pekade på gårdsplanen, der en hop ryttarehästar stampade i stenläggningen och några soldater gingo af och an skramlande med sina vapen. Ack, store Gud, hvad har händt? ropade de båda bestörta väninnorna och skulle just skynda in i huset genom en bakdörr, då en jung militär med en artig bugning trädde dem i vägen. Intet nytt händer under solen, mina damer, men om det är en händelse, att jag Svante Hjelm, löjtnant i hans kongl. maj:ts af Sverige tjenst, med fyra man kommit hi I för att bedja min syster om nattqvarter, så äl det kanske något nytt, sade den unge krigaren leende. ; Åh, är det du, monsieur, skrattade fr Elisabeth och räckte sin bror handen; xvälkommen hit; men en annan gång får du låte bli att skrämma oss så förskräckligt, både mig och Anna; hör du det, min gunsti herre. Jag ber om förlåtelse, i fall så skett, sva rade löjtnanten med en lätt bugning för Anna Nåh, Elisabeth, du bara skämtar; inte ble ag rädd,, genmälte Anna rodnande. Hvad hon är vacker och hur har hon icke vuxit sedan jag sist såg hennep, tänkte Svante Hjelm för sig sjelf, och Anna tänkte kansk detsamma om honom, der hon gick bredvic sin väninna. Sällskapet hade emellertid kommit upp salen och slagit sig ned i soffan, alla tre: fru Elisabeth och unga Anna med armarne kring hvarandras lif, och löjtnanten bredvid, sedan han knäppt af sig den stora värjan och de begge ryttarepistolerna och kasken, dem han lagt på bord och stolar, så att det öfver. allt i rummet skulle se ganska krigiskt ut. Nå, säg oss nu hvarifrån du kommer i dag? utbrast frun, leende i mjugg öfver unga bro: