästningsbygghaderna,: och utgiften rörde
hufvudsakligen dels d inredåtide till fängelserum
och dels uppförande af de hus, som till fängelset
bevakning och ekonomi fordrades. Jag tror säledes
att all grund för denna anmärkning bör anses för
fallen. — Den 2:dra punkten omfattar ett föremäl
som utan tvifvel är förtjent af uppmärksamhet. Jag
beklagar nemligen, att hittills så föga blifvit gjord
för reglerande af ätskilliga obestämda punkter i de
unionela förhällanderna till Norge. Likväl är de
endast, så vidt anmärkningen angär denna omstän
dighet, som jag fäster vigt vid densamma. Hvac
böter angär, sä förhäller det sig lika med norske un
dersåter, som med utländningar i allmänhet, att om
här ädömda böter icke hos dem uttagas, medan de
vistas i Sverige, sä är icke vidare att räkna på ut
SA ssd fe 2 VA RA RR AA RR RR AA RA SAR a FR Rn an