ec) Att tröskningen gär lätt och fort, med obetyd-s lig arbetskraft; t d) Att säden kan med säkerhet magasineras, och Lb följaktligen blifver en vida mera värderad och eftersökt handelsvara, än den nu är; : e) Att spanmälsförvaringsrummet kan vara betyd-3 ligt mindre än som erfordras för oriad säd, emedanr all skyffling af den riade säden är öfverfiödig och alla lb olägenheter samt förluster, som med en sådan sköt-!q sel äro förknippade, kunna undvikas; f) Att riad säd är mera tjenlig till utsäde och minf dre utsatt för mask än oriad; g) Att hittills begagnade kölnor och badstutvor samtt särskildta logbyggnader, säsom öfverflödiga, kunnalf umbäras, och y h) Att, enligt författningarne, 4 lösa kappar på tunnan afdrages i all lefverering af riad afradsoch j, kronotiondespannmäl. Dessa fördelar äro, efter hvad erfarenheten i ärhundraden redan i Finland, och i sednare tider äf-lr ven i Roslagen samt i Gestrikland och Helsingland, der allmogrn i stor mängd anlagt finska rior, vitsordat, sä stora, att de mängfaldigt öfverstiga kostnaderne för riors uppförande och den obetydliga ätgängen af ved för rians eldning som ej utgör mera änlt omkring en famn för 30 tunnor säd. I r f e l v k ———H— : — Tiden ger oss alltid anledning att då och!)3 då kasta en blick på tilldragelserna i Europalr och reflektera öfver deras orsaker, betydelselc och sannolika följder. Så förekomma i Ti-j! dens sista nummer några räsonnemanger,!c hvilka dels påkalla uppmärksamhet, dels för-c tjena belysas. Hr Palmblad börjar nemligen jt — vi förbigå helt och hållet den personligac delen af hans artikel — med det från hans sida oväntade erkännandet att det var en tid, lf då furstarne läto drifva sig till de oförnuf-ls tigaste och fegaste handlingar, för hvilka de lt äfven skördade brottets vanliga lön: förne-ls dring, förakt, ångers o. s. v. och bestriderc c 4 i f icke att de brutit sina löften och förtrampat sina förbindelser; men anmärker allenast att de ej begått dessa handlingar, innan de blifvit mer och mer hårdt ansatta och slutligen äfventyrat sina lif. Tiden är således i hufvudsaken ense med Aftonbladet, och striden rörer endast hvilka handlingar varit dell oförnuftiga. Tiden stämplar såsom sådane del: i början gjorda eftergifterna; vi betrakta åter! såsom fegt och oförnuftigt dessa eftergif-ll ters svekfulla, löftesbrytande återtagande ochlc de dermed sammanhängande blodiga dåden. lt Ty vi tro ej att edsoch löftesbrott kunna l! rättfärdigas af de orsaker, som Tiden anfört. Besynnerligt och visande konseqvensen af en partisinnad tankegång, låter det, att höra Ti-lf den söka mildra brottsligheten af ingångna l: förbindelsers brytande, genom ett visst nöd-j tvång för deras brytande, då samma Tid förut uppträdt så häftigt emot just en sådan åsigt,l: hvilken han falskeligen lade i Almqvists mun. ! I sammanhang med dessa medgifvanden ber : Tiden att få veta ett enda, blott Ett Endall (Tiden skrifver dessa ord med versaler) land, l! der revolutionärerna läto sig nöja med enl! förnuftig och möjlig frihet, och der icke furstarne concederade likt och olikt. Vi skola l göra Tiden det nöjet att citera icke ett, utan flera sådane länder. I främsta rummet må då nämnas Danmark, hvarest revolutionen hejdades i ögonblicket genom ett ärligt medgifvande af konungen och hvarest den derigenom väckta nationalandan gjort folket mäktigt af de största uppoffringar, gifvit det kraft att genomgå hotande kriser. — Vidare Belgien och Hollana, der genom en öppen och ärI lig eftergift å regenternas sida revolutionärerna läto sig nöja förträffligt, och hafva icke haftj nog loford för de rättsinnige monarkerna. Vi-l dare må nämnas Sardinien, hvarest, genom konungens ordhållighet, händelserna utveckla sig till landets lycka, under inbördes förtroende och samverkan mellan statsmakterna. — Dessa äro tyvärr de enda af de utaf revolutionen upprörda länder, hvarest de ingångna förbindelserna blifvit troget hållna; der utvecklar sig äfven statsskicket utan alla våldsåtgärder, till en lycklig frihet och, hvilket är detsamma, till kraft. Äfven i de öfriga länder, der revolutionerna tvungo furstarne till eftergifter, gingo revolutionärerna icke så mycket för långt, som man idkeligen framhåller. Den Kkönstitution, som Zyska nationalförsamringen uppgjorde, innehöll ingenting, efter hvad vi kunna påminna oss, som icke var ganska riktigt och moderat. I de flesta tyska stater utsträcktes representationsrätten icke långt utöfver hvad som Englands premierminister nu föreslagit, ehuru det är ganska Itydligt, att då det kommer till en revolution, anspråken blifva betydligt mycket större än hvad de eljest hade blifvit. Detta ligger i tingens nödvändighet och borde utgöra en varning för dem, som forcera sakerna till revolutionens ytterlighet, genom att de ej vilja Imedgifva de billigaste reformer. I Ungern lgick man icke ett steg öfver den uppenbaraIste billighet; och endast den mest machiavelllistiska politik, som nyare historien ännu föIreter — och detta vill säga mycket — förI mådde bringa detta ädla folk in uti ett blodigt krig, hvilket var endast sjelfförsvar, ett bemödande att tillintetgöra den revolution, som ifrån kamarillan i Wien tillställdes. Icke heller i Lombardiet gingo revolutionärerne längre län till en förnuftig och möjlig frihet. De Isökte undandraga sig ett tryckande främmande lok, och detta bör alldraminst anses klandervärdt inför ett folk, som räknar för ett af sina I skönaste minnen, då fäderneslandet befriades från utländskt förtryck. I Neapel voro den konstituerande församlingens anspråk högst Tbilliga. Deras enda egentliga tvistepunkt med .Ikonungen, sedan denne inkallat församlingen, var frågan om konungens rätt att tillsätta ett -lvisst antal pärer i riksförsamlingen, en rätt Isom väl gerna måste anses för en galenskap, Tdå en sådan församlings ide ju är att den Iskall bestå af folkets representanter. (Apropos Neapel. Tiden, som måste afstå ifrån !derns bråk och stök; kom hit och sätt dig Tlanh tala Arvet för mel nanh Ånna Do