er Re Vv reermRg SV n E R R EE väg derom underrättade. nsesmaeRs EEE ! — Begge afdelningarne af norska storthinget, lagoch odelsthingen, hafva antagit kommitteens förslag angående upphäfvande af de i norska civillagen befintliga hinder för mosaiske trosbekännares inflyttning och vistande i Norge, sedan redan förut, såsom vi berättat, storthinget upphäft det grundlagsstadgande som förnt fanns i samma hänseende. Dessa trosbekännare hafva derigenom blifvit försatte i samma ställning till staten och öfrige norske medborgare, som de kristne bekännare af andra religioner än den lutherskt-reformerta, i enlighet med Dissenter:agen af den 16 Juli 1845: cn lag, som utmärker sig genom en för vår tid lämpad, väl beräknad fördragsamhet. Det är glädjande för hvarje vän af menskligheten, att finna denna försonande anda vara så rådande inom Norges land, att endast fyra af dess öfver hundra folkvalde, upplyste Yrenen haft ens någon invändning eller etänklighet vid detta steg. Sådant måste anses så mycket betydningsfullare, då man betänker att den förut varande lagstiftningen, hos massan af folket nödvändigt underhållit fördomarne emot judarne i högre grad, än der desse kunnat under längre tid göra sig kända för laglydnad och bildning. Denna tilldragelse skall säkert äfven komma att verka betydligt på opinionen hos oss, der, besynmerligt nog just de, som, efter de gängse fördomarne, man skulle tro hafva största antedningen att bestrida judarne större borgerFiga rättigheter, nemligen städernas fullmäkstige (Borgareständet), varit de enda som gynnat emancipationen, under det att i synnerhet Presteoch Bondestånden med särdeles enighet motstått äensamma. Efter detta upplysta och tidsenliga beslut i brödralandet skall säkert svenska allmogen snart inse alt det orättvisa och äfven i ekonomiskt afseende skadliga af ett fortfarande hinder för i landet födde eller naturaliserade mosaiske trosbekännare, satt såväl få bosätta sig hvar de bäst kunna och wilja, som att få drifva hvad slags lofligt näringsfång de förmå. Det synes härefter vara :troligt att Bondeståndet, med ået sunda begrepp det så ofta visat sig hysa om nödvän-digheten att framgå i tidens anda, fördragsamt och försonande till sanningens och rätt:visans mål, icke längrg skall motsätta sig de lagförändringar Sorry derför erfordras — och märkvärdigt blef.ve det då, om Presteståndet skulle blifva Ce enda, som framhärdar på intoleransens och fördomarnes alltför länge trampade, villostigar. — Från Hamburg skrifves, att Gustaf-Adolfs-förseningens högtidsdag, som firades der den 23 dennes, i hade samlat inemot 350 deltagare i Tonhalles stora ssal. Utom gäster frän alla delar af Tyskland, till ) hvilka ätven några trosförvandter från Schweiz och tSiebenbärgen bade slutit sig, bivistades festen al Hambiurgs tvenoe borgmästare, hrr Dammert och Kellinghusen, flera senatsmedlemmar, nästan hela det sandliga ständet och Tärarepersonalen vid de högre sskolorna samt ett stort antal personer ur alla de bil.dade klasserna i Hambuig. Fram emot kl. 6 börjades festmåltiden, soin invigdes med en säng af pastor !Freudentheil. De skålar, som utbragtes, voro: al ipresidenten i föreningens centraldirektion, d:r Grossman, för staden Hamburgs välgång; af vicepresidenten, Ör Geffeken, för den svenska hjeltekonungen Gustaf Adolf, hvarvid talaren hufrudsakligast sysselsatte sig med de högstsaligå komungarne, Fredrik Wilhelm TII:s och Carl XIV Johans förtjenster om Gustaf-Adolfs-föreningen; af d:r Zimmermann för Hamburgs högre embetsmän; af kyrkorådet Schwartz och superintendenten Nielsen för deras från Slesvig fördrifna embetsbröder o. s. v. Den 24 på e. m. afslutade Gustaf-Adolfs-föreningen sina förhandlingar med en serie af beslut, bland hvilka de vigtigaste voro följande: att inrätta ett missions-institut äfven för Gustaf-Adolfs-föreningen; att afläta till tyska folket en uppmaning att understödja detsamma, och slutligen att bispringa församlingen i Laibach med en kontant summa af 3,870 rdr, hvartill ensamt frän Hamburg tecknades ett bidrag af 470 rdr. Till samlingsort för nästa sammanträde bestämdes Wiesbaden. En i Petrikyrkan den 23 dennes hällen predikan at d:r Zimmermann jemte en förutgäende bön afsuperintendenten Nielsen blefvo, enligt af församlingen fattadt beslut, genast till trycket befordrade. (Bore.) — Utaf Gunnar Wennerbergs De Tre: trior för tenor, baryton och bas, hafva tredje ech fjerde häftena utkommit. De innehälla: Sädna kan de vara, Ett äfventyr, Buketten, samt Här skall valsas. — Hr Liphards menageri fortfar att af allmänheten flitigt besökas. Nekas kan ock icke att detsamma erbjuder en ganska angenäm omvexling uti de förströelser, hvarpå vår hufvudstad ötverflödat. Något som likväl dervid skulle kunna anmärkas är, att måhända entrö-afgiften är väl dryg; och säkerliger skulle hr Liphard, om han något nedsatte densamma, finna sin ersättning uti e:t ökadt antal besökande, på samma gäng som för den mindre bemedlade allmänYORAEEERSENE ITNE PETIT TINA I FORSKAT ETEN