pekade på gårdsplanen, der en hop ryttare-
hästar stampade i stenläggningen och några
soldater gingo af och an skramlande med sina
vapen.
Ack, store Gud, hvad har händt? ropade
de båda bestörta väninnorna och skulle just
skynda in i huset genom en bakdörr, då en
jung militär med en artig bugning trädde dem
i vägen.
Intet nytt händer under solen, mina da-
mer, men om det är en händelse, att jag
Svante Hjelm, löjtnant i hans kongl. maj:ts
af Sverige tjenst, med fyra man kommit hi
I för att bedja min syster om nattqvarter, så äl
det kanske något nytt, sade den unge kri-
garen leende. ;
Åh, är det du, monsieur, skrattade fr
Elisabeth och räckte sin bror handen; xväl-
kommen hit; men en annan gång får du låte
bli att skrämma oss så förskräckligt, både
mig och Anna; hör du det, min gunsti herre.
Jag ber om förlåtelse, i fall så skett, sva
rade löjtnanten med en lätt bugning för Anna
Nåh, Elisabeth, du bara skämtar; inte ble
ag rädd,, genmälte Anna rodnande.
Hvad hon är vacker och hur har hon icke
vuxit sedan jag sist såg hennep, tänkte Svante
Hjelm för sig sjelf, och Anna tänkte kansk
detsamma om honom, der hon gick bredvic
sin väninna.
Sällskapet hade emellertid kommit upp
salen och slagit sig ned i soffan, alla tre:
fru Elisabeth och unga Anna med armarne
kring hvarandras lif, och löjtnanten bredvid,
sedan han knäppt af sig den stora värjan och
de begge ryttarepistolerna och kasken, dem
han lagt på bord och stolar, så att det öfver.
allt i rummet skulle se ganska krigiskt ut.
Nå, säg oss nu hvarifrån du kommer i dag?
utbrast frun, leende i mjugg öfver unga bro: