er Re Vv reermRg SV n E R R EE
väg derom underrättade.
nsesmaeRs EEE !
— Begge afdelningarne af norska storthin-
get, lag- och odelsthingen, hafva antagit kom-
mitteens förslag angående upphäfvande af de
i norska civillagen befintliga hinder för mo-
saiske trosbekännares inflyttning och vistande
i Norge, sedan redan förut, såsom vi berät-
tat, storthinget upphäft det grundlagsstadgande
som förnt fanns i samma hänseende. Dessa
trosbekännare hafva derigenom blifvit försatte
i samma ställning till staten och öfrige nor-
ske medborgare, som de kristne bekännare af
andra religioner än den lutherskt-reformerta,
i enlighet med Dissenter:agen af den 16 Juli
1845: cn lag, som utmärker sig genom en för
vår tid lämpad, väl beräknad fördragsamhet.
Det är glädjande för hvarje vän af mensk-
ligheten, att finna denna försonande anda vara
så rådande inom Norges land, att endast fyra
af dess öfver hundra folkvalde, upplyste Yre-
nen haft ens någon invändning eller
etänklighet vid detta steg. Sådant måste an-
ses så mycket betydningsfullare, då man be-
tänker att den förut varande lagstiftningen,
hos massan af folket nödvändigt underhållit
fördomarne emot judarne i högre grad, än
der desse kunnat under längre tid göra sig
kända för laglydnad och bildning. Denna
tilldragelse skall säkert äfven komma att verka
betydligt på opinionen hos oss, der, besyn-
merligt nog just de, som, efter de gängse
fördomarne, man skulle tro hafva största an-
tedningen att bestrida judarne större borger-
Figa rättigheter, nemligen städernas fullmäk-
stige (Borgareständet), varit de enda som gyn-
nat emancipationen, under det att i synnerhet
Preste- och Bondestånden med särdeles enig-
het motstått äensamma. Efter detta upplysta
och tidsenliga beslut i brödralandet skall sä-
kert svenska allmogen snart inse alt det o-
rättvisa och äfven i ekonomiskt afseende skad-
liga af ett fortfarande hinder för i landet födde
eller naturaliserade mosaiske trosbekännare,
satt såväl få bosätta sig hvar de bäst kunna och
wilja, som att få drifva hvad slags lofligt nä-
ringsfång de förmå. Det synes härefter vara
:troligt att Bondeståndet, med ået sunda be-
grepp det så ofta visat sig hysa om nödvän-
-digheten att framgå i tidens anda, fördrag-
samt och försonande till sanningens och rätt-
:visans mål, icke längrg skall motsätta sig de
lagförändringar Sorry derför erfordras — och
märkvärdigt blef.ve det då, om Presteståndet
skulle blifva Ce enda, som framhärdar på in-
toleransens och fördomarnes alltför länge
trampade, villostigar.
— Från Hamburg skrifves, att Gustaf-Adolfs-för-
seningens högtidsdag, som firades der den 23 dennes,
i hade samlat inemot 350 deltagare i Tonhalles stora
ssal. Utom gäster frän alla delar af Tyskland, till
) hvilka ätven några trosförvandter från Schweiz och
tSiebenbärgen bade slutit sig, bivistades festen al
Hambiurgs tvenoe borgmästare, hrr Dammert och
Kellinghusen, flera senatsmedlemmar, nästan hela det
sandliga ständet och Tärarepersonalen vid de högre
sskolorna samt ett stort antal personer ur alla de bil-
.dade klasserna i Hambuig. Fram emot kl. 6 börja-
des festmåltiden, soin invigdes med en säng af pastor
!Freudentheil. De skålar, som utbragtes, voro: al
ipresidenten i föreningens centraldirektion, d:r Gross-
man, för staden Hamburgs välgång; af vicepresiden-
ten, Ör Geffeken, för den svenska hjeltekonungen
Gustaf Adolf, hvarvid talaren hufrudsakligast syssel-
satte sig med de högstsaligå komungarne, Fredrik
Wilhelm TII:s och Carl XIV Johans förtjenster om
Gustaf-Adolfs-föreningen; af d:r Zimmermann för
Hamburgs högre embetsmän; af kyrkorådet Schwartz
och superintendenten Nielsen för deras från Slesvig
fördrifna embetsbröder o. s. v. Den 24 på e. m.
afslutade Gustaf-Adolfs-föreningen sina förhandlingar
med en serie af beslut, bland hvilka de vigtigaste
voro följande: att inrätta ett missions-institut äfven
för Gustaf-Adolfs-föreningen; att afläta till tyska fol-
ket en uppmaning att understödja detsamma, och
slutligen att bispringa församlingen i Laibach med en
kontant summa af 3,870 rdr, hvartill ensamt frän
Hamburg tecknades ett bidrag af 470 rdr. Till sam-
lingsort för nästa sammanträde bestämdes Wiesbaden.
En i Petrikyrkan den 23 dennes hällen predikan at
d:r Zimmermann jemte en förutgäende bön afsuper-
intendenten Nielsen blefvo, enligt af församlingen
fattadt beslut, genast till trycket befordrade. (Bore.)
— Utaf Gunnar Wennerbergs De Tre: trior för te-
nor, baryton och bas, hafva tredje ech fjerde häftena
utkommit. De innehälla: Sädna kan de vara,
Ett äfventyr, Buketten, samt Här skall valsas.
— Hr Liphards menageri fortfar att af allmänhe-
ten flitigt besökas. Nekas kan ock icke att detsam-
ma erbjuder en ganska angenäm omvexling uti de
förströelser, hvarpå vår hufvudstad ötverflödat. - Nå-
got som likväl dervid skulle kunna anmärkas är, att
måhända entrö-afgiften är väl dryg; och säkerliger
skulle hr Liphard, om han något nedsatte densamma,
finna sin ersättning uti e:t ökadt antal besökande, på
samma gäng som för den mindre bemedlade allmän-
YORAEEERSENE ITNE PETIT TINA I FORSKAT ETEN